Känner mig sjuk typ hela tiden… frustration, vill vara frisk, pigg och glad och kunna orka allt det där som jag orkar i vanliga fall.

Misstanken om fibromyalgi har gnagt ett tag, mamma har det… men ändå har jag inte velat inse. Stoppa huvudet i sanden som en struts, bättre att inte veta. Idag tog jag modet till mig för att läsa om symptomen, visst vet jag om en del eftersom min mamma har det, men inte alla visade det sig. I ett par månaders tid har jag kännt mig febrig trots att termometern visar på normaltemp. Jag är trött och känner mig outvilad trots tillräckligt med sömn. Kroppen känns tung. Har under en längre tid haft svårt när katterna kliver på mig eller barnen klättrar och busar. Det gör så fruktansvärt ont vid "punktmarkeringar".

Vet knappt om jag orkar gå till läkare för att slåss med dem, vet hur min mamma hade det. Ingen trodde henne till en början, inbilningssjuk… Vi får se…

Hur ska jag göra när jag är trött… trotsa tröttheten och gå en långpromenad med hunden och köra en sväng med hästen, eller lägga mig ner och sova? Kroppen säger sitt, men mitt huvud tror att det kanske är bättre att röra på sig, få lite frisk luft. Vad har ni andra för erfarenheter?