Om ingen påtalar att det är fel i just detta mötet så vet ju inte den du varit hos om det.

Kanske inte alls uppfattar det på samma sätt som du. För man är utsatt som patient och reagerar så olika.

Det som en blir hjälpt av hjälper ju inte nästa osv.

Det man kan och ska göra om man inte känner att man är väl sedd och hörd, är att i första läget prata med den vårdinstans man varit hos. Antingen den personen eller dess chef.

Känner du att du inte orkar göra det själv, så prata med patientnämnden (tror det heter så överallt) deras uppgift är ju bland annat att hjälpa till när man känner sig illa bemött.

Sen får det ju avgöras från fall till fall om det ska anmälas vidare.

Men steg ett är absolut att prata med den man varit hos. För sägs inget så vet ju ingen om att man inte är nöjd.

Jag tycker att man ska påpeka om vården man får är dålig. Sedan måste man själv bedöma om man orkar driva sin sak för det gör sig inte självt. Risken för bakslag är också mycket stor. Orkar man med det?

Jag har anmält en läkare till HSAN för felbehandling av min pappa men förlorade naturligtvis. Det är mycket svårt att pricka en läkare.

Jag har blivit dåligt behandlad av olika läkare under åren. Det jag känner nu är att jag måste säga till och tycka till när jag blir illa behandlad.

Detta för att jag respekterar mig själv och vill också få den som behandlat mig illa att förstå att det inte är något man bara gör och sedan lämnar denne till sitt.

Det känns omedelbart bättre än om man kanske inte alltid får respons.

Men ibland når man fram, och då inte genom att stormskälla men ändå på ett bra sätt säga sitt!!

# 2 Var det en felbehandling då? Att jag frågar är det många gånger så är det saker som läkarna eller annan personal kan råda över. Människan är ju så komplex så det kan inträffa saker som inte är väntade.

Att jag skriver som jag gör är att vi som anhöriga inte alltid har alla fakta eller kunskaper för att bedöma. Som anhörig är man i en utsatt situation.

Det som inkommer till HSAN gås igenom av en nämnd som är tillsatt för att sakligt gå igenom det som hänt. Flertalet av de anmälningar som inkommer avslås. Av olika skäl givetvis.

#3 Det är klart att du ska säga ifrån om du tycker du blivit illa behandlad men du måste vara beredd på ett bakslag. Det är svårt att hävda sin rätt gentemot myndigheter.

Ja, men för att man inte ska gå och må dåligt för att man inte sagt något om det, så kan man tala om för läkaren eller vårdcentralens chef tex att något inte känns rätt.

Ofta så får man respons och man kan få känna att någon lyssnar och tar till sig ens synpunkter.

Att anmäla till patientnämnden är en markering och kan ge resultat det med.

Men vad jag många gånger kännt är att jag får en inre lättnad om jag säger ifrån och blir lyssnad på.

Jag håller med #5, det är inte lätt att vara den lilla människan mot den stora myndigheten. Fast skam den som ger sig, men det är inte alltid att människan har all ork som behövs för att kunna kämpa.

Har man en sjukdom så är det den man kämpar med mer…..

Man bör få respons när man säger hur man upplevt mötet med en viss personalkategori. För det är ju viktigt för vården att göra ett bra jobb.

Det finns ju "Lex Maria" anmälan vilket innebär att vården anmäler sig själva för granskning. Att det görs är ju för att flera inte ska bli utsatta för vad det nu är som gått snett.

Sen kan man alltid diskutera hur dessa anmälningar går till. I alla fall gör jag det.

Har en del synpunkter då min mans sjukdom gav anledning till en anmälan enligt "Lex Maria".

Visst ledde det till att rutiner skärptes. Men hur en stafettläkare kan komma ihåg en patient man bara träffat en gång. Dessutom ett antal veckor efter det som hände.

Som tur är så överlevde min man, men det kunde gått väldigt, väldigt illa den gången.

Julia61,

Precis så som du skriver tänker jag. De kan ju inte få göra fel som drabbar patienterna och sedan rycka på axlarna och säga -"Oj" eller i bästa fall -"Hoppsan"

Det är just det syftet jag vill uppnå med en anmälan att göra en markering så de hajar till och tänker efter vad de gjort.

Någon fällning räknar jag inte med utan jag vill bara visa på att man inte gjort vad man bordat. Dessutom är det som du säger, det lättar för mig, annars går jag bara och ältar år efter år om jag inte får ur mig det.

Någon kanske undrar varför jag inte talar med personen direkt och det har jag ju självklart försökt men när de vägrar att lyssna eller inte förstår hur man menar eller överlägset rycker på axlarna då måste man ju gå lite längre.

# 8 Lyssnar dom inte på dig då ska du ta patientnämnden till hjälp.

Dom finns för att hjälpa till med såna saker.

jag har en gång tagit patientnämnden till hjälp då jag blev felbehandlad.

Då fick jag en tid hos läkaren som också hade en till läkare med sig, de fjäskade runt mig ett tag. Kändes olustigt, men de hade nog fått en reprimand.Fast de talade inte om varför de helt plötsligt ändrat sig.

Har svårt att ta kontakt med läkare nu, vet ju aldrig vilken man träffar.

Tyvärr så får man nuförtiden i vårt landsting träffa olika läkare var gång man kommer dit. Så den man gillar och som lyssnar och hjälper är nästa gång försvunnen……

Det är bedrövligt med alla dessa stafettläkare som är på VC. Det gör ju att vi inte får tillgång till en "fast" läkarkontakt. För som du säger så hinner dom försvinna tills nästa gång.

Hoppas du ska få nån bra läkarkontakt snart.

tack, men man börjar ju misströsta lite….