Jag lider med dig Zimba. Det är aldrig lätt. Men du har rätt i det du säger att alla sörjer på sitt sätt.

Men det tar tid! Har läst nånstans att sorgearbetet kan ta upp till ett halvår eller ännu mer. O mister man då flera då hinner man kanske inte helt bearbeta det första innan nästa inträffar… Inte konstigt att du tycker det bara blir jobbigare hela tiden.

Stor kram från mig!!!

nä, det är inte konstigt att du känner dig helt och hållet under isen Zimba.

Ta det i din takt - gnäll här, få ur skiten ur kroppen och framför allt känn inte dåligt samvete för att det tar tid. 1person räckerhelt och fullt att sörja, men som du, som har 6 stycken att sörja.. mm, det tar tid.

Kram härifrån också!

Zimba!

Du behöver få så mycket lugn o ro du bara kan. Sorgearbete är en process som man måste igenom. Alla kommer igenom på ett eller annat sätt. Det kan man aldrig veta innan.

Det är flera faser i sorgen o du har en bit kvar. Så försök att bara va. Låter så enkelt men är inte det, jag vet.

Du har gjort så många förluster under en kort tid så det klart att du känner som du inte fattar.

Skickar dig ett stort fång med varma, mjuka, välmenta tröstekramar!

Du klarar detta men ta det i din egen takt!

Tack snälla ni.

Jag har en psykologiutb, så lååååångt bortigenom i min hjärna så vet jag att det tar tid o lååååång sån, sen vet jag att först hamnar man i chockfasen, sen reaktionsfasen, bearbetningsfasen o till sist nyorienteringsfasen. Visst känner jag på ett sätt en trygghet att jag har den att  luta mig emot o därav vet att man kan va hur som helst när man e i kris, där finns inga rätt o riktiga regler.

Men det blir som sagt värre för var dag, i början va det ok, jag va ju med om allt, från han dog tills han lades i kistan, men efter 1 vecka känner jag som jag har skygglappar som hästar ni vet o dom blir större o större. Jag litar inte längre på mig själv som bilförare, vilket då jag givetvis låter bilen stå o får hjälp av vänner. Jag går väl mest omkring o känner mig full, fast det finns inte ett uns sprit i denna kropp.

Jo jag behöver få lugn o ro, få vara, sova, andas o göra vad som faller mig in. Fast just nu e det mest sova som gäller, det har alltid varit min verklighetsflykt o det tänker jag fortsätta med.

Tack igen alla goa ni.

Kramar från Zimba

Zimba. Tror inte alla utbildningar i världen räcker när det gäller en själv. Sorgen kan ta sig i olika stadier. Vi sörjer alla på olika sätt. Sen beror det på hur nära man var personen i fråga.

Låt det ta den tid det tar. Glöm inte bort att andas ibland och gör något för dig själv. Låt dig vara lite egoist nu. Gör bara något som är uppmuntrande för dig. Kanske gå ner på stan och fika. Unna dig ett skönt bad. Du måste tänka på dig själv och inte bränna ljuset i båda ändarna.

Kramar från en vän

instämmer helt med Tatsja, och föregående talare också.

kram

Zimba!

Visst är det dom stadierna men håller med dom andra om att när man själv är utbildad i nåt så hjälper det ändå inte.

Man är bara människa i alla fall o reagerar på olika sätt.

Du kommer igenom det gör du men låt det ta den tid det behöver. Sov, var ledsen när du är det. Prata när du behöver osv.

Ta hand om dig det är det viktigaste av allt.

Kram på dig!

Jag e fullständigt medveten om att utbildningar inte funkar på en själv, man e bara klok när det gäller andra. Men det e ändå skönt att ha den, för att veta att man inte håller på att bli galen. Med tanke på detta virrvarr som härjar i kropp o huvud. Kommer på mig själv att kolla mobilen så ingen ringt, typ 100 ggr i timmen, det sitter kvar, har även fått ändra ringsignalen. Har nästan aldrig nån på men under den tiden farsan va sjuk va mobilen på dygnet runt. Men jag vet att det tar tid.

Som sagt jag tänker va ego som fan nu, hur länge jag än känner för det o det kan ingen ändra på. Måsten e borttagna så gott det går, vissa saker kommer man ju inte undan. Planerna för veckan som kommer e att besiktiga bilen, ett måste som måste göras, håll tummen att den går igenom. Samt att jag o en av mina vänner ska ha våran shopping dag som vi brukar ha varje månad, den e helig, det e bara hon o jag o vi har haft den i flera år, tror vi ställt in den max 2 ggr under åren. Men då e det vi, shoppa, fika, garva o bara ha dagen för oss, sen e man helt slut när man kommer hem. Men sånna dagar e såååå mysiga.

Fast jag måste köpa kläder oxå till begravningen, lång svart kjol o svart kavaj har jag samt svarta skor, men ska hitta en överdel oxå. Har ju som sagt gått ner runt 15 kg o det jag har passar inte så bra längre, sen vill jag köpa nåt som jag kan ha annnars oxå, vägrar att köpa kläder för just ett tillfälle.

Slut gnällt för nu.¨

Kramar er alla.

Gnäll på du Ximba. Vi förstår varför och finns här som bollplank och stöd.

Kramiz

Zimba inte gnäller du. Det har jag inte märkt i alla fall.

Du har det tufft nu o du måste få ge ut dina känslor nånstans. Vi lyssnar, läser o tar emot.

Ta det lugnt o gör det du mår bäst av.

Kram

Jag har absolut för mig att jag hört talas om Förnekelse-fasen. Tror den brukar komma in efter chock.

Fast sen är det ju väldigt personligt, individuellt, och säkert också situationsbetingat, hur lång tid man behöver för de olika faserna. Känns det tryggt och bra med skygglapparna så är det nog bara bra att gömma sig där en stund. Särskilt när man inledningsvis varit väldigt engagerad i det praktiska.

Tycker det är skönt att man kan få "gnälla" eller bara skriva av sig här. Känner att man får så mycket tillbaka.

Zimba, du ska veta att du har mycket stöd här från oss.

Kramiz

Tack igen, blir alldeles tårögd av era ord o omsorg.

Idag har jag vart uppe hos mamsen o röjt lite, fy fan va jobbigt, klarade inte av det. Allt känns mer o mer overkligt för varje dag som går. Bävar inför nästa vecka då det e begravning, Zimba kommer att gå i tusen bitar om inte fler, men jag vet att jag kommer att bli hel igen nångång.

 Kramar er alla.

Kramar till dig Zimba!