Nej, för sånna dagar sätter jag mig inte o kör, vill inte riskera varesig min el andras liv. Känner jag att jag inte behärskar att köra o ändå måste iväg, så ber jag nån annan köra. Skulle aldrig i livet stå ut med mig själv om jag blev vållande till nån skada.

man har ett eget ansvar att bedömma om det är lämpligt att köra bil,känner man att det inte är lämpligt ska man inte heller ge sej ut i trafiken.

ibland är det skönt att inte ha bil.när jag hade det var det ganska svårt för folk att förstå varför jag inte kunde köra ibland,när jat tex hade migrän och såg suddigt kunde folk bli sura för att jag inte körde.

Jag känner mig skamsen för det jag skrev. Men min man måste
till sjukhuset med jämna mellanrum och det finns ingen annan
som kan skjutsa. Jag känner mig så dum …../Anette

Jag har inte kört bil på 2 månader :/ och innan det så bara 2-3 gånger i månaden. Litar inte på mig själv och tycker det är otäckt att köra bil då vi ha en stor bil, hehe brukar kalla den pansarvagnen :P

Känn dig inte alls dum, Amigo, fakta är att så mycket värk som vi har så sover vi dårligt eller inget alls, och alla som vakat mer enn 2 nätter utan sömn som INTE har fibro kan berätta hur dimmig och vilsen man blir. Man blir en traffik-fara rent av, vid att inte va utvilad och gå så kronisk utmattad. Du är inte dum. Du är sjuk.

Samma problem har en med narkolepsi. Samma problem har en med insomnia. Så må inte illa över att du vissa dagar inte ska köra och att du då välger bort att köra. Du utsätter ju då vid att köra inte bara dig och din man men även alla andra ute för en fara och en risk om du skulle köra när du märker du är farlig i traffiken! Inte är det då att va dum att inte köra även om din mann måste till sjukhuset och ingen annan kan köra. Det är ansvarsfullt! Sjuktransport finns faktisk, antigen i form av att det går bussar till sjukhuset eller man kan få täckat taxi. Kolla upp om detta så ni kan få till nånting där för dom dagar då du är en fara i traffiken.

Kanske din man kan få färdtjänst för sina transporter till sjukhuset. Sjukresa finns ju med.

Det är varje persons egenansvar att inte sätta sig bakom ratten när man känner så.

Tror  aldrig man skulle förlåta sig själv om något skulle hända. Tänk vilken mardröm om man skulle köra på o skada eller rent av döda nån annan person.

Kör inte bil när jag känner mig sån eller om jag vet att jag har mediciner i mig som gör mig olämplig som förare.

Sen tycker jag inte du ska känna dig dum för att du tar upp detta. Det är tvärtom bra att det ventileras.

Men jag tror att det vore en bra idé om din man kunde få nån annan hjälp än dig. Tänker på personlig assistent är det nåt?

Sen gäller ju det att vara koncentrerad på att köra samt att ha koll på dom andra i trafiken oxå. Antalet bilförare med alkohol o droger i kroppen e enomt stor o ökar hela tiden, tragiskt nog. Har själv sett enorma skador på människor fast dom bara kört max 20 km/tim. Bilar e inga leksaker, det e dödmaskiner. Men det e tyvärr alldeles för många som inte fattat det, nu menades inte detta till nån här, bäst att förtydliga så ingen tar illa upp.

Så nu blir väl Zimba hatad forever, men jag står för vad jag skriver o tycker.

Hej igen ! Jag blev så ledsen men jag måste ändå förstå att
det kanske låter väldigt illa om man inte känner mig och vet
hur allt ligger till. Det är INTE som så att jag dagligen kör
omkring så dålig som jag skrev här ovan. Vid bilbesiktningen
så var det väldigt varm där man sätter däcken och visade
sig bero på att bilen till 90% står i garaget.

Min har ju haft 3 hjärnblödningar och har svårt för bilkörning
p g a yrseln.Detta gör att grannarna alltid handlar åt oss.
(vi bor på landet). De gäller oss även vid andra ärenden
då de vet hur jag mår och min mans tillstånd.

Men det finns tillfällen då jag måste sätta mig i bilen då
vi ska till min mans provtagningar. Det är långt att åka och
länge att vänta. Det är jobbigt. Sedan när vi åker hem DÅ
kan jag mot slutet få den här känslan när det har varit så
oerhört mycket.

Att få höra att "det är varje persons egenansvar att inte sätta
sig bakom ratten när man känner så" gjorde mig faktiskt
lite förbannad. Och lite andra kommentarer.

Jag kör INTE omkring så här dagligen. När de på besiktningen
såg här lite vi kör så frågade de om vi ställt om mätaren.

