För 27 år sedan blev jag sjukskriven första gången för fibro men det är bara 11 år sedan jag fick diagnosen och då hade jag utveckla fibron fullt ut.

Jag har ända sedan jag var liten haft värkproblem mest då i ryggen och eftersom jag är uppfödd på ett lantbruk med 4 syskon var det självklart att vi skulle hjälpa till.

Men jag klara aldrig av och jobba lika mycket som mina syskon så de var ganska sura att jag inte behövde göra de tyngre jobben. men idag förstår de varför.

I början när jag hade sjukpension var hemsk jag blev deprimerad att jag inte kunde jobba men för några år sen när jag vakna och inte tog mig upp själv kom jag på det att vilken tur ändå att jag inte behöver stressa upp och iväg utan jag kan ta det lungt hela dan om jag vill.

Idag har jag lärt mig leva med fibron klarar jag inte att städa på 2 veckor må de va hänt men fibron har inte längre övertaget av mitt liv.