jag vill kunna plugga färdigt och jobba!

Vänd på det och se det så här  - Var glad för att du över huvud taget ens kan komma utanför dörren och både klarar av att rida och arbeta dom timmar du kan. Och dessutom har mer energi över och vill hitta mer att göra!

För mig låter det helt underbart, att du över huvud taget kan få sjukskrivning och dessutom vara så frisk och vilja mer, det är ju ett friskhetstecken!

Det är inte många av oss med allvarlig fibromyalgi som klarar en bråkdel av det du nämnde. Rida? Har man tur klarar man av att hänga tvätten och laga mat, utan att gå sönder av värk och TOTAL utmattning. En kram kan vissa dagar räcka för att man skriker högt av värk från trycket av kramen!

Jag jobbar halvtid, förmiddagar, så eftermiddagen går åt till att vila o sova. Resten av min tid så pysslar jag med djuren, läser, sitter vid datorn. Jag är med i ett par föreningar men de tar inte alls mycket tid, några minuter i veckan bara.
Finns mer jag skulle vilja göra men orkar inte mer. Men bara jag orkar med mina djur så!! Fast nåt mer som är som ett jobb mer än mitt halvtidsjobb, det har jag ju inte. Skulle som sagt inte orka det. Men djuren gör mitt liv värt o leva. *ler*

Jag jobbar fulltid. Det fins inte alltid så mycket ork kvar efter arbetsdagen, men om jag HAR ork håller jag på med djur. Och dator. Jag är en nörd :) Gjör hemsidor själv, spelar, chattar och läser webbsidor och forum!

# 2 Både ridningen och praktiken gör mig ont och trött av att utföra men jag har gjort det ändå och jag har inte klarat av mer.

Tycker det är fel att du ska kalla mig "så frisk" för du vet verkligen inte hur jag mår. Hur tror du jag har fått min sjukersättning? Mutat dem?

Efter praktiken som är uppdelad på 2 dagar så sover jag hela eftermiddagen och dagen efter ridningen kommer jag inte heller utanför dörren.

Från och med nästa vecka har jag inget mer än övervakningen (ca 1 timmes samtal i veckan med en vän sedan 9 år) och styrelsearbetet (lite datorskrivande och några telefonsamtal) kvar. I september ska jag börja måla 1,5 timme i veckan. Alltså 4,5 timmes aktivitet i veckan, MAX! Ska jag se på tv resten av dagarna?

Jag har ingen pojkvän och inga barn, bara några vänner och de har fullt upp med familjer och egna aktiviteter.

Jag behöver komma ut på aktiviteter för att jag ska känna att jag är någon, att jag gör något vettigt. Jag kan ju inte leva som en zombie resten av mitt liv bara för att jag får ont.

Någon mening måste jag ju ha med mitt liv annars kan jag ju lika gärna ta livet av mig.

  Hej Sara  Jag tycker du tar upp ngt mycket viktigt.Jag har funderat mycket över meningen med mitt liv.

Det vore underbart att få gå någonstans och känna sig behövd.Men har tyvärr inget sånt.Har varit deprimerad ganska länge nu efter en skilsmässa.Jag vet att jag har så mycket jag vill göra men det vore roligare ihop med andra.

 Kram på dig!

# 6 Visst är det så skönt att känna sig som en i gänget eller att vara väntad och behövd.

Den sociala samvaron är jätteviktig för att vi ska må bra psykiskt. Även för ensamvargar som mig själv. Jag trivs bra ensam hemma men inte 24/7 och absolut inte utan att ha nått vettigt att pyssla med de stunder jag mår bättre.

Ofta går det så långt som att jag går och sover bort några timmar för att jag inte har nått annat att göra som jag orkar med och tycker är skoj.

Jag tror på att vi bara har ett liv och att vi måste leva det betydelsefullt för oss själva. Jag vill inte ligga inför döden om x antal år och tänka tillbaka på mitt liv som tråkigt och meningslöst.

Hör efter på kommunen om de har ngt "aktivitetshus" el liknande för arbetslösa och sjukskrivna. Det har vi i min hemkommun. Jag går på en aktivitetsgrupp för sjukskrivna på psykmottagningen här i kommunen 1 gång i veckan - just för att komma ut bland folk.

Jag går hemma helt sjukskriven sen ca.2 år tillbaka, i vanliga fall jobbar jag 75% och har 25% pension för bröstryggen.

