hej ja gör smycken av silvertråd och gör smycken med pärlor också det är jätte roligt

Jag brukade baka till mig o hela släkten, gå långpromenader med hundar o kameran, läääääsa, grejja i trädgården.

Gör allt det där fortfarande men i en väldigt mycket mindre skala, och mycket långsammare

Var innan skidlärare och åkte mycket utförskidor under vintern, fixar jag inte längre mer än nått åk i fjällen i bland. Saknar skidåkningen ofantligt!

Jag tränade dressyr för tränare en gång i veckan tidigare hade stor häst och red mycket. Fick sluta med dressyren och köpte en islänning som endast är 130 cm hög som jag tar mig upp på från en pall numera rider ut och skrittar i skogen  vilket är vad jag klarar av efter fibrodiagnosen.

Tränade bruks och agilty med min förra hund men det orkar jag inte längre ordentligt. Har nu mera små hundar och två som kan roa sig själv när jag inte orkar riktigt…

Dessutom sprang jag oxå mycket vilket inte går alls numera!

Det är en sorg när man inte orkar med sina intressen. Har nog inte riktigt accepterat det ännu kanske men har hittat andra vägar att hålla på med det jag vill och orkar… Fibro är en skitsjukdom och de som inte vet hur det är fattar inte att man faktiiskt är ledsen att man inte orkar i samma takt som förr.

#3 Åååh vad tråkigt, du hade ju roliga aktiviteter…Jättetrist när man blir dålig och måste begränsa sig. Och att andra inte fattar att man måste slå ner på takten ör att orka klara dagen.

Skitsjukdom - DEFINITIVT!!!

Liksom fibro44 så hade jag också häst och tävlade i hoppning
och fälttävlan. Det var mycket "motor" i hästen och till slut
så gjorde värken i armar och ben att jag inte orkade hålla
emot längre och till slut inte ens att sköta om honom.
Innan detta så älskade jag att klättra i berg och var bl a nere
i Pyreeerna och klättrade. Vi tog bilen ner och sov i bilen
eller i tält. Har alltid älskat djur så efter att vi sålt hästen så
köpte vi 2 hundar. Byggde även om så att vi kunde ta emot
katter som for illa. Kämpade in i det sista men orkade till slut
inte det heller och det gör så ont i mig att inte kunna hjälpa
sommarkatter och andra som på olika sätt far illa.
Det finns ett stall någon mil bort, kanske att jag någon dag
skulle ta en tur dit ? ? ? Det ska visst finnas islandshästar.
Det verkar jättehärligt det fibro44 berättat om vad gäller sin
häst.

Jag hade hållt på med hästar i 9 år innan fibro, red 5-6 dagar i veckan och red även för instruktör någon dag i veckan. Provade på att vara medryttare åt ett fullblod förra sommaren men det höll på att gå riktigt illa då jag inte orkade med riktigt och hästen var ett krutpacket. Ägaren brydde sig knappt om den och gav hästen havre fast den bara blev riden av mig 1-2 gånger i veckan vilket resulterade i en över laddad häst. Trotts att jag sa till henne så lyssnade hon inte så jag slutade innan en riktig olycka hade hänt :( Nu är fibron värre så nu kommer jag inte ens upp i sadeln längre :(

Var också mkt aktiv med träning innan så som styrketräning, yoga, jogging och mkt promenader. Nu får man vara glad om man tar sig runt området :/

Nää, fy vad jag lider med er som hållit på med just hästar. Ser ju på min dotter hur roligt och välgörande det är. Men förstår oxo hur tungt det kan bli…

Och som du säger, anaprincess, man får vara glad som kommer ur säng och runt kvarteret…

Jag hade 4 egna hästar varav 2 skulle ridas.

Gjorde mig av med alla utom favoriten som jag lånade ut på foder. Där blev hon tjuvbetäkt och jag fick hem ett dräktigt sto.

Föl och fibromyalgi går inte ihop.. Jag orkade inte bråka med henne om fötterna osv. Föl tar en himla tid. Så jag lånade ut stoet på foder igen och sålde fölet.

Stoet blev kroniskt halt och avlivades.

Det var en hobby, nästa var att gå ut och dansa. Jag äääälskade att gå ut på klubbar och dansade nästan hela natten. Gärna både fredag, lördag och onsdagar på sommaren.

Så nu, 10 år senare är mina hobbies silversmide, kortmaking och scrappande samt tv-tittande.

Just det.. Jag är 25 kg tyngre oxå..

#8 Samma här jag var i mitt livs form för ett år sen och har aldrig mått så bra som då hade gått ner 10 kilo och var riktigt nöjd. Nu är man i en ond cirkel.

Många som hållit på med hästar, det har jag också och gör fortfarande. Förr red jag mycket, både lektioner och hade egen häst. Det fick jag tyvärr sluta med, som så många andra. Var utan häst några år innan jag kom på att köpa shettisar, minishetlands.

Nu har jag haft dom små figurerna i 16 år, och jag kan inte göra det tunga arbetet, så gubben mockar, tar fram hö osv. Så har jag en stallflicka som kommer och borstar och sköter om hästarna. Själv fodrar jag, gör en del av skötseln men mest blir det att gosa med dom och ta dom på en och annan promenad.

Jag avlar på dom i väldigt liten skala, åker på utställningar. Kan inte längre visa häst på utställning, men jag lejer en handler.

Min stalltjej hjälper även till på utställningar och kör de som går att köra.

Man får skaffa sig hjälpredor, så är det bara. Men jag får ha mina älskade små figurer som verkligen ger mig livskvalitet, för hade jag inte hästarna skulle jag nog deppa ihop och blir sämre tror jag.