jag fick ju konstaterat fibro för ett par månader sen.. och tycker väl att allt har gått skapligt.. har svårt att vänja mig med värken.. men men.. jag har lärt mig att jag Kan göra allt.. bara jag tar det i min takt.. (vad klok jag låter nu.. ) men det är ändå svårt att få ihop vardagen.. men jag försöker.. och jag har ingen som jag kan säga till ska städa eller tvätt och sånt.. utan det är jag och min 7åriga dotter som är  helt underbar.. hon hjälper mamma jätte mycket.. så vardagen lunkar sakta framåt så att säga.. men nu så har jag en bekant (släkt) som går mig på nerverna.. ler. Jag har 10 mil enkel resa till smärtkliniken och medicinmotagningen.. dom har varit ett underbart stöd.. och så.. men hon sa till mig att jag kunde ju åka buss, så kostar det inget.. Ja visst f.n kan jag göra det men att behöva åka vid 7 bara för att man ska vara där vid elva och inte komma hem förän vid 4.. Det funkar inte.. som nu har jag varit 5 gånger på två veckor.. och ska på onsdag igen.. det funkar ju inte.. såna grejer.. mycket pikar om att det kunde ha varit värre.. ja nu får du bita ihop.. jaha när ska du skaffa ett barn till.. Det med barn kom inte så lägligt när hon sa det.. för jag har väl insett att jag kan nog inte skaffa mer barn. min kropp klarar nog inte det.. . och jag orkar nog inte… men hennes kommentarer gjorde att jag gick in i väggen igen.. bara gråter.. orkar inte med detta längre och allt sånt.. så på onsdag så ska jag till smärtkliniken och få hjälp.. känner mig rätt så modig för att jag insåg att jag mår psykist dåligt.. i dag är en bra dag.. skönt det.. så nu ska jag gå och göra mina smycken..

Kram alla ni där ute med denna J---A sjukdomen..