De allra flesta gånger mår kroppen och själen mycket bättre om man kan lindra sin smärta.

Sen så klart att har man andra medel som lindrar så ska man använda dom.

Men jag tar hellre medicin för att få ner en smärta än att åka på smärtgenombrott som ofta är mycket svåra att häva.

Det är också på det sättet att våra kroppar slits mycket hårt av att ha smärtgenombrott. Kroppen mår bättre och även själen av att dessa hävs i tid.

Jag har nådd den punkt där jag vurderar vad JAG mår bäst av: Kronisk värk eller att få släppa ibland.
Jag är med motståndare av onödiga mediciner, men sen såg jag mig i spegeln. Om en av mina absolut bästa vänner eller min mamma hadde mådt som jag, hadde jag inte då ivrat för att dom skulle få chansen att må litegrann bättre? Jo. så varför inte jag med. Visst jag tuggar inte tabletter varje dag även om min läkare har sagt jag kan det, men jag tillåter mig ändå att få lugn och ro några gonger. Jag äter långt mer tabletter nu enn tex för 10 år sen.
Men sen klarar jag jobba. Så, jag sväger min motvilja och använder mediciner.

Var och en måste själv göra som han eller hon känner för. Det är det ingen tvekan om.
Men jag tycker att min egen motvilja mot medikamenter kan jag lägga bort om jag vill mitt eget bäste faktisk.
Sen är det ju en annan diskution om jag skulle accepterad om läkaren ville skriva ut något som man vet är beroendeframkallande mediciner. Där tror jag att jag skulle få fram min motvilja igjen.

Och sen igjen kan faktisk alla mediciner potensiellt va beroendeframkallande. Antigen är dom det kjemisk, eller vi kan bli psykisk beroende av effekten även om inte kroppen blir det. Inte alla blir det, men det är möiligt. men man kan ju minska risken med att prova dom som inte är beroendeframkallande fysisk i första hand iaf.

Jag äter hellre medicin än har denna hemska värk. Har provat att vara utan och gick då ut ur min egen kropp av smärtor. Såg från taket, där jag svävade, hur de försökte få liv i mig. Att gå tillbaka i kroppen, gjorde jätteont, så jag gör aldrig om det.

Men sen finns det värk och värk och vi är alla olika

Japp de är sant vi är olika . har kronisk värk och de ända mediciner gjort för mig hitills är att ta av udden av smärtan och de har gjort att jag har andra allternativ och som gör det samma.

använder flitigt en vetekudde och så mortonerar jag flitigt har även klivit upp för att gå ut och gå mitt i nätterna och visst de kanske inte är de bästa men just nu känns de helt ok.

enda krukset är väl de återkommande inflamationerna är inget fan av varma kniv stick(känns lite så)

Vet ni om de finns flera alltenativa lösninga hoppas skjuta upp min medicinering ett par år till.(så länge jag kan fungera)Jag har inga problem med min själ eller få saker gjorda de blir bara i min tackt och i bland kan det ta tid.

skulle nog också fortsätta medicinera om jag hade den sorts verk du beskriver Tatsja.

Mitt häst intresse är nog en av anledningarna att jag mår så bra som jag gör i dag.

trorts värk de är en kombinerad sjukgymnast / psykolg i dessa djur

Vi hittar alla den metoden som passar en själv. Jag har ju kämpat mig upp från rullstol till rollator. Har problem med gången, men är envis. Utan Tatsja kom jag inte ens ut. Tack och lov för vovve. Fast det går ju inte fort.

Nej, det är inte hon som är min Avatar. Det är min älskade Pento som varit borta nu i 1.5 år.

Jag har ätit mediciner sedan trafikolyckan  -95 och hunnit avverka många sorter. Nu har jag bytt igen och får se hur det fungerar. För nacken har jag fått morfinplåster, vilket ger mig mer lindring. Med tanke jpå vad jag annars äter, så är det inte så farligt.

Nu ska jag ut med tasmanska djävulen Tatsj.

Beror ju på hur svår smärta du har. Antar att det inte är så farligt eftersom du kan jobba utan smärtställande. Då ser jag ingen anledning att ta mediciner. Njut så länge det varar! :) Och ta det lugnt så att du inte blir sämre.

