oj, ja det har jag också undrat en del faktiskt. Jag undrar om vi fibrisar har en speciell smärta? Jag har faktiskt ingen aning. *funderar*

Det är forskat i om pasienter med fibro, eller vissa pasienter, har en störning i stoffet P. P är med i förbindelse med nervsystemet och är med på att översätta smärtsignaler så att hjärnan förstår signalen.
En rubbnin i detta kan medföra en försvagat eller frånvarande känsla av smärta, eller en ökad känsla av smärta. Med andra ord nåt som andra folk skulle betäkna som ett morr i muskulaturen "lite öm bara", upplevs av hjärnan som fullkomment ekstrem smärta.
I en studie i USA blev det påvisat en rubbning i P hos vissa pasienter med fibro, dock inte för alla. Minns inte prosenten just nu, men jag har för mig att jag har skrivit om det förut på sajten.

Om det skulle va så för en pasient att det som i värkligheten är en lätt ömhet kommer fram till hjärnan och översätts som ekstrem värk, skulle jag även gissa att vanliga värktabletter inte har all världens värknad..

Bara en hypotese från Rita så här innan fågeln fiser.

För mig hjälper Neurontin. Ofta är det så att epilepsimedicin hjälper mot fibromyalgi. Fråga och testa.

Ok, så det är pga att värken är så extrem som gör att medicinen inte fungerar?!

# 3 Fick du några biverkningar?

#4 Inte av neurontin. Men jag fick gå upp till en väldigt stark dos. Det är individuellt. Jag har ju så många andra smärtor, på grund av trafikolyckan. Det gör att fibron känns extra.

Idag har jag fått tillbaka min ischias, känns i båda benen. Suck

Jag har också funderat över det där med att medicinen inte hjälper nåt.

Dessutom får jag inte äta så många antiflammatoriska mediciner, eftersom jag har problem med magen. Så nu äter jag inget, utom Alvedon Forte ibland…

# 6 Jag känner igen det där med magen.. Har Chrons och då är antiinflammatoriska tabu. Dock fick jag rådet att jag kunde få det som stolpiller…

#7 Jag har "bara" IBS. Tror inte jag har fått rådet om stolpiller nån gång från nån läkare…

Just på det fältet berätta min läkare att animalisk fett är inflamatorisk dämpande medan vegetabilsk fett är inflamatorisk främjande (för dom benägna att få inflamationer that is), så han rådade mig att undvika vegetabilsk fett sedan min mage lägger av vid mediciner mot tec seninflamation.

Ibland behöver man en med. som värkligen tar bort all smärta, det har jag fått min läkare att förstått. Jag har då fått en tabl. som heter temgesic 2 mg (det finns starkare styrka)

 Vid tillfällen då man vill på det där kalaset, vill fira en jul med de sina, Vill klara av resan utomlands, man vill kunna någonting nån gång. 

 En tablett som man absolut inte tar dagligen för att fixa de vardagliga sysslorna, den är beroende framkallande.   men helt lovlig att ta vid dom där stunderna när det kanske är examensdag för sitt barn. 

 Det är säkert svårt att få dem utskriven, men dessa är min räddning att veta att jag kommer att fixa det där som jag vill så gjärna.  

Man kan ju inte bara vara nöjd med att ligga å blinka.

vanlig värkmedicin, nsaid, hjälper inte eftersom smärtan kommer från nervsystemet och inte från inflammation/skada i muskler och leder. man måste ta något som påverkar centralnervsystemet, tec tramadol.

sen kan man ju ha inflammationer också, så att det ibland kan hjälpa med nsaid. :)

NSAID hjälper mot inflammation eller skada i muskler o leder. Det är ju väl känt.

Sen paracetamol hjälper mot smärta som är mer perifer. Vid muskelvärk är det bra.

Men man kan också som du säger behöva nåt med mer central effekt.

Sen är många hjälpta av andra alternativ än starkare mediciner. T.ex. Mindfullnes, yoga, meditation osv.

