Smygande och bang tror jag att jag skulle säga. Jag har haft lätt värk nånstans i kroppen, framst i ryggen, så länge jag kan minnast. "så farligt är det väl inte" var det jag tänkte. Då.

Sen triggrades fibron i sitt fulla av städjobbet.. det var då det sa bang bokstavligen talat

Det är lite så jag upplever det. Stel i nacken och ryggen har jag alltid varit. Det är normalt för mig. Har dock aldrig haft ONT i den bemärkelsen. Ibland har jag haft ont, men det är ju normalt! Men sen om det är början till fibro?

Det som gör att jag hoppas på att det INTE är fibro är att jag bara har ont. Långt ifrån smärta! Visst, den flyttar sig och befinner sig ibland i musklerna och ibland i lederna. Igår och idag när jag näst intill "ont-fri", vilket känns jätteskönt.

Har läst om Triggerpunkterna. Om jag förstod det rätt får man alltså ont när man trycker på dessa? Inget jag har upplevt än tack o lov! Det börjar se ljust ut!

Jag vill höra fler historier om hur just ER fibro började! Jag gissar att det finns lika många olika starter som medlemmar.  

H. Thea

Inte alla har tenderpoints faktisk. Och det är även fler lidelser och sjukdommar som HAR dom dessutom. Men jovisst, dom flesta av oss får ökad värk som dessutom gjärna håller i sig en tid efter man har tryckt på dessa tender points.

Och inte alla av oss hadde smärta i början heller. Inte heller efter diagnos. Jag tex har inte rakt av smärta på mina vanliga dagar. Jag har ont, i bland mer ont och i bland mindre, medan mina värkligen dårliga dagar har jag rakt av smärta.

Det är precis det du berättar som jag vill veta! För mig är fibro= konstant smärta dygnet runt, permanent sjukskrivning och sen förtidspensionering. Det är min syn på fibro då jag bara hört skräckvarianterna av några FÅ personer. Jag har ingen kunskap om fibro eg. Har läst vissa artiklar på sidan, men de har inte gett mig de svar jag söker!

Min kunskap om fibro och hur olika det upplevs var tänkt att öka med tråden. Jag ville höra berättelser från personer med fibro och ffa med tyngdpunkt på starten.

Det som jag också funderar över är den här feberkänslan. Jag har ofta, i flera år ibland känt att "nu har jag feber", men termometern visar normaltemp. Detta har på gått lååååångt innan jag började få värken i armarna. Men det behöver ju inte alls betyda att jag har fibro utan att det är något annat. Inbildning kanske?

H. Thea

Ja denna feberyrsel brukar jag få när jag har lite sämre värk själv. Det känns som jag har feber, med att jag har denna lätta feber-yrheten, jag kan svettas och sen frysa om varann, men inte om jag har nån feber inte. Det är faktisk rätt vanlig bland oss fibrisar, men inte bara bland oss men även andra som har kronisk värk. Denna feberkjänslan fick jag innan min värk värklign slog ut med.
Jag kunne även kjänna som jag hadde seninflamation nånstans i kroppen utan att jag hadde nånting sådan enligt läkarna. Och hur många gonger som helst har jag tänkt "men sluta innbilla dig saker nu"

magen skal vi inte prata om ens! >.< (eller jo jag kan nog prata om det, jag är inte finmagad på sådan även om jag fattar att andra är det, om du står ut med äckliga detaljer kan vi ju alltids ta det med, mer eller mindre detaljerat om det behövs)

Och visst finns det fibrisar med konstant svår smärta. Personer med så stärk värk klarar inte alls av att jobba, även hur mycket dom än vill.
Jag anser själv jag har rätt lindrig fibro, jag klarar av att jobba trots mina besvär, mycket tack vare att mitt arbete blir mycket tillrättelagd för mig och jag får dom hjälpmedel jag behöver.

Jag fick min fibro som plåster på såren efter en knäop. som inte blev bra.

