Trist med det bemötandet du får. Jag är 53 år o har inte märkt av detta.

Visst syns åren men inte är vi lastgamla för det.

Det var väldigt fult att kalla dig "den äldre damen" för det räknar nog jag de som är 70+ o inte vi som är mitt i livet.

Jag klär mig också gärna i jeans osv. Men den attityden hos tonåringar är inte det mer att dom ska va tuffa särskilt när det är flera med?

Men du stå på dig! Glöm aldrig bort att vi alla har samma rättigheter o vi är alla människor.

Kram till dig!

Mongu

Tack Mongu ! Skönt att Du gav mig lite självförtroende. Stod
förut framför spegeln och undrade, ska jag ringa till den jätte-
duktiga plastikkirurgen som har sin mottagning 2 kvarter bort
och ta bort hänget över ögonen och påsarna ? Men samtidigt
så säger den andra rösten inom mig "dumheter " Att åldras
är normalt, så lek inte kändis nu" ! Så tack för Ditt svar !/Anette

Det ÄR helt normalt att få "livsmärken" (rynkor) för det finns ingen som inte får det.

Det bevisar bara att vi levt o kan ta vår ålder. Sen visst kan det va saker man kanske behöver åtgärda, t.ex. om ögonlock hänger så mycket att det skymmer ögat.

Så var du stolt o stå upp för att du är kvinna.

Kram

Mongu

Hej och god fortsättning!! Jag är själv 52 snart jag bor i Stockholm. Jag kan inte säga att jag upplevt det du beskriver ÄN men jag ser att det finns på många håll i samhället. Sverige är ett land av åldersdiskriminering utan tvekan och kvinnor är mest utsatta.  Man måste göra sig hörd och sed, protestera visa att man finns , synas gör skillnad.

Ungdomar i grupp är så osäkra så ta inte åt dig att dom inte svarar eller flinar förmodligen har många föräldrar i nära ålder och gud förbjude för många de kan man inte prata med!!!

Vi kvinnor i 50 års åldern är mitt i livet, vi är betydelsefulla, vackra och vi räknas. Rynkor är vackert glöm inte att alla åldras deras tid kommer också….

Ha ett Gott nytt år !!!!

Kram Gunbritt

Jag är 64 och har säkert upplevt något liknande, men jag bryr mej helt enkelt inte. Här kallar en del av ungarna mej för "arga tanten" för att jag säger ifrån, när de gör något de inte ska. En av ungarna här, som får skulden för både det han gör och inte gör, kommer ofta och hälsar på mej. Han är väldigt "törstig" på kunskap och vill gärna sitta vid datorn och spela Trivial Pursuite. Självklart får han det. I början när de hade flyttat hit var han totalt omöjlig, ända tills jag bad honom se efter mina trädgårdsmöbler, så att de inte blev förstörda. Han blev stolt och blev en unge, som rättar sig efter vad man säger, speciellt om han får en förklaring på "varför". Nu är han 13 år, har fått medicin för sin ADHD och är en helt underbar unge. Då är det värre med de som är så stora att det bara är kompisarna som gäller. De kan vara ganska otrevliga, men blir man inte arg, utan skojar med dem istället, så går det bra.

Men visst finns det åldersdiskriminering här och inte är det lite heller. Titta bara päå TV-programmen! De är ju gjorda för ungdomar, men sänds på sådana tider att ungdomarna inte skulle få för sig att titta på dem.

Jag känner inte så många "damer" i min egen ålder, utan det är mest de som är mellan 40 och ca 50 år, som jag trivs med. Jeans har jag numera svårt för att använda, men det är för att tyget är så hårt, så jag får jätteont och blir "blåmärke i hela kroppen".

Jag vill dessutom säga att det är viktigt att det syns på en att man har levat, fåror och rynkor är naturligt, så ni förstår säkert att jag inte är något fan av plastikoperationer i tid och otid.

Mettan

Jag är väl en av de från den yngre generationen, och det är inte alltid det lättaste det heller.

Jag försöker alltid behandla vuxna/äldre med respekt och blir glad om någon pratar åt mig. Jag har ganska mycket problem med ångest och för mig innbär äldre = mer erfarna = trygghet.

För egen del får jag ofta höra "men du som är så ung och frisk kan knappast vara så sjuk" etc. folk vägrar acceptera att jag bara är 20 och har fibromyalgi. Jag har fått utskällningar mer än en gång av arga gamla tanter/farbröder om jag sitter någonstans och vilar där dom tycker att de borde sitta. Jag är ju bara en lat ungdom som myglar mig undan mina samhällsplikter typ. Det gör mig rosenrasande, och jag har blivit så arg att jag skällt tillbaka så mer än en har fått stå med hundhuvud och kanske tänka över vad de just kläckt ur sig.

