Lust….Vad är det?? Både värken och den enorma tröttheten gör att jag tappat i stort sett all lust. Jag är glad att jag har en man som förstår ,eller iallafall försöker förstå. Livet kan vara bra tufft mot oss med fibro och jag tror det är ganska jobbigt för de som lever med oss också.

kram

Närheten och kärleken man kan få från någon annan hjälper i alla fall mig att handskas med min smärta på ett bättre sätt. KAN också ha någonting med att min pojkvän inte lever tillsammans med mig än, men i alla fall så slappnar jag av och mår så mycket bättre med honom nära mig. Lusten finns också där, vilket är ännu en smärtlindrare på ett sätt men det kan också ge extra trötthet efteråt.. shit - rörigt men ändå värt det på nått sätt…

mmm… den lusten dog av. Vilket min xsambo inte kunde acceptera. Vilket inte gjorde den saken bättre.

Värst var det mot slutet av förhållande av säkert många anledningar, men om jag håller mig till min kropp. Eftersom magen inte var kry pga intolerans mot mjölk och soja så blev bakteriefloran rubbad. Vilket gjorde det hela till en tortyr.

Jag känner mig ortoligt brännd och rädd för att starta ett nytt förhållande, mycke pga av att det där med sexlusten.

Hur löser ni det hela när lusten inte räcker till? Visst kan man njuta av varandra utan samlag? Mysig middag, blommor, varmt bad tillsammans?

Glad för er som har livskamrater som stöttar er och har förståelse. Även om samlaget ses som en viktig bit i förhållandet så är det ju inte allt, tror jag iaf.

Det finns massor av saker som jag kan va med på utan att det innebär sex eller samlag för min egen del, men jag skulle aldri varit med på det om det hadde varit ett krav från min sambo.

jag har den lyxen att min mann visar en otrolig förståelse för att värken och tröttheten suger all kraft utav mig och att det inte finns nåt kvar till att änna lust eller orka med sex eller samlag. Men jag ger det jag kan, och han accepterar att jag inte klarar med. Vi har ett bra samliv trots allt.

Tur att det finns förstående män/partners. Jag är singel och håller med miffo om att det är nog svårt att inleda ett förhållande med: jag har ingen lust! Gosa och pussas är inget hinder men längre än så tror jag inte klarar av just nu… har helt enkel alldeles för ont i kroppen. Varenda muskel och benknota känns ju och när man knappt kan träna utan att få ont och de säger att ha sex är som att träna elitidrott då vette sjutton!

Man får skaffa en impotent mann?

Men skämt åsido, där finns ju även menn utan stor sexualdrift, och visst kan där finnast männ som har stor förståelse! :) Ge inte upp flickor

#5   Jo, sex är definitivt en sport.. Man spelar hårt i 30-40 minuter och försöker att inte bli träffad i ögat..

Nej men helt seriöst Intimitet är inte alltid förknippat med samlag. Jag är 22 år och kanske inte kan säga att jag är värst världsvan men min poäng är att om man visar sin partner att det inte är sexet med dom utan sexet isig man vill undvika så kommer dom att förstå..

Jag tror att något som är viktigt i denna situationen många av oss sitter i är att även om det gör ont och även om man igentligen kanske inte känner för det, att man ibland tar första steget lixom för att visa att ens egen lust finns där under smärtan, värken och rädslan för att det skall bli värre..

Silke

Närheten är viktigast. Sen såklart är samlag kryddan på moset men när allt gör ont är det inte så. Det blir lätt för mycket kryddat. Om ni förstår vad jag menar.

Men glöm aldrig närhet, kramar förståelse med det kommer man långt,

#8 för kryddat mat är ingen höjdare :)

#8,9 Nä precis, lagom är bäst

#7 Ja ler, ditt svar var underbart

Silke, jättefint skrivet

Jag "skaffade" mig en karl som också har ont. Det är bland det bästa jag gjort… Vi förstår varandra helt och hållet.

 Gud vad jag är trött på allt prat om sex och att ni har en karl!