Nu har jag värk dygnet om alla dar. Feberkänsla har jag ofta. Likaså en känsla av att händer och fötter skulle va tjocka och svullna, vilket dom inte är.

Värken finns som sagt alltid men ändå flyttar den sig mellan olika ställen. Däremot knät har jag alltid ont i. Precis som i ryggen just nu. Där väntar jag på en MR för dom misstänker ett diskbråck.

Usch vill inte ha mer nu

Ont idag!

Vaknade inatt av att ena kattungen levde rövare. Hade svårt att somna om för ena axeln och överarmen gjorde ont. Det var lite förvånande för jag hade inte känt något under dagen!

Idag har jag ont! Mest i överarmen på vänster arm och handleden på vänster arm, men ibland i armbågen på höger arm. Det kommer och går lite grann. Det var en skitstressig dag på jobbet med mycket negativ stress. Vet inte om det kan påverka?

Hoppas det ger sig under dagen!

H. Thea

Jo visst förvärrar stress värken!även inre stress har jag fått lära mej.Mina händer, eller fingrar snarare, svullnar och även fötterna sen har jag en brännande värk i kroppen.Ryggen är ett kapitel för sej,liksom nacken ut i armarna.Men det började nog med armar och händer och en stickande,brännande känsla som jag först slog bort som "det går väl över".Det är nu över tio år sen.Jag tycker akupunktur hjälper ett tag iallafall men jag tar alla halmstrån jag kan hitta.Värst är sömnen som vi alla behöver,tänk att få sova en hel natt utan bök och stök,det vore underbart!Önskar er alla vardagskämpar allt gott-både män och kvinnor.

Jag är också ganska ny här och ville bara trösta dig med att jag har fått diagnosen faktiskt efter tjat från mig själv. Och för mig var det en lättnad!

Förut sökte jag för tröttheten-De hittade inget. Jag sökte för magen- De hitade inget. Jag sökte för värk- De hittade inget. OSV.

Nu kan jag vila i att jag har Fibro och inte behöva jaga orsaker. Visst man ska inte "ge upp" bara för det.

Jag jobbar, tränar flera gånger i veckan, får lymfterapi mot stelhet och svullnad så jag lever rätt så normalt. Familjen har vant sig att jag periodvis sover middag, har värk som gör mig grinig, inte tål att klängas på för att jag är så öm och har extremt kort stubin ibland.

Förståelsen från omgivningen är större nu när jag har en diagnos än innan. Det lindrar iaf den stressen.

Jag är helt ny här men har haft fibro i 16 år. Jag hade haft ont i nacke och axlar länge men efter att jag fått mitt barn med kejsarsnitt drog det på för fullt. Jag har lärt mig leva med smärtan och  insett att det går att leva normalt även med detta. Jag jobbar heltid i en kundtjänst samt har 2 barn.  Så länge jag mår "bra" psykiskt så  fungerar det mestadels.  Min mamma har också fibromyalgi men när hon fick sin diagnos för läääänge sedan sa läkarna att musklerna blev som tvättsvampar vilket gjort att min  mamma blev mer än sjuk och la sig till sängs..  Det gjorde att jag bestämde mig när jag fick min diagnos att jag aldrig skulle hamna där ( i sängen alltså) . Så även med en djävulsk värk går det att få ett värdigt liv!

Har haft problem med knäna sen högstadiet typ… men det var ju lixom inget att fixa då det inte verkade finnas nåt fel.

När jag fick bröst blev det även värk i ryggen. Det förklarades med att jag hade så stora (hade 85G).

När jag sen blev anorektisk vid 20, då är jag ganska säker på exakt att det började på allvar. Jag fick näringsdropp (vitrimix) som innehöll mycket proteiner. Droppet gled ur venen och jag fick det under huden istället. Droppet satt i höger arm-veck. Sedan dess har smärtan bara stigit och höger armbåge/arm/hand är ännu idag (9 år senare) illa. Jag fick förklarat att om man får dropp med proteiner på det sättet, kan det ta år innan "droppet försvinner" eftersom det inte kan ta sig ut på samma sätt som vanligt "vätske-dropp". Proteinerna stannar kvar och kan göra skada.

