Jag deppar lite. Även om man får ett besked som var väntat så är det ändå en jobbig handling. Jobbigt att veta att det nu är på detta vis och att jag egentligen inte kan göra så mycket åt det.

Och det är så nytt alltihop. Visst jag har levt med smärtor halva mitt liv och det är väl därifrån min fibro kommer men smärtan har ju inte stannat där utan den har ju eskalerat och det har skett snabbt.

Jag reagerade ju på ledvärk i händerna tidigare i höst och sökte och det var ju då när man sa att det är inget fel på dina leder som jag letade vidare och hittade fibro.

Och då hade jag också fått tröttheten. Trött har jag ju varit från och till hela livet. När jag gick i mellanstadiet gick jag och la mig jättetidigt. Vid 8 för att orka upp på morgonen vid halv 7. Och jag har alltid upplevt mig själv som en väldigt morgontrött person. Sova middag har jag haft jättesvårt för i alla tider. Förutom det sista året kanske. Då jag kunnat somna i soffan på eftermiddagen framför tv eller bok. Jag har lagt mig tidigt ibland så tidigt som 8 för att somna och sova hela natten. Sen har jag haft många perioder då jag vaknat vid vargtimmen och inte somnat om och tänkt att därför är jag trött. Och sen har jag trott att det är åldern.

Men den här andra tröttheten som jag nu har är ju förlamande.

Och så har vi smärtorna. Just nu är mitt problem fötterna. Det sticker och pirrar i dom. Det är någon form av smärta man inte kan förklara. Mina ben, speciellt vaderna känns som både bly och spagetti. Och så går det uppåt i kroppen. Triggerpunkterna på knäna är onda och de som gjorde allra mest ont när jag var hos läkaren.

Händer, armar är också blystickiga.

Och imorse när jag körde till jobbet så kände jag mig nästan trafikfarlig. Okoncentrerad och trött. Inte så att jag somnar men inte helt fokuserad känns det som.

Skulle kunna stapla upp hur mycket som helst känns det som. För medans man skriver så är det som jag läste någonstans - som om man blir slagen med en klubba. Än här och än där.

Och jag undrar också i mitt stilla sinne hur långt ska det gå innan jag nått min peak. Kommer det bli värre eller stannar det här.

Tankarna snurrar!

Kommer att ha mina ups and downs.

Ibland känner jag mig som felfri, fantastisk, formidabel, fin, fri, frisk och fabulös. Och så kommer fet, ful, fattig, funktionshindrad, fibromänniska.

Och jag har hängt upp mig på F som ni märker. Det finns så många positiva och negativa ord på F som helst och som beskriver mig.

Så jag deppar som sagt - just nu - en liten stund och en liten stund till och så kanske lite mer sen så vänder det ett tag.