
Dikt om Fibro
Jag finns här,
men är det jag?
Du ser mej,
ser du mitt verkliga jag?
En dag är jag där,
nästa dag inte närvarande.
Jag kämpar en ensam,
ändlös kamp.
Att segla på ytan,
som alla andra.
Ibland lyckas jag,
ta mej upp från djupet,
bryta ytskiktet.
Men oftast finns jag,
djup där nere.
Ensam
Där befinner jag mej nu.
I en värld av dimma,
sittande själv,
på Mount Everest.
Ensam i en snöstorm,
blickar jag ut,
över en öde värld.
Min önskan om att kliva upp,
kommer inte ens halvvägs.
Men kanske i morgon?
Å andra sidan,
Kanske inte…
Natali /Natta, Sajtvärd på Sphynx I Fokus.
En dikt som känns längst inne i hjärteroten,
Man ska upp med näsan till vattenytan så man åtminstonde överlever dagen, kämpa på.
Jättefin dikt!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.

Tusen tack. Känns så bra att höra att någon förstår. Jag är ju inte så aktiv här. Även om jag är inne och läser.
Natali /Natta, Sajtvärd på Sphynx I Fokus.