vilka tankar sitter du med? Skriv ned varända liten tanke!

Jag har själv varit du är. Jag rymde från en psykopat i 1998… jag minns det änn!

Anna-Klara: jag vet precis vad du går igenom, har gått igenom detsamma. Jag finns och lyssnar och ventilerar med dig om du behöver.

Varma kramar från Tassy

jag har ett block som jag fyller med mer och mer minnen från den tiden.

Anna Klara, bär du fortfarande skuld från den tiden? Skäms du för det som hände med misshandel? Känns det fortfarande som det är ditt fel att personen betedde sig som han gjorde?

Jag e lessen men har nog inga goda råd att komma med, tanken som slog mig var att ringa någon, det finns ju jourer för en massa saker. Men det jag vet e att jag vet precis hur du känner det.

Kramar till dig

Rita; jag känner ingen skuld för det jag råkade ut för nu längre. Jag kände mig skyldig och värdelös då;men det var för att han talade om för mig att jag inte var värd nånting. Han fick mig också att inte berätta någonting för någon därför att "ingen skulle ju i alla fall tro på någon som mig"

Det enda jag dög till var att vara madrass till honom när han ville.

jag känner igen mig så väl i det du skriver

Men vilka tankar får du nu i dag? Vilka känslor?

Du skrev så bra att du e så lycklig över va den du e idag. Kan du fokusera på det??? Ursäkta mitt klumpa uttryck, men utan det som hände hade du kanske inte varit den du e idag. Nu menar jag givetvís inte att du ska va tacksam mot den människan som gjort dig illa. Samt att du ska va såååå jävla stolt över att du tog dig ur det. Jag vet att det e skitsvårt att tänka positivt, kan ju bara gå till mig själv, idag e det en veckas sen farsan dog o denna dagen har inte varit en lek, så jag kan så väl fatta hur det känns. Har själv försökt med positiva tankar idag men det lyckas dåligt.

Kramar igen.

Rita; tankarna idag är små videofilmer som spelas upp i huvudet, minnesbilder från tiden tillsammans med honom. Händelser från den kvällen 2000.. jag blir ledsen över att jag kunde manipuleras till att bli manipulerad av honom. Jag VET ju också att det INTE var mitt fel, att han bara var jävligt bra på att dupera folk.Känslorna är bara ihopkopplade med det som hände då - den ensamheten jag kände, den orkeslösheten jag kände över att bli behandlad som en trasa.

Zimba; hur konstigt det än kan låta så är jag mestadels faktiskt tacksam över det som hände då, för som du säger så skulle jag inte vara den jag är idag utan den perioden.

Det finns 1000 saker jag kan säga till dig, Anna Klara, men det lär egentligen bara bli ord.

Men jag vill säga: Du är inte ensam NU. Vi är här.

Den ensamhetskänslan minns jag så väl. Alla orden. känslan av värdelöshet..

Jag har den inte nu. Han vann inte över mig. Det var det jag som gjorde.

Men visst tog det tid att komma över.
Man kan inte sudda ur minnerna.

Men för 2 år sen hittade jag min gamla dagbok från den tiden.
Jag satte eld på den rent fysisk, och såg den brinna till sista låge dog ut.
Jag skrev ner alla tankar jag hadde runt detta, och eldade upp även dom.

Det var en ren njutning att se all hans betydelse för mitt liv bokstavligen talat gå upp i rök!

ah vilken bra bild det måste varit för hjärnan Rita, tyvärr har jag inte skrivit någon dagbok som jag kan elda upp..

Ett par veckor efter att jag gått ifrån honom mötte jag honom på en gata på sta'n - han fick mig att byta sida.. ett par månader ytterligare senare såg jag honomn igen på sta'n denna gången vek jag inte undan varken blick eller steg - han gick över gatan. Det kändes som en liten seger.

det var det jag visste med att skriva här - ni betyder så mycket för mig allihop - tack för kramar och stöd..

#12 men du kan skriva en NU.
Det du kan göra är att skriva ned alla tanker du har nu i natt. Och elda upp dom sen!

Inte måste det va en dagbok du skrev då för att få effekt? Skriv ned alla minnen från då. Elda upp dom. Det kanske hjälper?

jag har oxå varit i en liknande situation men jag såg inte mej som världelös,viste bara inte hur jag skulle komma ur eländet och vist sätter det spår.

jag håller på att printa ut de minnesbilder jag redan har skrivit av mig och skall nu gå o göra ett bål i köket

#15 perfekt!! Jag hoppas det blir en lika stor lättnad för dig som det var för mig. Det kändes som alla mina negativa känslor bara fulgte med röken upp!