 Vi singlar kanske inte är det frivilligt och längtar efter närhet men jag har inte lust att skaffa någon bara för att ha nån! 

 Är ni inte någon utan honom?

#13 - Var får du det ifrån? Jag har läst alla inläggen och inte sett ett enda där det kan tolkas som att personen i fråga inte är något utan sin karl. Dessutom pratas det om intimitet här, vilket kan vara så mycket mer än bara sex.

#13 tråkigt att du känner så.

Den här tråden känns viktig för mig eftersom det det handlar om att förtså vad som händer med kroppen och på nåt sätt acceptera det.

I första hand vill jag förstå vad som händer med min egen kropp för att kunna gå vidare och anpassa mitt liv så att det blir lättare. Vill också förbereda mig på fall kärleken skulle drabba mig.

#13 jag är också ofrivilligt singel, men inte stör det mig att annat folk är lycklig. Att fara ut på det där viset tycker jag inte är snällt av dig.

Mvh Tassy - Medarbetare

 jag har varit snäll snäll snäll hela mitt liv men min man gick ifrån mig ändå.Men var inte oroliga Jag ska lämna det här forumet så slipper ni mig!

nej men jösses Margareta, visst får du vara kvar här men vi måste väl få prata om saker som faktiskt handlar om fibro på detta fibroforum? bara för att de handlar om närhet är det inte tabu.
Det är ingen här som sagt ett ord som ger dig anledning att ta illa vid dig.

#17 - Varför då? Det behövs inte. Synd att du tolkar svaren till dig så. Vi måste kunna diskutera allt här på forumet som hör fibron till. För många är det ett stöd att få veta att de inte är ensamma med sina problem. Att en del skriver att de har pojkvän/sambo/man innebär inte att de försöker vara elaka mot singlar. Jag personligen är glad för denna tråd då jag undrat över om jag är ensam med att inte orka ibland.

  Ha det bra i framtiden!

Ja, det var ju inte kul.. Hoppas inte att du tog illa vid dig av min post i så fall är jag ledsen.. Jag antog att det var självklart att man läser de trådar man anser värdiga och sorterar bort resten exempelvis läser jag mycket hellre veckans ros än God morgon trådarna (förmodligen för att jag aldrig är uppe på morgonen).. Denna tråden berör många (för att inte säga alla) av oss med fibro.. Den rör LUST inte sex.. Och jag är ganska säker på att lust har man oavsätt om man har en partner eller inte (tänker tillbaka på många timmar av ensam lust)..

Bra tråd Blomman.. 

Silke

Det var tråkigt för så har ju inte nån menat. Det är som ni ovan säger LUST det handlar om o det tror jag alla känner oavsett man är singel eller inte.

Fibron ställer till så mycket konstiga saker o det är väl bara bra om vi kan prata om det så vi vet hur andra har det. Det är alltid bättre att dela med andra än att kämpa ensam

#12 Vad kul att ni fann varandra.

Det är verkligen givande att få prata med er om den här saken, inte många andra skulle förtså.

Jag är singel och tog faktiskt upp den här tråden med lust eftersom jag känner att jag skulle gärna vilja ha någon att dela tillvaron med igen men som andra singlar med värk inte riktigt vet hur vi ska går tillväga. Jag har fått en enorm feedback från er alla, tack så mycket! Jag tycker ni alla har kommit med fantastiska svar och att ni hållt diskussionen rumsren tycker jag helt underbart. Oj, nu måste jag stänga av.Åskan är över oss nu….

