Skulle kanske tillägga att mina mediciner är:

3 citodon per dagen ( 2x1,5)

1 alvedon plus 1 dexofen på morgonen

1 stilnoct till kvällen

pluss två dexofen till natten för att dämpa värken på natten.

Och jag blir behandlad som missbrukare, narkoman eller va fan dom tror jag är.

Nu är jag förbannad!

jag tycker faktisk detta skal överklagas till högre instanser! Både hur sköterskorna och läkarna har behandlat dig påvärkar självklart hur du mår, och detta kan du främja i ditt klagomål!
Det går ju faktisk att klaga in dom för en chef högre upp. There's always a bigger fish vet du, alltid nån högre upp.

Ge inte upp, alla är värda att bli bra behandlat. Och alla är värda att bli tagna på alvar. Jag skulle som sagt klagat! Man skal inte behöva dra sig för att ringa vårdcentralen tyker jag. Inte när man har et riktig problem.

Men över till Rosenrot.. jag har själv tagit det och jag fick inga sömproblem, har du vurderat att prova ett tag ändå? Att det kan ge sömnproblem betyder ju inte att du måste få det eller hur? :)

Håller med om att man borde säga till när man blir dåligt behandlad, ett sätt är att kontakta patientnämden, dom har färdiga formulär som man bara fyller i. Dom skickar i sin tur in dom till chefen på den vc låäkaren jobbar och så får dom en viss tid på sig att svara. Pat nämnden kan inte göra så mycket men läkaren får iallafall reda på att man är missnöjd, och så hamnar vc i statistiken över anmälningar.

Problemet med många av oss med värk är att men helt enkelt inte orkar ta tag i såna saker, man har fullt upp och klara vardan hemma.

Det är synd, kanske är det därför vi blir behandlade illa. Om alla orkade säga ifrån kanske det skulle bli ändring, så smånigom, kanske, elller kanske inte i allafall, vi är ju trots allt SVBK och såna behöver man inte bry sig om.

PS Det finns bra läkare, problemet är att hitta dom.

låter helt sjukt,har dom förklarat varför dom bara skriver ut för en månad itaget? det skapar ju både problem för dej och tar onödig tid för sjukvården.inte konstigt att dom alltid har för mycket att göra,om dom arbetar på det sättet.

dom kunde ju skriva ut ett recept med ett uttag i månaden som räcker i ett år istället.

tycker inte heller att det är fel att ringa till patientnämden när man känner sej illa bemött av sjukvården.jag tror oxå att vi borde säga ifrån lite mer,många gånger går man hem och mår dåligt utan att säga ifrån.

Tack för stödet från er.

Jag vet inte om jag helt enkelt ska försöka få tag på någon privatläkare. Det finns ju några läkargrupper här istan. Man kunde ju ringa dem och höra. Risken finns ju att de inte tar emot nya patienter, men man kan ju alltid försöka.

Jag vet inte om jag orkar bråka mer med vårdcentralen just nu. Tyvärr blir det ju så att man inte orkar bråka när man blir dåligt behandlad.

Mycket lättare om man blir arg för då får man också energi att gå vidare. Får väl bli arg då!

Nu hoppar jag till denna diskussion.

Det är trots att det är tragiskt hela situationen skönt att se att man inte är ensam om att bli behandlad som en narkoman.

Som att målet med mitt liv har varit att bli beroende av tabletter. Inte att jag äter dom pga smärtan utan för att bli en lattjo person som är hög eller lycklig pga piller.

Självklart förstår jag faran med värkmediciner. Man kan bli beroende och få biverkningar, leverskador etc. Men vad ska man göra??? Har man värk och smärtor så har man. Går det att göra något åt det så vill man ju pröva det men annars så är mediciner det enda verktyg man har.

Jag har nu fått veta att jag äter så mycket tabletter och det är det som gör mina smärtor.!

Jag äter 8 !(läkaren såg vild ut) Tradolan per dygn, Panodil till det, lite Brufen och så ibland Tryptizol till natten. Jag tycker inte det är mycket, jag har ju ont dygnet runt, mår inte dåligt av tabletterna, inga biverkningar, dom kapar topparna så livet blir uthärdligt.

Ändå känner jag mig som värsta narkomanen, eller den lata SVBK-kärringen som helst ligger och vältrar mig i min älskade värk.

Jag tror det är svårt att klaga på läkarna, jag känner så. Jag vill ju inte att det ska stå i min journal att jag är "besvärlig" och krävande. Eller att nästa läkare då kan se det och behandla mig som pest pga det. Fast det skulle behövas att man röt ifrån och krävde bli behandlad med respekt!

Man ska vara frisk för att orka vara sjuk.