Självklart blev ju inte allt bara trollat bort. Jag har fortfarande tankar och drömmar. Men det känns som jag kan leva med dom nu. Som om jag är blivit av med nåt överskott jag inte klarade bära på nåt sätt?

Ursäkta att jag skämtar lite nu, men du kan få låna lampolja o tändare av mig, fniss.

Rita har rätt igen, elda upp minnet av han, skriv skriv skriv o sen bränn upp eländet.

En god vän till mig levde i måååånga, tyvärr alldeles för många år med en man o va i samma situation, det tog 12 år inna hon vågade, kunde, klarade att bryta upp. Sen efter nåt år så samla hon ihop foton, cd-skivor o allt hon hitta som var efter han o satte eld på skiten o hon NJÖT. Sen kom det en kommentar jag aldrig glömmer, men va fan nu kan jag ju köpa vilken ostsort jag vill o jag behöver aldrig mer köpa den jävla hushållsosten.

För henne va det en frihet att bara en sån enkel sak att få välja själv i affären vad hon ville ha för mat. Men det var några plågsamma år för att få henne fri från hans jävla hjärntvätteri, det blir ju så att man tror att man ska leva på det sättet, att våld tillhör etc.

Du, vi finns här o vi lyssnar.

Kramar igen

hm.. det där kändes ju rätt skönt faktiskt.. bort med honom.. elda upp fanskapet och allt vad han står för.

Just nu känns inte han som största problemet, utan det fakto att jag ville sluta leva.. JAG - som så ofta fått höra att jag är så positiv och glad jämt - att JAG ville sluta livet så. Jag har alltid haft lätt till skratt, lätt att se det positiva i saker men jag har samtidigt låst inne sååå mycket för jag vill inte besvära andra med mina bekymmer. Ack, jag vet hur dumt det är - att det bara blir mycket besvärligare att hantera om man inte släpper ur sig saker. Att det bara blir mycket tyngre att hantera ju längre man väntar innan man öppnar hålet till sitt inre och känner efter vad man egentligen känner. Känner efter och talar om vad man känner.

Jag känner fortvarande visst obehag om jag ser en viss ölsort som han drack, eller om jag hör musik han lyssnade på (RnB och liknande)

hehe Zimba; tänkte faktiskt på dig och din strömavbrottstråd där ute i köket…

även om jag inte blir misshandlad nu så känns det inte bra . känner att jag skulle behöva ett eget hem. mår inte bra ,blir tömd på energi skulle behöva se till mina behov och ta hand om och läka mej själv. varför är det så svårt att göra en förändring?

är trött på att höra -så ont kan du väll inte ha ,eller vara så trött och bli trackad för att man inte är frisk  när man försöker förklara att man har en kronisk sjukdom får man höra att man överdriver fast man försöker ignorera symptomen så gott det går.

har stor hjälp av healing som jag behandlar mej med själv, men för att få bra resultat måste man få lugn och ro hemma.

oj vad många inlägg helt plötsligt, nu blev det pannkaka i mitt huvud och jag tappade bort mig på vägen

det är alltid svårt att göra en förändring för att vi människor har så mycket av djuret kvar i oss att vi innstinktivt skyr det nya, en förändring betyder en potensiell fara, varpå vi håller oss till det kända. Det vet vi ju hur vi skall hantera, allt vi inte helt till 100 vet hur vi skal hantera blir obekvämt och läskigt. även att flytta. Min mann har så stora problem med det att han måste värkligen jobba med sådana saker, när vi skulle flytta hit tex.

Nu vet jag ju inte hur du bor nu, men det lyder inte som du har helt optimala förhållanden direkt. Kanske en sak att gå inn för då?

vet vad som behöver göras ,men kan inte ta tag i det.  flytta till en egen lägenhet i annan stad. svårt att få lägenhet och ha råd när man har kronofogden. vet inte hur jag ska lösa det praktiskt och ekonomiskt.

jobbigt att utföra när man har fibromyalgi. men måste göra något eftersom jag håller på att förstör mitt liv.

mayolica: Jag vet inte vart du bor, men kan du inte höra med soc om inte dom kan hjälpa dig, eller nån kurator eller nåt sånt. Tycker en del får massor av hjälp men jag lägger det inte på minnet från var.

Det finns säker nån annan här som kan detta bättre.