Jag vet faktiskt inte hur det skulle va för min del. Har varit singel så länge att jag glömt hur det känns att ha lust nästan…
Men vet att värken kunde ställa till problem o gör att jag ibland inte orkade eller ville.
Förståelse är väldigt viktigt. Men ibland kan det ju också vara frustrerande för en själv att man inte kan eller orkar (inte bara lusten utan allting i livet ju.)
Det tar extra hårt när en person som betyder mycket för en eller står en nära inte har förståelse…

Jag med. jag har varit singel i 4 år. Värken har fått övertag över mitt liv vilket den egentligen inte skall ha men vad gör man när den förbaskade värken suger lusten ur kroppen?! Jag tycker jag kommit så långt att jag tänker tanken på att ha en partner att dela tillvaron är ett stor steg för mig. Helt otänkbart för bara ett halvår sedan…

#26 allt kommer nog med tiden. Det tror jag helt uppriktig :)

#26 Jag förstår precis. Ibland längtar jag verkligen efter att få träffa nån, dela vardagen med, ibland vet jag inte hur jag skulle orka…

# 13 Det var det bittraste jag någonsin läst.  

Har 18 år av kronisk värk i ryggsäcken. Sex och kroppsberöring är det bästa som finns, jag blir avslappnad och det utsöndrar eget smärtstillande. Endast fantasin sätter gränser för ibland är ju kroppen sämre men sex är inte bara ett inträngande ju.

Skulle jag inte få den biten skulle jag dö en smula, svårt att förklara men den sorten närhet gör att glädjen och välmåendet finns kvar trots värken. Den biten kommer värken aldrig att få ta ifrån mej.

#29 Rätt.. 10/10.. Alla bestick i lådan.. Alla hästar i stallet..

Silke

Båda årorna i vattnet.

Denna tråd om "lust" är en väldigt viktig tråd som inte bör försvinna det kommer mer och mer som undrar hur det går med det vi ofta har berövats "sexlivet".

Vi som har haft fibro o andra smärtor i så många år behöver få prata ut. Nu har jag visserligen en man som har tålamod men att det skulle bli så här för mig det trodde jag aldrig.

Så närheten och glädjen över varandra får  bli "kryddan på moset" här tillfälligt. Man har ju sina perioder man faktiskt inte kan vara den man var förr. Det har vi Mr Fibro att tacka för.

En smekning o härliga ärliga ord ger så mycket det med. Men kan ju inte komma över att livet inte är som det var för några år sedan. Sedan att ni här är så många unga gör mig ledsen att ni skall förlora det vackraste som finns mellan kvinna o man.

Ge aldrig upp en vacker dag så klarar ni det med mycket möda o kanske stort besvär.

#32 men det vakraste som finns mellan kvinna och mann omfattar till hälften kjänslorna, och inte bara den fysiska akten :) Vi får inte glömma det. vi är bara berövat en stor del av själva akten. Inte kärleken i sig.

#33 Så rätt!
Usch när jag läser detta känner jag mig ganska ensam men det har ju inte med detta att göra iofs. Har varit singel i över 10 år! Nån "dejt" har jag varit på men inget som känts rätt. O var tjyvingen träffar man en karl nånstans när man inte är ute mer än på jobbet? hrm…

Men som ni säger så är det inte bara själva akten utan beröring, o framför allt känslor! Veta att man är älskad! Men visst, man vill väl gärna ha "allt".

#34 självklart vill man, och man kan lyckas några gonger med , men även där kommer ju våran fibro i vägen och forstör lite.
Jag har som inställning att jag får forsöka göra det bästa utav det ändå. :)

#35 Ja det är ju så. Men visst kan man bli så galen ibland av att det är så mycket man får försaka… Men är ju så bra om man kan glädjas åt det man faktiskt har o kan klara av!

#36 man ahr ju kanske inte så mycket val annat enn att glädjas åt det man lyckas med och klarar av.. :) Varför stirra på alt det man får försaka jämt tänker jag. Korrektion.. jag forsöker tänka så..

#37 Nä man har ju inget val. Det finns dagar då jag accepterar livet som det är men visst har jag också dagar då jag är så trött på all värk o annat. Men i det stora hela måste man ju acceptera läget för att kunna gå vidare o inte må ännu sämre. Men det är inte alltid lätt. När jag var på utredning för många år sen (pga min whiplash) tyckte de jag kommit jättelångt i mitt accepterande, de sa att det kan ta många år för en del. O det kan jag förstå. Nu när min värk blivit värre så har jag på sätt o vis börjat om igen med att försöka acceptera.
Ibland vet jag inte om värken är värst eller om det är tröttheten…

Men oj, nu kom jag helt ifrån ämnet i tråden. F'låt bigblomman!!

