Hej Linda!

Vissa människor kan man inte göra något åt, mer än i stort sett strunta i dem.

Jag har skrivit en del filer om fibromyalgi. Om du skriver tillmej på mettan@comhem.se, så skickar jag dem till dej. Men det måste vara till en adress, som kan ta emot fler än 3 filer på en gång.

De är ganska bra att ha utskrivna, ligga på soffbordet, eller "slå i skallen" på dem, som inte vill begripa, trots massor med förklaringar.

Du gjorde helt rätt som slängde på luren, men jag tycker också att din man kan säga till henne och det på skarpen, för då kanske hon lyssnar.

Kram

ja, när man har förklarat och folk ändå inte VILL förstå, kanske pfa. att dom själva måste lära sig den hårda vägen vad det vill säga, då får man bara släppa taget och ge upp, den relationen.

I nöden så prövas vännen sägs det och det har jag fått känna på också, många familjemedlemmar tror att man bara söker uppmärksamhet och känner efter för mycket. Har tom. haft en vän som rådde mig att söka psykolog, för att jag alltid mådde dåligt. Det kom väl henne för nära kan jag tänka, men då bad min sambo henne att sluta upp med att trycka ned mig, hon kunde fara och flyga istället.

NÄr man redan är dålig, så är det väsentligare än vanligtvis, att välja vem man umgås med. Folk, som inte vill förstå, även om det är familjemedlemmar, bör man stryka ur sin adressbok, så simpelt är det. ANnars bryts man bara ner ännu snabbare.
Jag har en känsla av att väldigt många sjuka människor, har erfarit samma sak.

Du är inte ensam, om det nu kan vara någon tröst, men istället finns det mer plats till dom vännerna/familjemedlemmarna, som verkligen tillför en någonting positivt. På så vis, blir livet rikare.

Ja det blir väl så att man får gallra vilka som tillför något positivt, för det går inte att vara ledsen varje gång någon inte vill fatta att man mår dåligt.Ska titta över min  adressbok i morgon.Skönt att det finns folk som förstår.

Jag har bekanta/släktingar som frågar hur jag mår, och innan jag hunnit öppna munnen så säger dom "skönt att du mår bra". Dom har inte ens tid att höra mitt svar. Vet inte om dom är rädda för att höra hur jag egentligen mår eller vad det är. Detta har lätt till att dom som bryr sig har jag börjat svara att det är som vanligt.

Man får helt enkelt jobba på att inte ta åt sig. Men man är olika känslig olika dagar så klart. Jag känner igen med att inte orka fira, i år såg jag till att vara på ett ställe där andra tog hand om allt och barnen hade kul.

Sen kan faktiskt din man ta sig ett snack med din syster om att det inte är okej att lägga skuld på dig, det är inte av elakhet som du inte orkar fira. Och om hon inte orkar fira senare som är frisk, hur ska du då orka som har värk?

Det är inte lätt men i det här fallet så är det en sak mellan dig och din man. Inte släkten.

och fortsätt förklara förklara..den dagen du slutar förklara tror dom att du mår bra.. men en del har ingen lust. jag har fått sluta säga att jag inte "orkar" för då tror folk att jag inte har lust, så i dagens läge får det bli, jag klarar inte av det med min värk. elelr att jag är alldeles för sjuk för att göra detta

trist att du ska må så dåligt, det enda rätta är att inte bry sig.. men det funkar ju inte. man måste få bry sig också, för egentligen e det vidrigt hur folk "får" bete sig mot en bara för man har fibro.. had eman haft cancer och folk gjort likadant mot en ..då hade dom blivit inlåsta i fänfelse och utstötta av samhälllet, men fibro.nej då e det legitimt¨

hopaps du klarar av det. och alltid bra att prata med någon

kram

Jadu Linda… det var en bra fråga. Hade jag ett svar skulle du fått ett.. Jag har skrivit ett inlägg om det under rubriken Fibromyalgisyndrom… försökte kopiera med den hit men gick inte av någon anledning..

Någon annan som har/haft samma problem med vänner, anhöriga, bekanta, familj, släkt mm.. U name it!

Vi brukar fira alla våra födelsedagar 2 gånger varje gång pga en person i släkten har social fobi. Jag önskar att vi kunde fira födelsedag 1 gång  istället för dubbelt upp. det skulle bli mycket enklare och billigare. Jag tänker iaf fira bara 1 gång nästa gång jag fyller år. Eftersom jag fyller på en helgdag så kan jag anpassa så att den blyga personen kommer på förmidaan och de andra kommer senare så borde det gå att ordna.Men jag säger inget än utan först när det bara är någon dag kvar. annars grubblar hon ett helt år på om det ändå inte skulle komma nån när hon är där. duger det inte behöver hon inte komma alls.

Jag har bara min dotter och mina barnbarn. Vi är inte så noga på firandet, hon och jag. Däremot är det mer noga med ygsta barnet som blir 8 år. De andra är 14 och 19, så de är inte så noga på att det blir rätt dag. Den äldste går på internatskola, så han är bara hemma på helgerna, så vi får ta det hela då. Dessutom är det aldrig så många som kommer, så det brukar gå ganska lugnt till. Barnkalaset blir för det mesta på en fredag och då är det bara hennes skol- och lekkamrater som kommer, så det slipper jag som väl är.

Det här med att förklara för andra om hur man känner är inte lätt. Min man stödjer mig till 100% tack o lov, även mina barn vet hur jag har det, även om de inte är så stora. Däremot är det jobbit med mig mor. Hon har själv fibro men kan inte riktigt förstå att jag har det så stökigt hemma, hon minsann fixar sånt trors att hon har ont mm säger hon. Får "panik" när hon säger att hon ska komma på besök. Det har visserligen blivit lite bättre efter vårt "bråk" då jag sa vad jag tyckte o tänkte till henne. synd att det fick gå så långt men men, till slut får man nog.

#10 det förstår jag så väl att det rann över för dig. Inte tycker jag hon skal lägga sig i hur du har det hemma oavsett, så länge det inte är hälsofarligt för barnen eller dig och din mann. stå på ditt!

# 10 JAg avskyr när folk kontrar med att "jag har oxå ont men jag ??? ändå.

Även OM de har ont på samma sätt (som din vän) så reagerar ju våra kroppar olika och vi har olika ont. Om din vän ligger på en 3:a så kanske du ligger på en 5:a på smärtskalan osv.

Sen så är det väl upp till var och än vad man prioriterar de dagar man mår bättre.