När jag läst om fibromyalgi, nämns det ofta att det är någon psykisk eller fysisk kris/förändring som kan utlösa det. Med tanke på att jag var så fysiskt sjuk, i samband med att jag mådde så fruktansvärt dåligt psykiskt, känns detta som avgörande för mig.

Men det var såklart inte förrän långt senare som jag fick veta det. Jag fick min diagnos -06 och då hade det varit oändligt många turer till V.C för blodprover. Innan jag tillslut kom till en läkare som remitterade mig till smärtklinik för utredning.

Min rygg är bättre nu, jag fick efter 10 års väntan äntligen en bröstreducering och de tog bort ca ett kilo. Nu har jag 85C och går rak i ryggen utan vidare smärtor.

Dock ar jag svåra smärtor i leder och även sk. nervsmärta. Går till smärtkliniken var 3e vecka och får blockader. Har testat flera olika mediciner och äter nu en något udda medicin för fibro. Den hjälper iallafall lite… bättre än inget.

Jag är övertygad om att min fibro hade brutit ut även om jag inte fått droppet fel. Men som jag ser tillbaka på hur det verklligen blev skillnad i mina smärtor, så var det just då.

(Nu är jag frisk från anorexin sedan länge, men har haft det psykiskt jobbigt många år och är ännu delvis sjukskriven för det. Men jag är oxå sjukskriven för min fibro)

/Jezzz

Haft diagnostiserad fibro i ca 6-7 år nu och det startade med en period av sjukskrivning för utbrändhet. Efter det startade jag att jobba 60 % och efter ca ett år kom värken i nacken, ryggen och rejäl stelhet. Jag gick till en massör för jag trodde det skulle bli bättre. Det var direkt utlösande tror jag för efter första massagetillfället trodde jag kroppen skulle brinna upp eller värka sönder. En sådan träningsvärk och "influensakänsla" hade jag aldrig upplevt. Vid nästa tillfälle berättade jag för min massör och hon ville inte fortsätta behandlingen. Hon hade nämligen en patient med fibromyaligi och började trycka igenom min kropp och fick "träff" på samtliga tenderpoints. Insidan knäskålarna var i det läget värst men det flyttar runt sig till andra ställen.

Fick besöka Gottfrieskliniken här i Göteborg som höll på med forskningsprojekt i ämnet. Jag fick inte vara med i behandlingsprogrammet för det var då avslutat men jag fick åtminstone tala med någon som visste var det rörde sig om. Smärtstillande och sömntabletter skrevs ut för att nattsömnen skulle bli så ostörd som möjligt. Det blir man ju kass i skallen av istället, så jag försökte klara mig med värktabletter när det är som värst

Förutom den brännande och myrkrypande känslan i hela kroppen (sockerdricka i ådrorna) kommer alla skumma symptom i skov. Ett par månader kan jag ha jätteproblem med tarmar och mage, sedan flyttar det sig till bröstsmärtor, öm i brösten, ont i fötterna, ont i nacken, urinträngningar, huvudvärk etc etc. Ofta sitter varje sådant här skumt skov i ungefär ett par månader för att sedan ebba ut och bara försvinna. Sen går det ett tag så kommer något annat. Det är tröttsamt.

Men som någon skrev ovan så är det mycket så att mår man bra psykiskt och inte är stressad eller har för mycket omkring sig så mår kroppen bättre också. Jag jobbar halvtid på kontor och det fungerar. Jag har valt att inte sjukskriva mig den andra halvan utan "finansierar "min sjukdom själv. Dumt eller inte - men jag har inte dåligt samvete eller känner oro för FKassans idéer vilket gör sinnet lugnt.

Försöker röra mig med cykling och promenader. Styrketräning eller hård gympa är förkastligt och gör saken sämre.

