Bästa kommentaren hittils;)
och nu är jag ironisk…senaste läkarbesöket jag var på fick jag den uppiggande kommentaren
-Men du det kommer bli bättre när du passerat 50…
Nåväl jag är ju inte direkt jätteung men det är i alla fall en bra stund till dess. Jag fyller 34 år i mars.
Ibland önskade jag var lika snabb som en i min närhet som drabbats av bröstcancer som svarade läkaren på tal när han inte kunde förstå hennes frustration när hon nekades få bröstet rekonstruerat på en gång.
-Vad skulle du tycka om du inte fick din penis rekonstruerad?
Skulle bra gärna vilja sett den läkarens min.

jadu, läkare läkare.
Min säger att jag enligt alla prover borde vara hur frisk som helst!!!
En annan säger att jag inte lär bli bättre , snarare sämre!!
Kul att höra det när man är 38.
Hur ska då jag känna mig som är över 50? Inte mår jag bättre än när jag var 40.
Dumma läkare finns överallt
Väl mött, Tatsja
Du tittar väl in på Fotboll iFokus?
Nej men det finns roliga läkare också! En av få som jag har mött var en militärläkare när jag försökte göra lumpen. När han hade undersökt mig så kom han fram till att det egentligen inte var något större fel på min kropp. I alla fall inte om jag var 80 år gammal! Tänk att säga det till en 18-åring och sen stå och vänta på reaktionen lite smått leende! Fast han var känd för att tycka om att skämta! Under hela tiden i lumpen så gjorde han allt vad han kunde för att hjälpa mig.
När jag tänker efter så var det faktist jag som började att skämta med honom redan under första besöket. Jag satt i väntrummet och blev inkallad på hans rum. När jag kom in där och skulle stänga dörren så stod det ett skalett bakom dörren. Troligen ställt där medvetet för att se besökarnas reaktion. Men jag tycker inte om att vara svaret givet så jag låsades som inget utan tog tag i skalettets hand och hälsade artigt som om det var skalettet som var läkaren. Läkaren vrålade så av skratt bakifrån skrivbordet så att sköterskan stack in huvudet och undrade vad som hände! Efter den gången så skämtades det nästan hela tiden så fort som jag var där. Den bästa medicinen som man kan få!

hm, det vanligaste svaret som jag fick var att: Du är för ung för att vara sjuk. (det var före det att jag fyllde 40 år).
-Jaha du, sa jag, det kanske du borde ha sagt till mig när jag "blev"sjuk, för då var jag bara 24 år.
------------------------------------------------------------------------------Efter det, så brukade tystnaden lägra sig i rummet.
Saken var nämligen den att jag blev sjuk vid en likförgiftning, när jag bara var nyss fyllda 24 år gammal.
------------------------------------------------------------------------------
Det är ju så elakt att bara säga så………..du är för ung för att vara sjuk……….Grrrrr! jag blir ilsk för mindre.
Vad är en likförgiftning?
Sara
Önskar jag kunde säga att det är sant att fibron blir bättre efter 50, men tyvärr är det nog inte så. Själv är jag 65 och om man ser vilken åldersspridning det är på kvinnor (ibland också män) som kommer till fibro-föredrag, så förstår man att värken sitter i längre upp i åldrarna. Däremot är den naturligtvis jobbigare när man är i yrkesverksam ålder - det är så mycket som ska hinnas med då.

# 4 Vad fick du likförgiftning av?
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

#5 och #7, jag drabbades av missed abortion, dvs. mitt döda foster stöttes inte bort av min kropp, som normalt är vid ett missfall.
Jag fick förklarat för mig att istället så spred sig gifterna i min kropp, när dom akutopererade mig, för att ta bort det (efter 1 månad) så var jag väldigt sjuk, dvs. likförgiftning av mitt eget barn.
#8 så tragisk och fruktansvärd :(
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.

#8 Då är jag med. Det är ju tyvärr så.
Vet att när ett barn dör i magen innan förlossningen så får mammorna föda fram detta vaginalt. Av flera orsaker. Dels att det är risker att op. pga av gifter från det döda barnet.
Men också en psykologisk orsak, minst lika viktig, nämnligen att genom att få ha kvar ett op.ärr på magen som varje gång man ser det påminner om barnet som dog i magen.
Kan låta grymt att behöva gå igenom en "vanlig" förlossning men tänker man på den psykologiska aspekten så är det nog det enda rätta.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
Jag hade en ridolyka när jag var så där 16 år. En muskel i ryggen gick av och det blev en fördjupning där. Läkaren sa att man inte kan göra något åt det men att jag kommer att förlora rörelseförmåga i höger armen. Jag fick ju panik och började tom träna att skriva med vänster hand. Nu 30 år senare har jag fortfarande inte besvär av det.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
en läkare jag pratade med sa att vist finns det hopp.han hade arbetat på långvården,där var det ingen med fibromyalgi så han menade att det brukar gå över när man blir äldre.
~ mayolica ~
#12 Det tvivlar jag på. jag har också jobbat mycket på långvården och det fanns många gamla där som började jämra sig när man tog i de.
Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus
#8 Oj, vad hemskt!
Sara
#13
då är det inget att gå och vänta på då.
kanske låg dom tysta när läkaren gick och tittade? eller oxå var det ingen med såna problem just där.
~ mayolica ~
Hej ! När jag var på min vårdcentral fick jag veta att om
jag blev nedsövd i 3 veckor så skulle jag vara smärtfri vid
uppvaknandet (enligt en tysk läkare). När jag nämnde om
"feberkänslan" trots att jag inte har feber. så skulle det
bero på "något annat i huvudet". När han undersökte mig
och jag inte upplevde hans beröring som skön (men han
ändrade sig snabbt ) så är det inte fibro eftersom jag inte
åkte i taket vid beröring. Jag skrev ett brev till chefen på
vårdcentralen och bad om att få byta läkare. 2 veckor
senare fick jag ett brev om jag skulle få en telefontid
2 veckor senare (jag hade förmodligen beskrivits som
en fullständig idiot (ursäkta uttrycket). När jag sedan
skrev och bad om recept så fick jag det 1 vecka efter
att medicinen gått ut (som "straff"……?). Skrev till
smärtkliniken som plötsligt inte vill ha med mig att
göra (såg vid det sista besöket att vårdcentralen skrivit
ett brev till dem för att bli av med mig). Min räddning
är att gubben min är läkare och kunde hoppa in.
Men vad hade jag gjort annars, om både sjukhus
och vårdcentral dömt ut mig och vägrat mig mediciner ?
(har även fallit baklänges från 5 meters höjd och fått
ryggen skadad men eftersom någon inom sjukvården
inte varit vittne till det hela så…..tja…kanske påhitt ?
(Ursäkta att det blev långt och att avståndet är för
stort men har en ny dator i köket som håller på att
kopplas in, så det blir bättre sedan. GOD JUL ! /Anette

#3 msp, gött svar! Skrattade ut högt när jag läste det..