Det är inte alltid att stress eller konfliktproblem utlöser fibro.I ditt fall va det säkert arbetsbelastningen.För även om positiv stress kan vara bra så är det inte bra att jobba för mycket! Jag tror dock att man kan komma tillbaka men det tar tid..Själv jobbar jag heltid med värk och har gjort i många år.Jag ser dock nu att värken blir värre i pressade situationer så då är det bara att delegera*L*

Hej ! Jo, nog har fibron gjort sitt. Jag pendlade 20 mil/dag med
bil, tåg och spårvagn vilket blev 5 timmar/dag i restid. Gick upp
4.20 på morgonen och kom hem 19.40 och höll på så i 6 år och
hade då värken.Efteråt förstår jag att detta var ett vansinne men
jag trivdes så oerhört bra med själva jobbet och hade det oerhört
bra med jobbarkompisarna. En oerhört otrevlig chef som slog piskan
över oss gjorde att jag slutade och sökte nytt,mitt magonda p ga
henne gjorde att det blev ohållbart. Tänk att en enda människa
kan förstöra för 6 andra som trivdes jättefint med varandra. Men
det är ju inte ovanligt precis……….Nog om mig.

Kram från Anette

Jag måste säga att din historia kunde vara min. Jobbade mycket, köpte en unghäst som jag tänkte ha som tävlingshäst. Hade väldigt ont i ländryggen i många år, men tänkte att det är inte hela världen om man bara håller igång så blir det bättre. Tji fick jag, det blev bara värre och spred sig i hela kroppen istället, har nu gått sjukskriven i 3 1/2 år och inte blir det bättre. Så här i efterhand kan jag se att jag betett mig väldigt dumt. Skulle ha slagit i handbromsen för länge,länge sen. Har enkompis som alltid brukar säga när livet är hårt, Det är bara att bryta ihop och gå vidare. Jag brukar tänka så dom dagarna när det är som värst. Imorgon blir det nog bättre. Jag har iallafall kvar min häst och en underbar(ibland) vovve och det gör livet definitivt värt att leva.

Jag har haft hästar sedan 6-års åldern. Tävlingsridit tills 17 årsålder.

Mycket god fysik men har alltid haft problem med ryggen. Idag har jag Fibro sedan 18 år, armar axlar och bäcken är totalt slut. Jag har funderat om kanske ridning inte alltid är så nyttigt. Jag vet inte..  Tänker på alla dessa timmar man slitit i stallet, ridit i många minusgrader och varit stelfrusen. Svår foglossning vid mina graviditeter.

Jag har alltid varit en stark, positiv människa som klarat allt själv. Kanske är det just det som är fel?

Sedan vad man gjort för fel osv gör inte saken bättre att fundera på, det är inte därför man blir sjuk. Man får försöka lägga energin på att gå vidare och acceptera sin situation. Det tar lång tid och många år. När man kommit dit så fungerar livet bättre.

Nej man ska aldrig lasta sig själv. För då mår man bara sämre.

Värken kommer, av vilken anledning är säkert olika hos oss alla.

Själv hade jag värk o besvär med ett knä. Gick länge, blev opad utan att det blev bättre.

Så småningom spred sig värken, inget ovanligt för smärta föder smärta.

Nu har jag en fullt utblommad fibro o mår inte alls bra.

Knät där allt startade är inte heller bra utan värker ständigt, dag som natt.

Men jag kan aldrig lasta mig själv för att jag skulle gjort annorlunda. Har fått höra av läkare att jag i princip propsat på op. Det var han som opade mig som sa det. Men hallå!

Det var han som gjorde bedömningen, det var han som var specialisten på detta inte sjutton kan man då lägga ansvaret på en patient.