Min fibro började med att jag gick med nackvärk flera år. Jag röngade mej hade förslitning i nacken, sen spred sej värken till benen, axlarna och armarna. Nu sitter den i nästan hela kroppen. Jag har varit inne i ett skov nu i ett par dagar och har haft jätte ont.Jag har värk i nacken och axlarna varje dag, jätte ont i nacken.Jag arbetar som undersköterska i äldreomsorgen klarade inte det längre det var för tungt, så jag är sjukskriven och väntar på att få arbetspröva med något annat. Jag har så svår värk i min nacke så jag får ta värktabletter varje dag, så jag är tveksam till att börja arbeta.

Tack för att ni delar med er! Fortsätt gärna!

När jag läser det ni har skrivit blir det bara tydligare och tydligare att mitt onda är en "piss i världsrymden" jämfört med eran smärta!  Visst, det kan vara början till fibro (hoppas inte), men idag är det så diffusa symtom att det inte går att ställa någon diagnos. Vissa dagar eller vissa delar av dagar har jag haft rejält ont. Det som gör mig mest fundersam att jag aldrig vet VAR i armarna jag får ont nästa gång eller om det sätter sig i vristerna!

Nu har det iof varit kalasväder så därför kanske det känns bättre. Sist jag fick riktigt ont så var det ett rejält väderomslag. Jag vet inte om det hade med varandra att göra, men man blir ju misstänksam! Det var fredag också så det kan också spela in.

H. Thea

#12 Insidan knäskålarna skriver du. Intressant. Det har jag också på H knä. Jobbigt i halvböj.

Precis det där … insidan i knäna… halvböj… ajajaajjjjj… trappor? Nej tack!

/Jezzz

Precis det där … insidan i knäna… halvböj… ajajaajjjjj… trappor? Nej tack!

/Jezzz

Precis!!! idag har det varit ovanligt jobbigt. Å på jobbet puttar jag mig ofta fram eller rättare bakåt på en kontorsstol på hjul. Då gör det göront!

Jag gick med nackvärk/axelvärk i tio år. Sen blev jag utbränd och influensa symptom som alldrig gick över. Gick till jobbet i alla fall och körde i 110. Om jag hade lyssnat på min kropp så kanske det inte hade blivit fibro av det. Lätt att vara efterklok. Det positiva är att jag har fått en annan syn på livet njuter mer och är glad för varje dag som är bra.

Min fibro började med en bilolycka när jag var 9 år gammal. Jag fick en wiplash skada samt att jag blev sparkad i huvudet 10 år senare. Han fick 4 månader jag fick en skada för livet.

Jag hade ofta ont överallt och sökte läkare konstant, de trodde till slut jag var hypokondriker  Tillslut, 2003 kom jag till en vanlig stafett läkare på vårdcentralen som bad mig peka ut på kroppen där jag hade ont.

Han började trycka på mina handleder samtidigt som han lade ett finger vid muskelfästet vid armbågen. Där ryckte jag till, inte i handleden. Det visade sig, efter noggranna undersökningar att jag har 16 triggerpunkter, av vad läkare sa 18 st.

Jag blir ofta trött på eftermiddagarna, mellan 16-17, det känns som om man har redig träningsvärk och det gånger 10 men det är sånt som i alla fall jag har lärt mig att leva med.

 Ju mer kaos i mitt liv det är ju sämre mår min kropp, och tvärt om. Därför har jag lärt mig att eliminera saker som får mig att må dåligt rent psykiskt, för jag tror (till 100%) att fibron förvärras om man mår dåligt psykiskt. Jag kan inte gå omkring i en offerroll och tycka synd om mig själv för att jag har fibro.

Äter inga värktabletter, är inte heller sjukskriven pga av fibro. För det sitter i psyket.

Jag har hypothyreos (min sköldkörtel har lagt av) och eftersom jag gick så långt med den innan det upptäcktes (läkarna trodde inte på mig) så fick jag en massa följdsjukdomar. Jag var nära att dö av hypothyreosen och har aldrig återhämtat mig riktigt. Fibromyalgin var en av dessa följder, och den kulminerade för 20 år sedan. Nu har jag också artros och storledsinflammationer. När den ena sjukdomen håller sig lugn, så blossar den andra upp! Bäst mår jag naturligtvis när jag är helt skovfri, fast värken i knäna som artrosen orsakar blir jag aldrig helt fri från.