Jag skulle nog så fort som möjligt vilja komma ut någon timme i veckan och göra något, inte mina vanliga arbetssysslor som Administratör utan mer ut bland folk….just nu känns det som jag lever i min egen lilla bubbla där det bara är jag, min värk och min familj. Jag gör nog lite som dig sara…jag går och lägger mig och sover bort några timmar…vilket liv

#8 Det där ska jag kolla här för det lät intressant =)

Det är ju så att när man fått en varaktig sjukersättning så är man ju utredd o det är klart att man inte klarar av att va aktiv o arbeta.

Samtidigt kan jag känna att man sänker ribban för vad man kan ha för socialt liv. Det sker nästan med automatik i alla fall så har det blivit så för mig.

Skulle aldrig orka med som förut.

Vissa dar har jag jättesvårt att bara ta mig ut till postlådan som är ca 50 m. bort.

Så jag har faktiskt inte haft nåt problem med att fylla mina dagar. Dom fyller sig så lätt ändå.

Vet inte hur du mår Sara som startade den här tråden. Men misstänker att du inte mår särskilt bra. För det gör man inte.

Du ska se att du kommer o fylla din tid gott o väl.

Sen kan du va tacksam att du klarar av dom saker du har fasta som ridningen för så länge du orkar så håll på.

Jag tror att du kanske är i ett stressat tillstånd kanske pga att du fått denna varaktiga ersättning nu. Den stressen gör att du ser detta med att fylla ut din tid som väldigt stort. Det gjorde jag också först. Tills jag insåg att det löste sig för jag orkade inte ens en bråkdel av vad jag hade hoppats.

Jag vet inte hur gammal du är men det är väl inte kört än vad gäller pojkvän o barn.

Sen är det viktigt som du säger att du behöver aktiviteter. Men du får ju ett bra råd att kolla med din kommun vad dom kan erbjuda.

Själv har jag varit med i en grupp för daglediga som drevs av ett studieförbund. Så det kan finnas många vägar det gäller bara att känna till dom.

O det är inte alltid så lätt. För våra skyldigheter får vi reda på men sällan våra rättigheter.

Men det är viktigt att träffa folk.

Vet inte alls vad du har för intressen men det kan finnas nåt där du kan göra mer av. Måla, läsa, göra smycken eller jobba med lera eller vad som helst.

Läsa, se på film osv. listan kan göras lång.

Men man behöver komma över en spärr innan man orkar ta till sig det som finns att göra.

I alla fall var det så för mig.

Sen så klart kan vi aldrig jämföra att jag orkar minsann inte det som du osv. utan alla har sina gränser att utgå ifrån.

Sara jag hoppas att du ska finna mening med ditt liv.

Livet är alldeles för värdefullt för att inte vilja levas.

# 10 Jo jag har varit sjukskriven helt sedan 2003 men det kom ändå som ett bakslag att få tillsvidare sjukersättning.

Det här med aktivitetshus ska jag kolla upp. Någonting borde ju finnas här med.

I mitt innanliv var jag väldigt aktiv. Hade 4 egna hästar som flest, jobbade/pluggade heltid, var ute och dansade minst en gång i veckan. Hade pojkvän, eget hem och illrar.

Aktiv, social och ganska lycklig…

I mitt efterliv så lever jag med värk, trötthet, ångest, panikångest och social fobi..

Skaffa barn, nej. Skaffa pojkvän, ja men jag vill ha mitt liv parallellt och inte bli "aktiverad" av min pojkvän bara.

Visst kommer jag att fylla min tid men jag vill göra nått som ger mig mer än ett städat hem och rena kläder.

Usch, jag mår verkligen dåligt av att det känns så slutgiltigt på nått vis.

 Förr var jag ute och dansade det var jätteroligt.Men det roligaste var nästan förfesten.vi träffades några kvinnor och jag åt lite mat och drack vin.Vet ni vad jag saknar mest? Jo skratten!!!!!!!!!

# 12 Ja, och snacket!

men vad sägs om att vi med fibro här, som bor nära varann, har en sån kväll ihop nån gång? vi förstår ju iallafall varann!

Haha ja, alla vet att det är vettigt att gå i lågskor även om man ska dansa och att man går hem i tid.