Kanske att jag borde ha skrivit ned det här från början för
att inte behöva göra er upprörda. Känslorna gäller alltså
mot slutet av bilkörningen när vi har varit på sjukhuset
i några timmar, kört långt och som sagt, mot slutet av
bilkörningen. Det var dum av mig att inte tala om det
från början. Tack för den här tiden ! /Anette

TIllägg: Jag skrev att min man har svårt för bilkörning.
Det låter som om han själv kör och det gör han förstås inte.
Utan jag menar att han har svårt att åka med i bilen p g a
yrseln. Han kör som sagt INTE.

Men vad i allsina dar, jag ser inga pekpinnar? Alla här tycker ju att du tänker helt rätt? Vi håller ju med dig om att vi är fler som upplever likadan, och att du inte alls skal känna dig dum?

Hej igen ! Tack för Ditt svar Rita. Jag känner ändå ett mindre
"hat" emot mig p g a mitt inlägg;

1. Skulle aldrig i livet stå ut med mig själv om jag blev vållande
tiill någon skada.

2. Man har ett eget ansvar att bedöma om det är lämpligt att
köra bil, känner man att det inte är lämpligt ska man inte ge
ge sig ut i trafiken.

3. Det är varje persons egenansvar att inte sätta sig bakom
ratten när man känner så.

4. Bilar är inga leksaker, det är dödsmaskiner men det är tyvärr
inte många som fattar det.

Jo, nog känner jag pekpinnar och inte upplever alla att jag
tänker rätt, visst är jag klassad som en människa som inte
har det allra minsta ansvar utan ger mig ut i trafiken med
en känsla i kroppen som om jag vore drogad.

Jag blev som sagt jätteledsen för de svar jag har fått och
den glädje jag har känt inför detta forum finns inte längre.
Men jag är så oerhört känslig av mig och därför så känns
svaren som en kniv i ryggen på mig. Därför så känner jag
att jag vill backa ur,det är jätteledsamt men det bara är så.

Massor med kramar från Anette

i

Amigo-7

Jag tycker det är underbart när människor kan vara ärliga och faktiskt säga hur de känner.

Jag har själv kört när jag inte borde, oftast pga tröttheten. Jag tror många gjort samma sak men inte erkänner det för andra. Jag sätter mig inte i bilen när jag är såpass trött men tröttheten kan komma när jag väl kör.

Något jag däremot inte accepterar är fyllekörning, ex när folk tar bilen hem från festen för att de inte vill lägga pengar på taxi. Sånt får mig att bli vansinnig.

Amigo-7

Du ska inte ta åt dig så. Du ställde en fråga o fick svar. Ofta får man även svar som kanske inte är roliga men så är det på ett forum.

Det känns som du behöver mycket stöd o behöver få skriva av dig mycket o då är det en mycket bra idé att va med på ett forum.

Sen beträffande din mans provtagningar. Misstänker att han har nån form av blodförtunnande medicin, kanske Waran?, som därför måste kollas med vissa intervaller.

Det jag tänker på är att dels har du svårt att köra så långt o va igång så länge som det blir med resa dit, väntan på sjukhuset o sen resan hem.

Sen har din man svårt för att åka bil pga yrsel.

Min tanke då är om det inte finns möjlighet att få hjälp av hemsjukvården för att få provet taget hemma?

Allvarligt så tycker jag att du ska kolla upp det. Ring kommunens biståndsbedömare o hör vad det finns för möjligheter till hjälp. Ta då samtidigt upp detta med att det behövs hjälp hemma för att du inte ska dra ett alltför tungt lass. För om du inte orkar o blir helt utbränd så blir ju er situation ännu värre eller hur?

Detta skriver jag i all välmening, hoppas att du tar det så.

Hej Mongu ! Tack för Ditt svar. Helt rätt, min man åker med
jämna mellanrum och tar PK-prover (jobbar Du inom sjukvården ?)

Och Du har även helt rätt i detta med att få provet taget hemma
men vi fick nobben,de har inte tid. De kom en gång då han var
inne i en period då hans Meniére rasade som mest och han var
i ett fruktansvärt dåligt skick.Så fort han vände på huvudet så
var det bara att sätta spyhinken i knät på honom.

Men de långa resorna gäller hans prostatacancer, det gör att
vi måste åka långt till närmaste sjukhus. Och det är då, under
de sista milen, som jag känner av detta som jag skrev om
(och fick svar därefter också…….Och som fick mig att grina.

Så visst är jag inne i en oerhört känslig period, läste nyss ett
kort svar där det stod att jag ska stå för den jag är och inte
gå ur. Jovisst ska jag stå för den jag är. Men jag svarade
att jag ligger lågt ett tag, det känns inte bra just nu, känner
inte den varma känsla för forumet som jag gjorde förut.
När mitt antidepressivum har effekt så kanske jag kommer
igen med mina inlägg som är långa som toarullen. Men
just nu så gör det mig bara ledsen.
Jag hoppas att Du själv mår skapligt och har det bra.

Stor kram från Anette