Det är jätteviktigt att man får en tidig - och rätt - diagnos. Det finns en del man kan göra själv, undvika stress som någon skriver här ovan, och ta hand om sig själv och vara uppfinningsrik för att underlätta vardagen så gott det går.

Hur det började, ja det är nog lite vagt hur det började men kan sätta fingret på det från 12-års ålder (fyller 40 i sommar)

Har alltid haft ont nånstans men då började ett knä att värka som 20 år senare visade sig vara en korsbandsskada, har under den tiden varit hos flertal läkare, men iaf det blev kronisk värk av det och sen så har värken kommit undan för undan i andra delar av kroppen och tål inte så mycket belastning alls.

Som många andra så har jag bara kört på, ignorerat värken med tanken lite skit får man tåla, har alltid haft tunga kroppsarbeten förutom då jag körde taxi, men det är tung på annat sätt när man är stillasittande mesta delen av tiden.

Värken eskalerade  i samband med mitt första barn när jag var 20 och då var det slut medtiden för egen häst, höfterna klarade inte av att sitta på hästen längre.

Jag är inte ett dugg förvånad att jag har denna värk, har varit med om det mesta som dom sägaer kan framkalla denna sjukdom, förutom barn så misshandel både pykiskt och fysiskt, skador, ordentliga olyckor, skilsmässa, men den vara bara en lättnad och inte traumatisk.

Själv så har jag accepterat värken att det är en del av mig och mitt liv framöver, jag äter inte en massa värktabletter, vägrar att göra det, tar en tablett på morgonen som är långtidsverkande och andra vid verkligt behov, fungerar för mig.

Lite kort om hur det började för mig.

/Åsa

OM jag nu har fibro, vilket känns igen ur andras berättelser, så vet jag exakt när och var och hur det började:

Jag var utmattad, ville inte hem men "måste" och åkte på en resa. Satt på bussen och det började sticka något så otroligt i kroppen. I hela kroppen dessutom! Ville bara vila kände jag, orkade ingenting.

Det var för fyra år sedan. Nu är läget bättre men förvärras vid utmattning… som vanligt. Har inte fattat att värken är något konstigt förrän jag förstod hur det kändes att INTE ha ont ;) hehe.. 

Förra vintern kunde jag ibland inte sova hos min pojkvän och grät av smärtan att inte få sova. Det var hemskt. Nu är det bättre, men är ofta trött och har värk och är stel på morgonen. Vill ju inte att det ska bli värre! 

Nej, säger: lyssna på mig själv, känn efter vad som behöver göras, lyssna på vad din kropp säger dig och vila om du behöver vila, ät om du behöver äta, sov om du behöver sova…

Det är mitt tips.

Jag tror på den självläkande människan :)

Ja just ja jag glömde ju "varför" också :)

Hård träning, för lite mat (störning) och ett jobbigt trauma samt ingen stans att vila, ingen hjälpande hand (typ). 

Triggade igång mig.. AJ säger jag bara efter det ;(

Hej. Jag är oxå ny här : )

Min värk började i knäna för ca 8 år sen….kunde inte stå eller gå. Sen spred sig värken på hela högersidan…till slut så kröp jag fram i lägenheten för det gjorde så ont. Sen började värken även gå över i vänstersidan.

Tror mitt började långt tidigare. Har i många år haft problem med rygg,sen gick jag in i väggen 2000-2001, efter det brakade värken loss. Har haft en del problem runt omkring mej i många år,så jag tror att det har byggts på tills kroppen bara inte orkade mer.

