Njah, jag förstår din tanke men det känns inte som rätt lösning att sätta ännu mera press på våra läkare, det löser inte problemet.

Presonligen tror jag på att avskaffa sk "marathonläkare" och satsa på att utbilda fler läkare i stället.

Men jag håller med om att nuvarande situation är ohållbar, men sammtidigt kan inte läkarna enbart lastas för det hela. Jag har själv jobbat inom vården och sett deras arbetsförhållanden, all stress och press. Jag tror det är felet, det är i den änden det skajobbas på förbättring. Det är vad jag tror i det hela.

Som det är nu är det både personal och patienter som blir lidande. Det blir inte bättre av att förvärra det.

Mvh Tassy

Hej! Jag håller med dej. Det dyker ju ständigt upp nya symptom.Hur ska man veta om det är "ofarligt" och hör till sjukdommen eller om det är något annat.När tex ansiktet domnar bort,då blir jag livrädd.Nu har jag läst om andra som får samma symptom och då känns det lite lättare.

Jag törs knappt ringa doktorn o fråga mer om olika krämpor,det känns pinsamt och jag är rädd att inte bli trodd.

Tesa

Var inne igår på vårdcentralen för att jag har karpaltunnelsyndrom eller vad det nu heter. Det är iaf när handen ideligen somnar och gör ont som sjutton pga en nerv i handleden som blir klämd.

Har haft det en period förut men det gick över efter några dagar med skenor. Nu har jag det igen men det blir inte bättre med skenorna och jag blir galen på både somnandet och den "extra" smärtan.

Iaf så sa läkaren att man som fibropatiens ofta svullnar och då speciellt i händerna och vi fibrisar fungerar inte som alla andra.

Så jag fick en ordentlig stark cortisonkur på tre dagar för att få ner svullnaden… Återstår att se om det fungerar.

Så när det gäller att känna sig dum när man söker läkare så är nått jag har lärt mig att man självklart ska begära att träffa en läkare om man får nya symptom. Man ska insistera och framföra att man är orolig för symptomen. Ingen tackar dig för att du låter bli! Det är deras jobb att göra dig oorolig för dina besvär.

Sen finns det läkare som INTE borde va läkare. Jag vet en som inte e klok nånstans, han skriver ut fel medeciner, hummar o knappt orkar titta på patienterna. Ex, En sökte för halsfluss o han titta på henne o sa spydigt, om du bara går ner i vikt så blir det bättre, samme läkare skrev ut en massa lugnande tabletter till en kompis, medeciner hon inte ens använder, tänk om det hamnat i fel händer, det hade kunna sluta illa. Mig frågar han om jag anser att jag behöver antibiotika ( dom få ggr jag går till läkare) Brukar svara att jag e inte utbildad läkare men det e du o vad anser du, Ja antibiotika ska du verkligen ha, SUCK. Jag vet massa människor som har blivit fel behandlade o fått fel medecin av denne läkare, men ändå stiger han ändå i graderna. Han e sååå jävla tråkigt o otrevlig, men det verkar svårt att få bort han, trots att alla vet hur illa omtyckt han e. MORRRRRRR

Där sa du ett par sanningen ord Zimba! Alldeles för många puckon blir läkare, medan dom som egentligen borde bli det inte får pga det korkade utbildningssystem vi har.

När man jobbar inom vården krävs lite mer än bara höga betyg. Men tyvärr har visst myndigheterna missat det

Anmäl läkarna till patient och ansvars nämnden! Det gjorde jag!  Jag var tvungen att få nytt sjukintyg under min ordinarie läkares semester och fick då träffa en annan läkare. Han hade arbetat på rättsmedicin i många år och inte träffat några levande patienter "sedan gud vet när". Han tyckte att fibro och reumatism var humbug och att jag hade ont pga min vikt. Han så elak och dum i munnen så jag har nog aldrig gråtit så mycket under ett läkarbesök!  Min ordinarie läkare fick reda på detta efter hans semster och tog ett samtal med Herman. Jag har hört att han uppträder mycket bättre mot patienterna nu efter det samtalet, men jag vill aldrig ha honom någon mer gång! Totalt utan empati!!!!

Jag tog bort namnet, Bigblomman, man får enligt ifokusregler inte hänga ut namn.. :)

Visst finns många som inte skulle va läkare eller annan personal i vården.

Men glöm inte bort att det faktiskt finns fler som är mycket bra. Bara det att de som är dåliga tar över o det är deras behandling av människor som hörs o syns.

Det är lika i vården precis som inom alla yrken som har med människor att göra. Det finns dåliga o det finns bra.

Har själv träffat båda sorter inom flera olika områden. Då inte bara inom vården alltså.

#8 det tror jag gäller för allt. Det finns alltid nån som är i fel yrke, och som inte ger ett trevligt bemötande, både innom vård, salg, it, support osv osv. Det finns alltid många bra och inte lika många dårliga. Och ofta är til en stor del av problemet brist på resurser.. :/

Precis så är det ju. Sen så märks givetvis vården mer pga att människor far så illa.

Om expediten i en viss affär är otrevlig så kan jag ju välja att inte gå dit igen.

Gäller det vården är jag kanske tvungen att gå till samma mott. igen. osv.

