Fibromyalgi iFokus

Fibromyalgi

Etikett: smärta-anhöriga
Läst 1773 ggr
lightseeker
1

vägen till ospecifk rygginsufficiens

joo, det är just den vägen jag vandrar på och så här har en kort bit av min 23 år långa väg sett ut:

jag är redan utredd, för misstänkt fibro, 2001-2002, nån gång.

Men då fick jag diagnosen "annan smärta", jag fick aldrig veta vilken sorts smärta, det skulle allmän-läkaren ta reda på. Han som redan vid mitt första besök sa till mig att: jag kan ta ansvar för hela din kropp, men din rygg skall vi inte prata om.

Jag var så slut, då, så jag godtog det, bara för att han inte skulle neka mig att skriva ut smärtstillande, för ryggen. I tre år hade jag ju fått klara mig utan allmänläkare, det var ett  helvete.

Jag förstod inte varför allt var så krångligt då, men nu har jag insett att det var pga. att: jag var kvinna + jag hade mått psykiskt dåligt i flera år + jag hade varit utsatt för övergrepp i barndomen.

Då är det ju så lätt att skylla på allt det, istället för att ta en på allvar och utreda.

Nu har jag i alla fall, fått tag på en ny och än så länge verkar det som, vettig läkare.

Han sa att vi kunde välja mellan cymbalta och lyrica, så då blev det lyrica.

Det är tack vare att jag har varit här inne och läst på litet, som jag vågade prova.

Jag är världens mes och får lätt ångest när jag skall testa nya mediciner, främst kanske för att jag vid några tillfällen har visat mig vara läkemedels-överkänslig och snabbt få ta mig in till akuten.
Men också pga. att jag inte tycker om att tappa kontrollen, om jag blir dåsig.

Strax före det att jag startade med lyrican (drygt 3 veckor sedan) så hade jag också klarat av att börja att simma, nu är jag uppe i två gånger i veckan.

I början kunde jag även dra ner på mina övriga smärtstillande, men nu har jag fått öka upp igen, jag förstår inte varför ännu.

Om en vecka skall jag åter utredas på gottfries-mottagningen, hoppas att dom kan ge något svar denna gången.

Jag läste vid något tillfälle, här på sidan, att långvarig smärta kan ge fibro.

Jag vet inte vad jag skall tro, men jag är "glad" att det finns andra som har problem, för man känner sig ofta så ensam och missförstådd.

Typ, kärringen som älskar sjukdomar.