Usch det där lät jobbigt. Jag vet ju inte vilken problematik du har men förstår att det måste vara ångest bland annat. Jag sitter här och funderar på hur jag ska svara dig och hur jag ska kunna vara till hjälp, men jag får hjärnsläpp här….

Tack för ditt svar ! Jag har en svacka nu men vet att det kommer
att bli bättre framöver. Tror att ångesten har att göra med att man
aldrig vet hur mycket man kommer att orka eller klara av.
Försöker att leva för dagen och njuta av allt jag har omkring mig
men så kommer det och nästan "kväver". Varm kram till er allihopa !

#2. Exakt. Det bara ramlar över en, man är övertygad om att nu är det slutet som kommer.

Jag får mycket ångest då jag tänker på min framtid, vet att det inte blir bättre av att älta det, men det bara blir så. Kan hålla i sig i dagar. Då vill jag bara låsa in mig i ett rum och vara ensam, vill inte veta av NÅN. Och då knackar det där dåliga samvetet på, känner mig taskig mot min omgivning. Blir det bättre av det: Nej.

Ingen kul känsla alls.

Ta hand om dig vännen. Kram

*2 och 3  Jag förstår att när man inte vet hur framtiden kommer att se ut så måste det te sig väldigt skrämmande. Att låta bli och älta är nog ganska svårt, tankarna kommer vare sig man vill eller inte. Att leva för dagen och inte planera för morgondagen eller fundera på gårdagen är en konst. Jag försöker leva så men fullt ut vet jag inte om jag gör.

Vet ju hur mina tankar gick innan jag fick ordning på min tillvaro, När sjukpensionen blev klar och jag visste hur min tillvaro skulle bli så lättade ju allt.

Ni har min fulla sympati och kämpa på systrar..