Det helt okey, Dreamiz! Jag förstår helt ut! Acceptensen av sin sjukdom hänger ju ihop med lust!

#39 så absolut!

Jag håller med #29 helt!

Och så tycker jag Bigblomman tar upp en viktig sak i #0, nämligen påverkan av mediciner. Många antidepressiva mediciner, liksom många hormonella preventivmedel, har ju ofta den bieffekten att de minskar lusten. Det är ju något man kan vara lite uppmärksam på när man börjar med en ny medicin.

För mig går det väldigt upp och ner med lusten. När jag har dagar som är ganska smärtfria så är jag väl som vilken tonåring som helst men så fort jag pekar i mig värktabletter så hamnar allt vad lust och närhet heter i skymundan. När jag klarar mig utan smärtstillande så fungerar lusten som smärtlindring för min del.

Bara att få en kram ifrån den man älskar är ju balsam för själen. Det behöver inte vara mycket mer än så innan hormonerna får snurr och man får smärtlindring  ibland är kroppen inte så dum trots allt..

När det kommer till själva sexet så har jag fått lägga om hela stilen sen jag fick min fibro, jag tänker inte gå in på detaljer men numera är det lugna mjuka tag som gäller

#42 det ligger så mycket i det du säger.

Men som alltid går livet ut på att välja mellan pest eller kolera. Tänk om det ändå kunde gå ut på att välja mellan choklad eller kola.

#43 om man letar lite extra så finns det guldkorn där man får välja mellan choklad eller kola också dom är bara lite luriga att hitta.

Tassy knows what she's talking about here..

More english sweetie, you know what that is about :p

Silke

Det svårt att orka hitta lusten dvs guldkornen i ett värkskov. Mitt värkskov har varat i 4 år nu och vill inte ge sig. Hoppet finns kvar, jag har inte gett upp

mmm…det där med lusten känns inte så skrämande längre.

Men att hitta den där drömprinsen kan vara lite svårare.

Har ni testat att hitta någon på nätet?

Det tar nog ett halvår till innan jag har kommit så långt i min värkprocess att tänka tanken att ens försöka ta tag i det själv med att börja dejta!

Min kompis hittade sin älskling på nätet och nu har de nyss köpt en lägenhet ihop.

Nä, inte jag. Jag tror på ödet när det gäller den biten. Om det är meningen att jag ska träffa nån ny så dyker han upp förr eller senare.

Det är inne med grodor i år. Så vem vet snart kommer den rätta grodan hoppande så passa på att pussa den

Ursäkta kunde inte låta bli.

#47 Håller med!

Hur mycket kompisar man än har och hur självständig man än är så visst gnager det i en att man vill ha lust att orka med partner att dela vardagen med.

Tack för alla underbara kommentarer ni skrivit här. Det har gett mig en del att fundera på.

Är själv singel, men självklart vill jag ha någon att dela min vardag med. Tänkte först skriva att jag inte funderat på hur det skulle gå ihop med min värk… men det har jag ju. Kanske inte så långt som till själva sexet, men det här att jag har svårt för när någon tar tag om min arm… och då behöver det inte vara speciellt hårt. Hur kommer det fungera med en man?

Men som ni skriver, det gäller att hitta en man med mycket förståelse, och sedan gäller det att kommunikationen i förhållandet fungerar….prata, prata och prata…

Jag har varit singel i många många år..orkar inte ens räkna efter! Först pga av att jag hade mina fem ungar hemma och ett heltidsjobb..Jag hann inte! De senaste tio åren pga att jag haft så jäkla ont..så jag har inte orkat!

Hur ska man orka med att starta upp ett nytt förhållande med allt som där krävs, när man inte orkar med sig själv??