Visst, tramadol etc är beroendeframkallande, men det tycker jag är underordnad om den hjälper. Sen har man ett fysisk beroende pga att smärtan givetvis finns kvar lika starkt, så den kommer ju tillbaks full force så snart man slutar medicinera.

Själv har jag tagit mediciner i flera år nu, har trots det så svår smärta att jag allvarligt överväger att hugga av mina armar och ben. Så för mig och många andra finns inget val, det är medicin eller dö. Smärtan är så svår att den går inte att leva med.

Kan säga att innan jag blev sjuk så tog jag inte ens alvedon, och jag har fortfarande som grundsyn att piller är onda. :p

witch Detta med att vilja hugga av armar och ben, känner jag igen. Ibland är värken så hemsk att man bara skriker rakt ut.  

På skala 1 -10 får jag smärtlindring oftast till en 6 -7. Önskar att jag kunde få komma ner till 2 -3. Sen har jag en dröm. En timmes smärtfrihet. Men det är bara önsketänkande.

För oss med smärta, är mediciner ett måste. Annars kan vi inte fungera i vardagen. Jag har så ont på mornarna att jag sitter och gråter av smärta i över en timme, innan tabletterna ger mig lite lindring. Så för mig är de ett måste.

Jo jag njuter för de är ju en tids fråga har nya symtom från år till år och jag har även fått sluta med saker jag tycker om att göra.

Kan inte sticka mer en 1 par sockar utan att få muskelinflamation i handleden.

aj

kan inte gå i skogen på hösten och plocka svamp och de är ju så gott kan häller inte utan att ha nå slags medicin åka bil längre än en timmas förd.

så jo de är en tids fråga om när och så länge jag mår skapligt och kan fungera tänker jag hålla ut och vänta med mediciner i dagligt bruk.

Jag har gett upp. Måste ha lite lindring för att överhuvudtaget fungera i vardagen. Enligt läkarna har jag väldigt hög smärttröskel, men att alltid leva med 10 i smärta, år efter år, tar psykiskt. Då tar ajg hellre och har 6 -7.

Jag har varit skeptisk till mediciner innan fibron men har senare ändrat uppfattning, Dels genom en sjukgymnast som förklarade vikten av att kroppen och hjärnan avlastas så mycket som möjligt av stressen av att ha värk jämt. En av de värsta stressorerna som finns samt hur viktigt det är med att få ordentlig sömn för att hela mekanismen ska må bra! Fast visst skulle jag vara överlycklig om jag slapp dessa mediciner samtidigt som jag är tacksam över att de finns!

Åh du jag använder oxå min häst som bästa sjukgymnastiken utan den vete sjutton om jag orkat! Om den dan skulle inträffa att jag inte kan ha djur då ger jag upp!

Jag har ochså kronisk värk, det vill seja värk varje dag.Jag tar tramadol retard 100mg, tar oftast en tablett om dan den sitter ju i 12 timmar, ibland måste jag ta två en morgon och kväll.Klara inte att göra något utan värktabletterna. Visst är man orolig att man blir beroende. Men jag tror inte det är så farligt om man håller sej till rätt dos. Jag hade panocod i många år förut innan jag gick över till tramadol och det ska vara värre enligt läkarna.

Det viktigast är att man får lindring för sin värk. Om och när man ska sluta med medicinerna så får man ta det då. Det finns hjälp att få för att på ett bra sätt sluta med medicinen.

Även de mest oskyldiga tabletter behöver man trappa ner om man använt regelbundet en tid. Tänker på Alvedon är kroppen van vid den så måste den sättas ut och inte bra tvärt avbrytas.

Jag säger bara GURKMEJA!

Running

Fick du Tiprol som antiinflammatorisk???  Tiparol, Tramadol och Tradolan är samma sak. Men ingen av dem har en antiinflammatorisk effekt… Det är däremot morfinliknande läkemedel mot måttlig eller svår smärta, och jo, de är vanebildande.

Blev lite konfunderad bara… Dubbelkollade på www.fass.se och kan inte hitta nånstans att de skulle vara antiinflammatoriska..

/Jezzz