Kramar till dig oxå

En grej jag lärt mig mitt i allt det här är att känna efter vilka människor som drar energi och vilka som ger energi och försöka bryta med de som drar MIN energi från mig.

mayolica; jag kan bara försöka säga att trots det jag skrivit om ikväll, att det är jobbigt att tänka tillbaka på hur jag hade det då så ärjag tacksam för att jag orkade..

Anna-klara: Bra sagt, men vill göra ett litet tillägg ang männsikor med negativ energi, dom e aldrig bra, oavsett vilket läge man e i, men när man e så skör o sårbar så e man glad över att ha nån som bryr sig, oj nu flummar mitt huvud, men hoppas ni fattar vad jag menar.

uhm, näe, jag begriper inte hur du menar Zimba

Med dålig energi menar jag de som inte bryr sig om mig eller vad jag tycker/tänker och då är de ju inget att ha..

du kanske menar nått helt annat - mitt huvud är lite flummit ikväll också.

ja det är precis det jag känner ,att min energi tas ifrån mej. har jag tur kan soc hjalpa , har lite svårt att fråga. har oxå svårt att förklara att jag vill att vi ska flytta isär.

jag tycker att han dricker för mycket, det är jobbigt när man inte tål alkohol själv. jag vill ju hålla på med healing ,inte lysna på en full gubbe som stör dom helande energierna.

men det verkar som vi är många som har eller har haft problem i våra förhållanden. jag vet att jag är stark egentligen och har kommit ifrån mycket värre förhållanden med misshandel

Jag menar att människor med negativ energi e som tjuvar, dom tar den lilla gnutta energi man själv har o så väl behöver, sen hur det går för mig/dig/oss struntar dom i när det verkligen gäller. Nä man ska hålla sig till vänner som både ger o tar, annars får det va. Bye bye energitjuvar.

Do you understand????

tack för att ni finns. och hoppas du får ordning på dina problem anna-klara. det var inte meningen att ta över din tråd.

godnatt.

mayolica: Jag gissar att hon inte bryr sig ett dugg att du hoppa in i tråden, det bara visar att fler våga berätta o sånt tycker jag e bra.

Jag tycker att du ska ta mod till dig o söka hjälp redan på måndag, ring din vårdcentral o soc, kan inte dom hjälpa så kan dom säkert komma med tips o råd.

Håll oss gärna uppdaterade. Här e det bara att tjöta på om allt o inget, så skriv av dig så tangentbordet glöder.

Håller tummen för att du oxå får det bra.

Kram på dig.

I förstår dig completely Zimba.. och det var precis samma sak som jag menade också *over and out*

mayolica; ärligt talat, först vart jag faktiskt lite sur över att du kom in här.. men sen så tänkte jag om och tycker det är bra att du också kan ventilera lite.. så ingen fara. Jag hoppas bara att jag kan ge dig lite energi så att du kan styra upp din tillvaro.. kram på dig :)

Anna-Klara o mayolica: Hur e det idag???? Blev det bättre av att berätta o göra en liten brasa????

Kramar

Idag känner jag mig ganska trött och tom och .. ja tom.. Men visst hjälpte det att elda lite. Det kändes definitivt bättre efter att ha berättat och delat med mig. Sen, som jag berättade inne i nån annan tråd så fick jag tag på en vän via Skype som jag pratade med och till slut somnade tillsammans med. Så jag slapp att känna mig så ensammen

Anna-Klara, du har kommit långt i din bearbetning, men har du fått riktig hjälp att bearbeta allt? Jag hoppas jag inte trampar på dina tår men jag tycker mig läsa det genom dina rader trots allt, att du kanske fortfarande behöver gå till någon som lyssnar och kan hjälpa dig…

Kram

bigblomman; nä,jag har inte fått någon hjälp trots att jag försökt. Den dagen, den 11 oktober 2000 mådde jag så himla dåligt att jag försökte få psykologisk hjälp, jag ringde vc och grät, jag ringde till en privat vuxenpsyk och grät men kunde inte få någon tid. Det jag fick hjälp med då var.. hör och häpna (ironi) depressionspiller.

Känslan av att inte få hjälp när jag behövde det har gjort att jag helt enkelt skitit i att försöka få hjälp utifrån och kämpat mig igenom detta på egen hand.

Du trampar inte på några tår, var inte rädd för det, jag ser det mer som omtanke istället

Kram..

Det lyder bra att du kom gjennom natten iaf. Och jag vet inte, men det kanske hjälpte att symbolisk bränna upp minnesbilderna?
Du kanske kunne forsöka få nån proff hjälp med, kanske inte nödvändigvis omfattande terapi om det är så att du känner det okej, men bara någon att prata med kanske?