Nu säger jag verkligen inte att det alltid är så, oftast möts man av glada människor faktiskt, även om de är de mindre glada man minns.

Även om jag bara är 20 så upplever även jag obehag av kaxiga 15-16åringar som bildar gäng och tisslar och tasslar och pekar, även om folk gjärna stoppar mig i samma fack som den.

Nä hörri, ålder är bara nåt diffust som måste stå på papper!

Mvh Tassy

Ingenting stämmer längre! Gjorde en monolog på en mindre teaterscen hösten 2006  som hette Kärringen. Den handlade om en kärring som plötsligt flyttat in hos mig och min sambo. Hon stod framför mig när jag speglade mig bl a ..:) Den blev mycket uppskattad och fick många igenkännings-applåder. Tyvärr är det ju så att vi är många som inte åldras lika snabbt inuti som utanpå. Jag vill gå på pubar och lyssna på bluesmusik men möttes en gång av repliken: Och vems mamma är du då? Fann mig snabbt eftersom jag kände musikerna, så jag sa att jag var trummisens mamma. Jag fattar liksom inte att jag blivit pensionär! Trivs fortfarande med 40-åringar och har inget gemensamt med PRO:are.

P.S. Tog bort mina hängande ögonlock gav jag mig själv i julklapp redan 1981 - den bästa julklapp jag fått!! Rekommenderas varmt!

Hej Ingela ! Jag skrev några rader på Din personliga sida om
detta med hängande ögonlock. Tog det på den sidan då mina
frågor kanske spårar ur lite extra vad gäller fibron.

Är själv 54 och ser väl ut som det. Men inombords är jag aldrig äldre än jag känner mig. Oftast runt 25. Handikappad efter trafikolycka -95. Fibromyalgi som följdsjukdom och går nu med rollator.

Jag blir ofta utskälld av de som är över 65 för att jag har rollator. Du förstör för oss som behöver det, ofta får jag höra det. Sen blir jag behandlad som en paria. Folk pratar med sonen om mamma ska ha mer.

Det sitter i benen inte i huvudet

Sådant bemötande kan man få som handikappad oavsett ålder.

Jag är "bara" 33, och alla tror jag är närmare 23 enn 33 så inget sådan har jag sett nåt till mot mig själv änn iaf. Men jag HAR bevitnat ungdommen bete sig så. Både mot äldre som det syns inte är unga längre, andra unga och andra vuxna som jag! Det värkar som det har gått sport i att av oförskämd… Jag hoppas jag kan uppfostra mitt barn att inte göra så. Men oftast är det inget fel med uppfostran till en förelder bak barnen.. det är oftast ett ända "svart får" med makt, och andra som daltar med. Mycket ofta.. suck. Kanske jag skulle bli eremitt på landet tills mitt barn-i-framtiden är vuxent?

Det som jag har sett mest av är att föräldrar glömt bort normer och regler. Barn behöver det. Sen kan de vara artiga när man inte är med själv.

Jag såg så mycket otäckt när jag arbetade som väktare i stockholm. Dessa stackars barn som får pengar av föräldrarna och inte får komma hem förrän dagen efter bara för att de skulle ha fest. ingen frågade var barnen tog vägen.

Det kunde vara barn ner till 9 år. Då åkte de in till plattan och alla vet ju vilka som var där.

Nej, som förälder är det en balansgång och den fria uppfostran som många förespråkar, borde heta, fri från uppfostran.

Jag har nyligen blivit 45 men ser väl kanske inte riktigt ut för det ännu, samt att jag har en ganska……..bestämd utstrålning och viker tex. aldrig med blicken när jag passerar ungdomar och ungdomsgäng. Det tillsammans bidrar kanske till att jag fått "vara i fred" än så länge. Men jag tror att orsaken till att ungdomar ofta beter sig dåligt när de får höra något vänligt, är att de helt enkelt inte kan hantera det! Man vet väl med sig själv och ett oräkneligt antal andra vuxna, hur svårt det är att t.ex. ta emot komplimanger….. Och om vi vuxna inte klarar av det, hur skall vi då kunna lära våra barn det??

Jag tror att ungdomarna ofta blir förlägna, och för att dölja det för kompisarna så tar man till den tuffa attityden, och då hänger givetvis alla på. Och mycket riktigt så beter de sig ofta väldigt annorlunda när man råkar på dem en och en……