Karlar har frågat mig hur jag står ut med att vara själv..vad jag gör med min lusta? Vilken lusta? Jag har inte känt någon lust efter sex på många år!! Kanske är det åldern..Jag är ju 50..Men jag var inte 50 för 10 år sedan!!

Den närhet jag klarar av är kramar av mina barnbarn..Det smärtar ju i kroppen bara av att nån tar mig i armen…Hur ska man då kunna vara intim med en man?

Jag tycker att det är tråkigt att vissa här tar så illa vid sig att prata om detta! För mig är det inget problem att vara utan sex och jag är inte avundsjuk på dom som kan njuta av det! Tvärtom.. Visst skulle jag vilja vara smärtfri så att jag kunde hitta min prins..(för han finns säkert där nånstans!) Men nu är det inte så..Och jag är lycklig över det jag får…barnbarnens kramar!!

Anita

Jag känner exakt som dig, Anita! Jag kan inte heller förstå hur man ska kunna klara av att ha sex med all denna smärta man redan bär på.

Jag som inte kan hålla i en telefonlur till örat i 10 minuter eftersom jag då har svårt att räta på armen. Likadant när jag gått på bio, jag kommer inte upp ur stolen efter 2 timmars sittande!

Jag får blåmärken bara någon nuddar mig, jag har flera stycken efter att min dagishund Nässla har hoppat på mig! Jag undrar hur i hela friden jag skulle se ut efter att haft sex?! 

Just nu känner jag att smärtan äter upp mig och att lusten ( den lilla jag har efter all biverkan av medicinering ) försvinner mer och mer. Jag trodde aldrig jag skulle säga det men:

Förbaskade värme!

#54, 55: Ni har så rätt!!

Själv är jag inte så orolig för själva värken o sex utan mer att jag behöver så mycket vila o att hitta en karl som har förståelse för det.
Plus då att jag av många anses konstig/annorlunda pga mitt vädigt stora (och seriösa!) smådjursintresse…

Ibland kan jag verkligen sakna kramarna o den sortens närhet. För min del blir mitt enda gos det jag får med djuren. O det ger massor självklart, men en människa är ju en annan sak.

Men utan mina djur skulle jag inte orka med min värk eller mitt liv. De är viktigare än något annat för mig.

Ja man anses ju dessutom vara lite annorlunda "nalta eljest" när man har sitt stora djurintresse. Jag har mina fem katter och min hundvalp och det är inte alla karlar som skulle kunna acceptera det. Först bli åtsidosatt för att jag har fem ungar och fem barnbarn som alltid kommer i första hand och sen för att mina djurs välmående alltid kommer före. Och när man väl har tid för karlstackarn så har man ingen ork kvar och tål inte att han tar på en.

Jag har förstått att det nog är ganska kört för min del..Om jag nu inte skaffar mig en karl som har värk och vet vad det innebär.

Ha det så gott ni kan i sommarvärmen..Jag håller mig inne så mycket jag kan..Blir sjuk av för mycket sol.. 

Anita

#59 Ja, inte alls lätt det där. Jag känner på samma sätt (bortsett från att jag inte har barn.)
Håller även med dig om solen. Så jobbigt o huvudet dunkar o jag är såååå trött. Gäsp!

personligen välger jag sidoställa min mann och mina djur. Min mann är inte mindre viktig enn mina djur, men mina djur är heller inte mindra viktig enn min mann. En mann som välger mig välger även mina djur. Så jag såg till att skaffa karl som älskar djur och barn ;) Bästa lösningen!

Fler som inte tål värmen läser jag, jag hatar denna värme så jag blir galen. Allting blir sämre och jag svullnar i varenda led. Ursäkta om det är OT men jag blev glad att se att jag inte är ensam om att avsky värme. Väderomslag är jobbigt men inte hälften så jobbigt som all värk värme ger mej

Jag är en regn och höstmänniska.

#62 samma här!

Ingen fara Moos, värmen tar bort all lust just nu! Tidigare somrar har jag alltid mått bra av värmen men inte denna sommar! Värken är mycket värre, känner varenda ben och muskel i kroppen.