Det är både jättetråkigt och skönt att se att fler har det som jag, tråkigt förstås för att läkare fortfarande behandlar smärtpatienter så dåligt (är det för att det är mest kvinnor som har det??) men ändå skönt att se att det inte bara är jag som blir behandlad illa. Och skönt för att jag blir ARG. ARG på läkare, arg på fibro, arg på att det är MÖJLIGT att så många blir betraktade som drog-nissar som bara vill ha piller.

Min nya läkare gav mig Nobligan, tveksamt. Jag fick 20 stk… "mja..jag vill ju inte att du ska bli beroende av dom".

Jag ville skrika.

Det är väl självklart att det sista jag önskar är ännu ett problem - ett beroende. Det är väl självklart att jag vet att man inte kan basera sitt liv på att överleva på piller. Men när man provat "allt" och sjukvården inte längre har något att erbjuda - ja, så blir det piller vi måste ty till. Om det fanns en spak, en knapp, ett vred som kunde ta bort mina smärtor - gudarna ska veta att jag hade dragit i den spaken, tryckt på den knappen och vridit på det vredet helt febrilt för att bli frisk eller minska smärtorna. Men det finns inte. Så ja, jag ber om smärtlindring, och per idag så finns inget annat än piller. Men jag är inte narkoman för det!! Och jag önskar verkligen inte bli det heller!

Jag ser risken med piller, jag gör det. Och jag försöker klara mig utan (eftersom jag inte får några smärtlindrande så måste jag ju…). Men det finns också en risk för att jag sticker en penna i ögat bara för att byta smärtfokus. Och det finns en överhängande risk att jag får mer ont, sjunker djupare ned i depression, inte klarar jobba och blir "en finne på samhällets rumpa".

Men Ers Höghet Läkaren sitter på sin höga häst, ser ner på mig och föreslår "kan du inte resa utomlands ett par gånger om året då, värmen hjälper väl?"

För han har tydligen bättre inblick i min ekonomi än jag själv har och ser semester-pengar som inte finns…

Och jag blir arg, men när jag sitter där inför hans granskande, kritiska blick så blir jag så pytte-pytte-liten, så liten som jag aldrig varit förr och så klarar jag inte säga ifrån. Och efteråt tänker jag "men nästa gång, DÅ…"

Men vi får inte ge upp! Stå på er! Kanske det går bättre n ä s t a gång!

kram på er

Tack för ert stöd.

Skulle ju helst se att det inte fanns någon annan som blivit illa behandlad och sedd som en missbrukare/langare när man vill ha ny medicin.

Varför inte lägga ner hela läkemedelsindustrin????

Jag blev uppmanad nu på apoteket för några dagar sedan då jag skulle hämta ut en förpackning Dexofen, att detta läkemedel säljs till ungdomar som blandar det med alkohol och därför är det restrektioner på att skriva ut denna medicin.

Jag berättade för henne att jag inte var vare sig langare eller missbrukare och att jag är absolutist sedan 15 år tillbaka.

Och jag kände mig ånyo förödmjukad………..

Tycker inte du ska ta det så. Tvärtom så är det säkert så att dom går ut till alla.

Det är bra att budskapet kommer ut. För det finns dom som inte vet att det är förenat med livsfara att ta Dexofen ihop med alkohol. Det gäller ju även en mindre mängd.

Att sen en del får ta del som inte alls är i riskzon är väl bara bra. Mycket bättre än om nån i riskzon inte skulle få infon.

Det är inte säkert att det var personligt menat till dej,det kanske bara var menat som ren information eller,att du skulle tänka på att förvara dom så inte vem som helst kommer åt dom.

Just Dexofen är en av dom mediciner som det har hänt flest dödsolyckor med i samband med alkohol,offta räcker det med små mängder. Rekomendationen är att inte bruka alkohol tre dagar innan och tre dagar efter att man använt den medicinen.

Efter som olyckor i samband med Dexofen, är så vanligt så är det nog bättre att apoteket informerar en gång för mycket än en gång för lite. Dom på apoteket kan heller inte ha koll på vilka som brukar alkohol och inte,många kanske inte tänker att tex ett glas vin till maten vid enstaka tillfällen kan vara farligt.

Tyvärr är det offta så att dom som behöver en medicin blir lidande för att andra använder den på fel sätt.

Ja, det är kanske jag som är överkänslig just nu, eller rättare sagt väldigt trött på dessa attityder.

Men tror dom verkligen att en tant på 61 år skulle langa tabletter?

Du ärligt talat så tror inte jag det finns nån övre eller undre gräns för vem som skulle kunna va langare.

Tyvärr så är min tro att det finns överallt i alla åldrar o alla områden osv.

Inte nåt illa ment mot dig utan det jag menar är att det inte syns utanpå om nån är langare. Det kan va den man minst anar.