Du måste släppa det där med att tycka synd om maken, jag tror säker att han ser det på ett helt annat sätt.

Du får be vänner, släktingar och bekanta att komma och hjälpa till och när ni sedan installerat er i den nya boningen så bjuder du allihop på middag/fest som tack för hjälpen.

Förstår hur du känner det - har det ju likadant. Men jag tror ändå att det är viktigast att släppa det där med att tycka synd om maken. Du kan ju inte hjälpa att du har ont, eller hur?

Lycka till och jättekram!

Pisan

Nä det är sant. Han ser det inte som jag.

Dock är våra vänner i samma sits som jag. Svärmor har jätteproblem med ryggen, svågern bor 50 mil härifrån, min mamma har problem som gör att hon inte kan hjälpa till o våra vänner har andra grejjer som gör att de inte kan hjälpa till.

Så tyvärr har vi ingen alls som kan hjälpa till. Fäderna är ute ur bilden på det sättet.

De flesta vänner vi har bor alldeles för långt bort.

maken min tar själv åt sig att göra det jag inte kan, vilket är det mesta, men jag skäms och vill inte att han ska behöva göra det.

Jag kan verkligen inte se det på annat sätt än att jag är kass när det gäller sånt här.

usch det är jobbigt :-(

Ja, det är jobbigt. Finns det inga unga friska grannar som mot en LITEN betalning skulle kunna hjälpa till? Men du måste sluta skämmas inför din make Ioma.

Vi ställde in vår flytt…..

För snart två år sedan var det tänkt att vi skulle flytta från tätbebyggelse och ut till landet. Jag såg fram emot att "bara vara", inte reta sig på ungar som buskör mopeder ute på gatan, grannar som gnäller mm, mm.

Men strax innan vi skulle gå till mäklare för att lägga ut vårt radhus till försäljning gick jag helt in i väggen. Jag insåg att jag var för svag för att ens orka flytta, även om vi hade fått hjälp av grannar och vänner.
Vi sitter ju inte i sjön där vi bor nu  och dessutom inser jag att jag behöver känna tryggheten att ha nära till affärer, läkare, kommunikationer etc.
Men jag förstår hur du känner det. Jag kände likadant.

Men du, har du frågat svåger, dina vänner mfl? Eller svarar du åt dem? Jag menar, tror du att de inte kan eller vill?

Vi har inte så mycket kontakt med svågern då han ställt tilll det mycket för oss och jag vill inte ha honom i närheten helst.

Jag vill verkligen flytta, trivs nåågot så fruktansvärt dåligt i denna lägenheten, mest på grund av att vi betalar hög hyra för liten lght med inget förvaringsutrymme plus att det sedan vi flyttade in här varit mögel i badrummet som hyresbolaget alltsedan dess looooooovat att renovera men det är inte gjort ännu och jag är mögelallergiker så jag mår inte bra av att bo kvar.

Den lght vi flyttar till (ett parhus vi ska flytta till) är det skog runt om, bara en granne som är ett ungt par som även äger huset.

Mängder av förvaringsutrymme, MYCKET större lght men BILLIGARE hyra *glad*

Är överlycklig men känner mig värdelös på grund av min värk.

jag gör lite åt gången och visst det kanske räcker men vi vill bli klara nuuuuu eller jag vill rättare sagt. HAHAHAH

Jag tror faktiskt att grannarna där kommer att hjälpa oss att flytta in dvs bära lite åt oss när vi kommit dit.

Jag har ju flyttat nu påsken som var. Släppa värken klarade jag inte, men det jag gjorde var att ladda rejält med smärtlindrande och sen packade jag en halvtimme till en timme, kanske två, och sen genast gick jag och vilade. Gubben med hjälpte packa. Sen kan du kanske kolla med lokala fotbollslaget om dom kan komma och hjälpa bära mot en donation till fotbollsklubben? Många gör faktisk sådana saker! kanske lokala musikkorpset kan hjälpa packa mot en donation osv osv :) Värd att kolla!

Rita! Vilken bra idé! Fotbollslaget, handbollslaget, basketlaget - det finns ju många olika sportlag.

Jag skulle gärna komma och hjälpa till det lilla jag orkar   Många bäckar små vettu!

ja, frågan är ju hur stor donation dom vill ha då, men säkerligen skulle det bli billigare enn flyttgrabbar ändå! Sen kan man ju även låta dom packa det man inte är redd om och ta det man är redd om ensam eller med goda vänner :)

och om inte dom gör det kanske det finns tonåringar i grannskapet som gjärna tar några hundringar rakt i fickan? :)

Hej..Jag förstår precis hur du känner det Ioma..Jag har flyttat en hel del under åren och jag har de sista gångerna inte orkar göra nånting utan hjälp! Man skäms och mår skitdåligt! Jag har fibromyalgi och ont i varenda j..la kroppsdel!!

Men jag har snälla barn och dom har hjälpt mig packa och bära..och dessutom tagit kompisar med sig som bärhjälp. Sen har jag gett dom en slant och bjudit dom på pizza! Det har varit uppskattat..För med mat går det oftast att muta tonåringar!!

Det där med fotbollslaget är ingen dum ide´…Dom vill ju alltid få in några extra kronor..

Hoppas att det ordnar sig för dig..

Kramar/Anita

ja jag hoppas det jag med.. lycka till!

Hej Ioma.

Jag tror inte du behöver oroa dig. Det låter som du har en toppenman som förstår hur du mår. Inte tycker han att du behöver skämmas. Du har ju ont och det kan är inte ditt fel. Så länge du gör det du kan är han säkert glad.

Sen tror jag på Ritas idé med någon lokal idrottsklubb. Då får ni ju mycket hjälp.

Lycka till och kram,

Camilla

Tack för alla ideer, kanon!

Tjoho!!! jag har haft en timme utan värk  nu och har lyckats packa ner resten av fotoalbumen och 2 säckar med kläder plus att jag har dammsugit hallen. Men nu ska jag ta det lugnt en stund så jag orkar hänga upp tvätten och fortsätta packa ner kläder.

Kläder är ju i alla fall inte så tungt att packa ner.

Så nu känner jag mig lite stolt faktiskt :-))

HAH! precis så ska du göra.. gör det du kan - ju mer stolt du känner dig över att ha klarat nått desto mer energi får du till att fixa mer.. men pausa ofta

Om du tar lite i taget när du känner att du inte har värsta smärttoppen. Det kan bli bara kanske en sak men varje sak som kommer ner är ju bra.

Försök att inte tänka på att det är så många dar kvar utan ta det i din takt.

Sen låter väl Ritas förslag bra med att höra nån idrottsförening om dom kan hjälpa till. Eller kanske nån skolklass på gymnasiet som ska på nån skolresa eller liknande.

Vet att klasser här i stan ofta hjälper till att packa kassar i mataffärer så det kan ju finnas intresse att va flytthjälp med.

Heja Ioma! Håller med ovanstående, ta lite i taget. Du fixar det här. Kram!

Vi har ju hela 3 månader på oss innan lägenheten ska vara tom o städad så jag behöver ju absolut inte stressa tack o lov.

Enda orsaken till att jag stressar detta är ju faktiskt enbart för att JAG vill ha det klart. Måste sluta stressa, sluta stressa…. sluta stressa *mitt nya mantra*

Tror nog att vi faksiskt kommer få hjälp med de tunga grejjerna när jag tänker efter för vi hjälpte min lillasysters pojkvän när han skulle flytta så han lovade att hjälpa oss så det ordnar sig nog faktiskt… Ska SMSa o påminna honom om det. hihihi

tack så mycket för era tips o råd.

Kramis