Ibland vet man inte om de sk "följdsjukdomarna" är värre än själva värken. Jag har även trötthet, sover dåligt emellanåt,  svettningar/frossa, huvudvärk som kan sitta i upp till 3 veckor, problem med magen, illamående, allergi, yrsel mm

Ett oerhört värdefullt tips…

Jag har, under 1½ vecka, mediterat varje dag. Har en skiva med Christina Divén som heter "lär dig meditera" det tar 20 min av min dag och jag känner mig mycket piggare än på mycket länge…

 jag blir inte trött på eftermiddagarna och min värk som jag haft i knäna är i princip borta …. det har hjälp min ialla fall

Jag fick värk i vänster arm, hand och när jag var ute o dansade tex så var jag helt knäckt dan efter.

Fick fibro när jag var 17 år, 48 i år.

Jag håller med förra talare, meditera, ta det lugnt och inse att jag inte kan vara i farten som många andra.

Se lite damm i hörnen, snacka med lite kompisar, njuta av en kopp kaffe i solen. Läsa en god bok och ta emot hjälp när man kan.

Jag fick min diagnos sent, kanske bara 6 år sedan men jag visste att det var fibro men ville inte riktigt tro det. För jag hade fler i min omgivning som hade samma.Då jag såg hur besvärligt de hade det och hur många runt om reagerade och också berättade för dem att de var inbillningssjuka, jag då ville jag inte vara där i samma skor.

Fast jag har förstått att många människor inte har den empatiska inställning som kan behövas för att bemöta andra. Jag har fått höra från arbetskamrater och släkt och "vänner" samma saker som de som jag känner som har fibro. Du, sade en, när ska du sluta att vara sjuk och bli frisk igen?

Idag mår jag bättre än på många år, har prövat många behandlingar, osteopati och kiropraktik, värme, kyla, akupunktur, hypnos, träning (nix, inte bra), Tai chi (bra!!), sträckbänk, zonterapi, osv. De första två var bäst, det var de sista behandlingarna i en lång rad.

Mest av allt så har jag lärt mig att inte stessa, inte oroa mig, att roa mig och att ha bra vänner, det har varit så bra.

Att acceptera min situation och att försöka se det ljusa i tillvaron.

Visst ramlar jag dit ibland, men det blir inte så ofta längre. Jag kommer upp snabbare och jag ser mycket i mig själv som jag omöjligt kunde se när jag var yngre.

Låter flummigt, men hoppas ni förstår.

Jätteintressant att läsa era berättelser! Det verkar vara ganska lika över lag hur det startade. En tydlig röd tråd verkar det finnas.

Jag har varit överlycklig här i ett par veckor för jag har inte haft ett dugg ont någonstans! Jag har varit hos sjukgymnast 3 gånger för stelhet i nacken och ryggen och jag har trott att det var det som hjälpte. Sjukgymnasten hittade en rejäl låsning i halsryggen (eller om det var bröstryggen) som hon började släppa på. Vi har masserat och donat och jag har trott att det är det dom har hjälpt…..tills i förrgår!

Då började jag känna mig "tung" i armarna och lite lite ont, men inget överhängande alls. Igår var dock omslaget ett faktum! Jag fick ont i armarna och då främst armbågarna, överarmarna och axlarna. Vänsterarmen hade nästa en svullen känslan. Ingen smärta att tala om, men irriterande ont. Att mocka var inte kul för vänsterarmen gjorde lite mer ont än behagligt och jag har rätt trött. För första gången avstod jag från att rida, men det berodde också på regnskurarna.

Va tusan är detta nu då? Jag har ju varit helt ontfri nu i ett par veckors tid och det har varit så skönt. Vi har ju haft ett väderomslag så det hete duga, kan det bero på det? Än så länge känns det ok idag, men jag har ont/är öm i överarmarna och vänster armbåge. Vi får se hur eftermiddagen utvecklar sig.

Och jag som var så glad över att slippa ha ont! Men det är inte bara ont märker jag utan det flera också beskriver: Trötthet, tunghet i kroppen, orkeslöshet, en feberkänsla där det gör ont men inte nödvändigtvis i hela kroppen samt att lederna känns svullna där det gör ont.

H. Thea

Avspänningsövningar brukar oxå funka…men det gäller att man håller på ett tag.