Om jag inte hade den här skiten (Bechterew/fibro) skulle jag gå klart juristprogrammet. Jag har läst 6 terminer och har 3 terminer kvar men har tappat det mesta från den lästiden eftersom jag varit sjukskriven i 4 år nu på heltid.
Jag har fullt upp med att plocka upp efter min tonåring som sprider sina saker överallt och tro mig jag har gjort allt för att få henne att förstå hur det skulle se ut om jag inte plockade upp efter henne!
Jag har inte blivit uttagen till något rehabliteringsprogram via FK än men hoppas komma med till hösten. Just nu rehabiliterar jag mig själv genom att ha en dagishund så jag kommer ut på dagarna och så syr jag teddybjörnar när mina fingrar tillåter det. Jo och så går jag på vattenjumpa en gång i veckan i 34 gradig bassäng men nu är det sommaruppehåll.

Om jag vore lite bättre i mina leder så skulle jag skulle vilja åka till Tyskland, gå kurser och utveckla mina nallar mer. De har collagekurser i hur man syr nallar… Det finns en helt underbar japansk konstnär som syr det mest fantastiska nallar/hundar. Hon får 35 000:- för en enda på ebay! Tänk att ha hennes handlag! Sök efter MaSal om ni vill se hennes kreationer.

Ja nog är det skillnad på ens liv före o efter! Kommer knappt ihåg hur det var att vara frisk. Nu fick jag ju min whiplash först (för ca 20 år sen) men fibron har ju inte precis fått mig att må bättre.

Socialt liv? Sällan man orkar med det tycker jag. Blir mest att man går här o pratar med djuren. Utan dom skulle jag inte orka! Visst är det jobbigt att sköta dom när man har en dålig dag, men jag skulle inte orka med mitt liv utan dom, för då skulle jag inte ha nåt att leva för.

Sorry, nu blev det lite väl deppigt kanske. Men är en sån dag idag tyvärr..

vad jag vill just nu är att kunne innvilga några önsken för er. Att svänga med en stav så att jag kunne göra så ni orkar litegrann, bara litegrann mer. Jag känner mig priviligerat som inte är hårdare angripen av min fibro enn jag är. Jag orkar ju nåt alls.. vissa orkar inget. Några orkar litegrann.

Men jag har ju spöket hängande över mig.. jag är fortfarande ung, det kan bli sämre. Dock forsöker jag inte tänka på det, jag kan inte kasta bort den tid jag har med hyfsat liv på att oroa mig om det kanske blir sämre. Jag vet ju inte säkert att det BLIR det!

Lycka till alla med att hitta krafter och ork på att få till nånting av det ni önsker!

Här är adressen till Ma'Sals kreationer för er som vill se något gulligt…http://www.ma-sal.com/site/Home.html

Jag vill… först och främst veta med säkerhet att jag har Fibro.. det ska utredas under hösten. Jag vill.. bli bättre med min whiplash! (föga troligt) Jag vill… inte bli jagad av FK och regeringen så jag mår dåligt. Jag vill.. att arbetsförmågeutredningen visar att jag kan jobba iaf deltid. Jag vill… vara lycklig med mitt liv och min familj. Det är vad jag vill med mitt liv. =)

Jag orkar inte heller med det sociala livet speciellt mycket. Och precis som någon sade ovan så fyller dagarna sig utan att jag behöver tänka på det. Har sedan jag blev sjuk skaffat mig en hobby - vilket jag ALDRIG haft förut…. Jag har nämligen börjat göra smycken, det är jättekul och jag slappnar av helt och hållet och det gör jag aldrig annars. Jag är så uppe i det jag gör då så jag glömmer allt annat och tiden flyger iväg. Nu har jag ju barn i och för sig så tiden går ju undan mkt p g a det. Fibron exploderade när andra barnet var fött. Aktivitetsgruppen jag går på 1 gång i veckan kör slut på mig helt och hållet, är helt färdig efteråt och får gå hem och lägga mig, dagen efter är rejält seg också.

Vilken svår fråga. Det är många gånger jag fortfarande blir förbaskad över fibron eftersom den hindrar mig i så mycket. Jag jobbar heltid på ett jobb där jag trivs och har en härlig familj. Så med livet vill jag ändå kännas att jag utvecklas, att det inte står helt still.

#19 Men ååå vilka fina! Hur 17 gör hon dem?
Har du några bilder på nallar som du har sytt? Skulle vara kul att se :) Själv syr jag inte, men jag virkar nallar/smådjur till alla barn i släkt och bekantskapskretsen.