Mitt förslag är att du försöker prioritera vad som känns viktigast för dig och gör så mycket du klarar av av just det.

Vi ser ju på städning, tvätt etc på olika sätt. Själv känner jag mig jättenöjd när diskbänken är tom och ren, men många gånger (de flesta) är den inte det. Jag har vänt tänket så att jag är nöjd när den är ren istället för att reta mig på gångerna den inte är det.

Jag har två hundar och det blir en hel del hår när de fäller som mest. Därför får dammsugaren stå framme och så tar jag några varv när jag orkar, men aldrig hela huset på en gång.

Det vettigaste vi kan göra på dagen är att i första hand se till att vi mår så bra som möjligt! Om du mår bra inombords när du tvättar eller städar, trots värken, så kanske du ska göra det. Men om det tar alltför mycket på dina krafter så tycker jag att du ska ta det försiktigt.

Du kan ju också fundera på att göra saker på en annat sätt än tidigare. Istället för att duscha kanske du kan tvätta dig med en tvättlapp.

Får du ingen hjälp från kommunen? Bor du själv eller har du familj som kan stötta?

Jag skulle gjort det jag hadde klarat av själv, och sen hittat nån "hemhjälp", en tonåring som gjärna tar imot et par hundringar för att komma och damsuga, tvätta golv en gong i veckan eler som hjälper med andra saker..

Du måste i första hand se till dig själv, om du skulle ramla i hop är det bara dig själv det går utöver. Gjör det du orkar, men se om du kan få tag på nån som vil tjäna en hundring för att hjälpa dig med det du inte orkar. Det är ingen skam i att erkänna begränsning. Det är svårt att damsuga från arbetsstol. Jizzes jag tycker det är svårt nog på 2 ben. Det är inte alls nån skam att fixa nån som gör det för en då.  Om du bor själv och är i den sits du är kanske du även kan få kommunalhjälp iaf till renhåll av lägenheten. Några timmar i veckan där nån kommer hem och hjälper med att damsuga, tvätta golv, ta det tunga som är riktig smärtsamt och svårt att ta från en stol.

Ta kontakt med biståndsbedömare på kommunen. Du är helt klart berättigad till hemtjänst.

om du har sovit i tre dagar behövde du nog det. inget blir bättre för att man har ångest för det man inte orkar. det är bättre att försöka vara glad över det du klarar av att göra än att fokusera på det som du inte orkar göra. tror också att du är berättigad till hemtjänst.

Hej! Jag håller med Pisan! Du har ju rätt att få hemhjälp med ditt och datt när du är i den sitsen du är. Har inte sjukhuset informerat dig om det? Jag tycker du ska försöka få tag på en kurator från ortopeden? som hjälper dig med dessa bestyr, även ekonomiskt också…

kan bara instämma med övriga, ta emot den hjälp du har rätt till, och stå på dig så du får den håller tummarna

ja min sann, säjer jag då, suck.  har själv jagat hjälp när båda mina handleder va brutna… Va vart jag erbjuden, 

 jo städning var 3:e vecka.  Handla 1 gång i veckan, dusch 1 gång i veckan  maten kunde de skicka från skolbespisningen.dagligen.visserligen varm då.

Det är bannemej inte lätt att vara gipsad å värknedbruten med ångest som följd. Fy jag avundas dej inte nu.  Men det ska väl läka eftersom, de gjorde mina handleder, men det känns fortfarande idag som jag tappat kryckorna.

Må för guds skull inte dåligt för det du inte klarar, se det som en jädrans prövning.// Känner med dej