Tar ibland 50 mg Tradolan, ibland en sömntablett, Imovan 10 mg.

Jag har fått Lyrica och tack och  lov så tycker jag att den hjälper bra. Det är från början en epilepsimedicin, men den är nu godkänd att användas även till neurogena smärtor och även mot ångest.

Kan fortfarande känna av "korvfingrar" och vara stel, men har inte ont på samma sätt som innan.  T ex om jag tar på armarna så känner att jag egentligen har ont på vissa ställen, men känner det inte som ont!? Hu så svårt att förklara . Det är som om det är lite bedövat och sticker lite lätt ibland. Mina domningar i armar och händer har jag kvar som "vanligt". Reagerar även som vanligt vid väderomslag osv.

Smärtorna i ländrygg och bäcken tar den inte bort helt alltid, och jag tror att det är en annan sorts smärta, ibland kan jag knappt inte gå alls utan att det gör så ont att jag nästan vill skrika. Men, men, jag är glad att slippa värken i övriga kroppen (för det mesta vill säga).

10. har oxå temgesic, tycker att den är jättebra det är den enda smärtstillande medicin som har hjälpt mej.

Jag reagerar extrem olika på värk. En liten smekningsklapp på armen kan kännas som hästspark. Skär jag mig märker jag ofta ingenting, undrar bara var blodet på golvet kommer ifrån. En tandläkare var nära att byta jobb när bedövningen inte tog på mig, fick många påfyllningar innan det hjälpte. Han hade aldrig upplevt det förrut. Så jag litar inte det minsta på min kropp.

Cymbalta hjälper mig mot värken, men ännu inte mot tröttheten…

Jag har fattat vår värk lite så att hjärnan tror att vi har ont fast vi inte har det, för att tuttrycka det enkelt.
Om jag försöker hänga tvätt så räcker det med att hänga upp ett plagg, sedan har jag mjölksyra och värk i armarna i flera timmar…

Börja med att säga att jag har inte fibromyalgi utan jag har arbetsskador som gett mig värk som i sin tur gjort att varje nervände i hela kroppen är irriterade och läkarna brukar säga att jag har fibromyalgiliknande.

När det gäller det här med mediciner så har jag också råkat ut för sånt att sånt som hjälper alla andra inte gör ett dugg nytta medan andra mediciner som inte ska göra nytta faktiskt hjälper. Så det är helknäppt, och jag har fått prova mig fram vilka som hjälper mig, och det gäller inte bara värktabletter utan all sorts medicinering.

Sen finns det knappt nå värktabletter som hjälper när jag har problem med kroppen, men när jag inte längre står ut med den värken så brukar det övergå i huvudvärk och då hjälper det att ta alvedon ihop med dexofen. För det stänger då av signalsystemet i hjärnan.

Sen har jag som Alexj att den latenta ömheten jag har i kroppen märker jag mer av än när jag verkligen gör mig illa. Känner knappt av när det gäller rejäla saker. Har även lätt för att få blåmärken som dessutom tar en jädra tid innan dom försvinner, får vara glad om dom försvunnit efter 6 v. Får även blåmärken där andra aldrig får.

Knäppa är ju åtminstone för min del. Att om jag får symptom nånstans så är det inte säkert att det är där problemet finns så det är nästan hopplöst att söka läkare för det går ju inte att "titta" på det ställe som symptomen sitter. Så gäller att försöka luska ut vart problemet verkligen sitter innan man ringer läkare.

Så dom där nervsignaler kan verkligen ställa till det.

Allt detta med olika mediciner visar egentligen bara att vi är alla unika. Alla är vi olika fast vi är människor.

Därför är det så svårt för oss som är drabbade men också för alla som ska hjälpa oss.

För är vi som kommer till dom en som reagerar som flera andra eller är vi återigen en som bevisar att varje människa är unik?

Tror ingen kan svara på det.