Jag blev så himla illa berörd att man kan springa hos läkare som inte ställer rätt diagnos så många gånger.!!!!  Sanningen är att för att bekräfta misstänkt  malignitet så räcker det ibland att ta prover och röntga de onda ställena. En cancer sjuk människa har inga normala blodprover och alla avikelser skall fortsätta utredas . Jag får känslan ibland att dr inte vill ifrågasätta en annans  läkares början till diagnos - vilket får enorma konsekvenser om pat kunde räddats vid en tidigare diagnos. Man skall ställa enorma krav på sjukvården de är legitimerade utövare och att arbetsbördan är tung är chefers och politikers fel. Tänk själv om era anhöriga  skulle felbehandlas och avlida för att de inte fått ex en röntgen?

# 11 Det är hemskt! Jag tror/vet att läkarna har sparkrav på sig och att de ska remittera så få som möjligt till olika undersökningar.

MEN det får inte gå så långt så att människor tar skada/dör av det.

Jag är helt öppen för att man ska kunna få ersättning om man blir feldiagnoserad. Kanske inte så hutlöst som i USA men lider man skada tycker jag man ska få ersättning för det.

#11 vill bara inflika att ibland syns inte cansern på prover förren det har gått mycket långt. Min väninna var nästan döende i leukemi innan det hittades, trots massor av olika prover.

Orkar inte läsa mer just nu, har ont och är trött, kanske missade jag vad inlägget egentligen handlade om, isåfall ursäkta mig.

#7 sorry, Rita, tänkte inte så långt! Tur du kunde radera!

Det tog 2 år innnan de kom på med ett enkelt blodprov att fastställa att min mamma har skelettcancer!!! De trodde hon led av benskörhet. Cancern min mamma har, är inte botbar utan hon kommer att dö iförtid, det kan fort eller så kan det dröja ett par år till.

Mina föräldrars granne hade varit till sin läkare på vårdcentralen ett flertal gånger och hon hade magrat enormt, misst sin aptit och var väldigt trött. Tills slut så träffade hon en läkare som gjorde en ordentlig undersökning på henne och då var det för sent. Hela kroppen var nedbruten av elakartad cancer och hon dog efter 3 månader! Detta hände i våras!

#14 ingen fara, det är inte alltid man tänker på sådana saker när man vil dela av sig :)

#15  Ja, jag blev lite för ivrig

#11 Allt syns inte på prover i alla fall inte i så tidigt skede att man kan ge bot. Tyvärr. För visst vore det bra.

#12 Man kan få ersättning för behandlingsskada om man anmäler till PSR. Där gör dom en bedömning av det som hänt o ser dom att det är en skada så får man ersättning,

# 17 Ok, så bra. Synd att folk i allmänhet inte får reda på det.

Ja du vad får man reda på sådär?? Tycker man får söka reda på sina rättigheter. Skillnad med skyldigheterna dom får vi alla veta.

Jag har också råkat ut för en hel del minst sagt udda läkare. En av dem besökte jag eftersom jag hade halsfluss. De gör då ett strykprov (tror jag det heter) i halsen, men han gjorde det i munnen och där syns ju inte halsflussen. Han var dock, trots detta, på gång att skriva ut pencillin till mig när jag påpekade att jag var hyperallergisk mot pencillin. Då gjorde han en kovändning och vägrade skriva ut annan antibiotika och det slutade med att jag fick gå 2 extra dagar med hemskt halsont, tills jag kunde besöka vårdcentralen.

Senaste tiden har jag dock haft riktig tur med läkare. Flera av dem har faktiskt lyssnat till det jag berättat och jag har känt mig glad när jag gått därifrån.

Millaris: det kallas för odling, de tar ett odlingsprov i halsen :)

Har man halsfluss som ju orsakas av streptokocker så finns troligen dom även i munnen. Fast provet ska tas i svalget.

#21 tack Tassy

#22 säkert, men så fort jag sa att jag inte tålde pencillin så tappade han intresset för mig.

Under den tiden innan jag fick min fibro-diagnos så besökte jag lite olika läkare, bl.a. en privatläkare. Denna kvinna var då (som flera andra) rätt övertygad över att jag hade ngt reumatiskt. Så fort det konstaterades att jag inte hade det tröttnade hon och i princip vägrade hon träffa mig igen…

Läkaren som gav mig min fibro-diagnos var (är) dock helt otrolig. Jag hade svårt för henne som person men som läkare var hon jättebra. Det första hon sa till mig var att hon alltid läste igenom hela journalen och försökte se så att man inte missat något…

Tål man inte penicillin ska man få nån annan behandling.

Sen är det i o för sig bra att läkaren läser journalen. Men dom måste ändå ta upp din sjukhistoria första gången dom träffar dig. Det är deras skyldighet o då inte för att va besvärlig mot dig som patient utan för att det kan stå fel i en journal o då är det mycket tragiskt om läkaren går på det.

Den nya läkare jag träffade nu i början av sommaren började med att läsa journalen tillsamanns med mig. Det uppskattar jag väldigt mycke, för han hade några funderingar kring det som stod där och jag kunde förklara.Sen ställde han några nya frågor som han tyckte fattades och så var undersökningen igång.

Det är jättebra för då blir det inte fel. O då kan du rätta till om det är nåt som du inte känner igen.

#24 jag vet inte om du missförstod mig - men precis som miffo skrev uppskattade jag att läkaren verkligen tog sig tid att gå igenom min journal. Jag kände verkligen att hon tog mig på allvar och att hon inte bara viftade bort mig som andra läkare gjort.

#27 nej jag missförstod dig inte. Det var bara det att jag ville förtydliga att det också är viktigt att man själv får berätta sin sjukhistoria.

Det har hänt alldeles för många fel just pga att det inte har blivit gjort.

Men det viktigaste är att man som patient känner sig sedd o hörd. Att man känner att läkaren är insatt i just min sjukhistoria.