Medcinslutartestet utfört
Jag är ju under utredning… men har fått Lyrica insatt för att se om det hjälper (hmmm ja på symptomen utan att veta bakgrunden tänkte jag det låter ju bra!!!!??? NOOOOOT) men men iallafall så tänkte jag att jag kunde ju prova ju… Jag har ju inte upplevt att jag har sådär jätteont egentligen utan bara att jag alltid har lite ont ständigt ont.
jag vill ju inte äta mediciner utan att veta varför så jag ville sluta med dem och efter att ha pratat med läkaren så började jag på en 2 veckor lång uttrappning av min lyrica som låg på en dygnsdos av 300mg. Detta skulle visa sig bli en mardröm och när jag varit helt medicinfri i ett dygn så stod varken jag eller min familj ut mer. Smärtorna var så inträngande i mitt system och jag kunde inte ens andas utan att det gjorde vansinnigt ont.
efter ett samtal med läkaren så sa hon att jag nog haft sådär ont hela tiden men att jag varit van vid det och haft det som ett normalläge. Om jag dessutom börjat ha ont redan som tonåring som man då tror så är det ju verkligen vardag. Om man då får till ett tillstånd där man blir smärtlindrad och sen tar bort denna smärtlindring så blir kontrasten svår.
Hahahah så den gör jag inte om! Jag tar snällt min Lyrica nu utan att bry mig om att jag är beroende av en medicin för att må hyfsat.
Det enda jag har att invända nu är faktist viktuppgången! Nån mer som dras med det? Jag har ökat i vikt så att jag på 4 månader gått från storlek 34-36 i byxor till 40!!! Jag äter inte mer, jag rör mig inte mindre allt är som vanligt! Så vad är det som händer?
Jag vägrar att köpa ett par byxor i storlek 40 så jag får gå med rumpan bar då… Nu är jag ju inte någon som dömer folk med övervikt men jag kan liksom inte se mig själv med övervikt och vägrar acceptera att jag nu har samma storlek som när jag var höggravid! Det går liksom inte in i skallen på mig. (Jag är inte överviktig heller (än) utan mer normal eftersom jag är lite klent byggd annars) Jag är väl mer rädd om mitt hjärta i såfall att jag kan inte bli överviktig för att mitt hjärta är opererat.
Att jag har fibro är inte fastställt eftersom jag reagerar på fler punkter än de som man säger är en hjälp för att ställa diagnosen för fibro, men jag fick samtidigt veta att det finns några fler sjukdomar som har samma/liknande symptom som fibro och har fler tenderspots eller vad det heter.
ska få komma till smärtkliniken i Lund deras specialiserade sjukgymnaster för att få till ett träningsprogram som inte skadar mig. TId till reumatologen har jag fått om 5 månader! tjohooo men har jag haft det här i 20 år så kan jag väl vänta i 5 månader?
Det var samma som hände för mig, vikten gick upp på mig med efter jag blev sjuk, trots att jag nästan inte åt nånting alls och åt både viktväktar och alt möiligt annat..
Nu siplar jag som tur är sakta ner efter jag lade om kosten för magens skuld :)
Men tur att du får hjälp av Lyrica iaf, håll dig nog till den.
Det är gjort tester på att största delen av viktminskning kommer från rätt kost medan en mindre del kommer från träning. Du måste med andra ord hitta rätt balans i kosten. Hvilken balans DET är på andra sidan varierar med individerna. För mig är det LCHF, men det kan va viktväktarna eller nånting annat för dig, det kan inte jag veta :) Men lycka till!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
När jag testade Lyrica märkte jag ingen skillnad på värk.
Men jag gick upp flera kilo i vikt, slutade med tabletterna och har sedan dess gått ner i vikt igen..
Hej
Jag har testat Lyrica oxå… gick inte upp i vikt… och fick inte heller någon som helst hjälp av den heller.
Jag har sen -05 ätit Cymbalta… Jag började med den för depression… det var innan jag fick diagnosen. Cymbalta är dessutom en av de få psyk-medicinerna som man vanligen INTE går upp i vikt av…
Sen va det ju lixom ingen idé att sluta med den när jag dessutom fick diagnosen fibro… eftersom den har visat sig ha effekt på det oxå.
Men Lyrican funkade som sagt inte… så det blev att testa Gabapentin.. den hjälpte väl lite, men jag kunde inte ha kvar den pga av allergisk reaktion som svullnad i halsen och and-nöd…
Så… då blev det en period med värktabletter och muskelavslappnande… Tradolan och Paraflex. Tyvärr gjorde de att jag i längden fick värre fibro… så det va att sluta med tradolanen… Och Paraflex hade bara svag effekt…
Jaha… jo, sen va det ju Tryptizol… startade med en extremt låg dos… bara 10mg. Fy faaaan va dåligt jag mådde psykiskt! Men det gick över efter ett par veckor och värken blev liiiite bättre. Dock alldeles för lite, så det blev att höja till 20mg…
Det gick minsann INTE! Mådde dåligt psykiskt så allvarligt och det gick inte över…. så som det ska göra efter några veckor… Dessutom hade jag ett extremt EXTREMT(!) mat-sug… går inte att beskriva…
Nu äter jag en Parkinson medicin som heter Sifrol.
Jag har lägsta dosen…0,18mg/dag. Det var jag själv som letade upp forskning om fibro och då stod det i en artikel från 2005 att den kunde ha en viss effekt. http://www.nymedicin.com/news/2005/07/30/Lakemedel_mot_Parkinsons_sjukdom_kan_ha_effekt_v.html
Tog upp det med min smärtläkare. Han nämnde att de skriver ut den medicinen ganska ofta men då är det för andra smärtsjukdomar. Den är oxå effektiv mot restless legs. Det var valet: Höja Tryptizolen ännu mer (jag mådde så dåligt att självmordstankar var vardags-mat… så det var egentligen inte något alternativ…) eller testa Sifrol.
Den har för MIG en bättre effekt än Tryptizolen, men den har oxå allvarliga och mindre trevliga biverkningar: Dyskinesi (ofrivilliga stela kroppsrörelser), hallucinationer, plötsliga sömnattacker mm…
Däremot har den INTE biverkningen mat-sug eller depression. På 2 veckor gick jag ner det jag gått upp med Tryptizolen och efter en vecka mådde jag betydligt bättre psykiskt.
Nu ligger jag på min vanliga vikt, där jag legat ett bra tag. Jag går inte ner mer, men jag går inte upp heller! Min fibro är svår, men Sifrolen har kapat de värsta topparna. Tyvärr har jag fått just dyskinesi… inte sååå allvarligt, men vardagliga saker som att dricka ett glas vatten… nä, det får bli med sugrör… för om jag inte fokuserar på just drickandet, så missar jag lätt munnen. Likadant blir det ibland lite väl många feltryckningar på tangenterna på datan.
Men… hellre det än att ständigt glo i kylen, ha ett sug som är otroligt efter ALL mat… och dessutom knappt klara leva en dag till pga av all meningslöshet som bombade mig med full kraft…
/Jezzz
Starta ny diskussion
