en liten fundering
Träffade igår, på simhallen, en dam på 86 år, som hade problemet med sitt flås. När vi började samtala, så visade det sig att hon även hade kronisk värk och smärta, sedan barndomen.
Hon driver fortfarande sitt eget företag, i hemmet och har aldrig fått några barn.
Hon berättade att hennes problem är orsakade av D-vitaminbrist, därav drabbades hon, likt många andra i hennes generation, av engelska sjukan.
När hon hörde om mina problem så ömkade hon mig, men det slog mig att även min mormor drabbades av engelska sjukan, varav skelettet slutade att växa, hon blev alltså bara 138 cm lång.
Hon födde ändå 8 barn, men hade mycket värk.
När jag var barn, så reagerade hon på att jag (hennes egna ord) var det enda av barnbarnen, som hade fått hennes vädervärk, med synliga knölar på lederna.
Min fundering är: Om min förmoder, har haft allvarlig D-vitaminbrist så kanske inte fostren heller har haft förmågan att bygga upp D-vitamin banken.
Då skulle ju just det kunna vara förklaringen till tex. fibromyalgi och andra relaterade muskel och led-sjukdomar.
Denna dam, stödde mig i tankarna, men sa också att: Detta är ju en kvinnofråga och kvinnor har aldrig varit särskilt prioriterade i vården eller forskningen kring sjukdomar, där man oftast har utgått ifrån mäns symtom.
Vilket man tex. har märkt inom akuta hjärtsjukdomar, där kvinnor alla gånger inte reagerar på samma sätt som män.
Vad tänker ni kring dessa frågor?
jag tänkte bara tillägga att jag har haft en jobbarkompis som har fått fibro pga att hon har haft kalkbrist, men visst jag köper dina idéer fullt ut om att det kan sätta sig i generationer…
Min pappa hade engelska sjukan som barn. Och han har haft värk och problem med lederna så länge jag kan minnas. Och så har jag fibro, som jag tror började redan när jag var barn.
nu har jag pratat med en person till och kom plötsligt fram till att ingen av mina barn har ätit AD-droppar som barn, pga. att min äldste son fick kraftiga eksem av dom.
Han fick ju fibro och ME efter en lunginflammation som 16-åring, han fyller snart 22 och är ännu inte helt återhämtad, från ME.
Min yngsta dotter fick Henoch Schönleins Purpura, som 10-åring, den skall gå över efter 2 mån. Efter 2 år, så är hon inte heller fullt återhämtad, till läkarnas förvåning.
Hon dras med muskel-värk som flyttar sig, bara på en dag, kan det byta plats, i flera muskel-grupper, men även lederna är engagerade.
Reumatologerna förstår ingenting, för dom finner ingen NA-faktor i blodet, som påvisar reumatism.
Så nu vill dom att hon skall till en allmänläkare och vad skall DEN veta, mer än vad dom kan? oförståeligt.
Det var ju inte så längesedan det var reportage om att forskare sett ett samband mellan fibro och D-vitaminbrist. Så sambon slängde sig iväg till Apoteket och köpte till mig. Och när jag var och balanserade kroppen förra helgen, såg han att jag har brist på D-vitamin. Det kan säkert vara en del i värken iaf.
visst kan brist på viktiga vitaminer och mineraler ge eller ge ökad värk! Jag tex håller benvärken i chack med kalcium/magnesium tabletter. En gong i blandt tar jag maxdis några gonger i rad och värken blir borta.
Det värkar som det är lite olika hur ofta jag behöver ta, och hur mycket min kropp behöver. Men jag tycker mig ha märkt en sammanhang med när jag stressar så öker behovet hos mig. Jag vet inte varför, allt jag vet är att jag i bland får värk ibenen, och när jag tar kalcium/magnesium så försvinner det.
Och jag vet fler som får grav brist på B12 och det ger ju symptomer med blant annat värk.
Jag har läst fler ställen att grav brist på D-vitamin med kan ge värk som symptom, så visst finns det en sammanhang mellan brister och värk/ökad värk!
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
#5, aj aj aj, en väldigt talande rapport.
Dags att kolla upp d-vitaminet som sagt.
Starta ny diskussion
