bröt ihop igår
Japp, trodde aldrig att jag skulle bryta ihop så bra som jag är på att "spela teater".
Är mitt i pågående sjukskrivningsprocces. var hos en yrkesvägledare igår. Ska få chansen att arbetsträna då jag inte längre klarar av mitt undersköterseyrke.
Har varit sjukskriven sedan januari och det har varit full rulle hela tiden, undersökningar, utredningar, rehab och behandlingar. Har fullt upp varje vecka. Har länge kännt att jag inte pallar detta tempo men som vanligt säger jag inget, biter ihop och föröker se glad ut.
Igår skulle vi komma fram till var jag ska arbetsträna. Hon försökte verkligen på alla sätt och kom med måmga förslag. Jag satt där som ett lik. Sa varken ja eller nej. Hörde inte vad hon pratade om allt var en edna dimma.
Tillslut brast det. Började tokgråta och sa att jag ville bli lämnad ifred. Orkar inte mer, är totalt slut. Värk alla dygnets 24 timmar, får aldrig sova, huvudvärk till tusen, magen är ständig obalans, ständig mjöksyra i benen, ont, ont, ont.
Som tur så förstod hon mig. Hon sa att hon såg detta på mig.
Vi bestämde att jag skulle höra av mig till läkaren och sedan höra av mig igen.
Har nu fått utskrivet propavan så nu hoppas jag att jag ska får sova. Ska kontakta kuratorn och sedan vet jag inte mer…
Har så j-la ont i min ena axel (förutom alla annan värk)och haft det i ca. ett år. Det blir bara värre och värre. Vissa dagar kan jag inte använda den armen.
Känner mig tom, tom på känslor, tom på ideer, tom på energi. Har haft värk sedan jag var 14 år och är idag 28. Halva mitt liv och jag står bara och stampar. Har aldrig varit överviktig, snarare underviktig men nu ökar jag stndigt i vikt. Tycker inte det minst om mig själv längre.
Skickar massor med kramar till dig.
Kram Yvette
Another year over, and we're still together
It's not always easy but McFly's here forever
Missförstå mig rätt, det kanske var "bra" att du bröt i hop. Nu kanske du kan få rehab och hjälp som ligger på en nivå som du kan hantera och orkar med. Och som hjälper i stället för stjälper! Känner igen mig i det där att man håller masken och vill vara "duktig patient"….
Kram på dig!
Massor med stöd och styrkekramar till dig!
stackare, jag skickar dig mycket värme, vad bra att du kunde bli hörd när du bröt ihop.
Kanske är det så att det är nu, som du skall lära dig att säga: stopp och nej, här är min gräns, det känns så i min mage, för jag har varit i din situation själv.
Det blir mycket bättre, efter att man har brutit ihop, börja träna på att lyssna till din inre röst, trampa inte ner dina känslor, din ork och dina behov längre, så är du säkert på rätt väg.
Tror som Prosit att det är positivt att du bröt ihop. Men förstår att det känns botten och urjobbigt. Sköt om dig, var super -ego ett tag och känn att du har massor av kramar o stöd från alla oss här.
Någonstans kändes det skönt att äntligen få detta sagt och det behövdes. Allt känns så hopplöst när inget fungerar. Går på basängträning och jag gör några få, enkla övningar men får så ont att jag står och gråter i basängen, basalkroppskännedom förstår jag mig inte på. Får bara ont av att tex sitta på en meditationspall blixtstilla i 15 minuter, träningsprogram hos sjukgymnasten funkar inte heller, gråter av all smärta.
Jag sitter av tiden och ser ingen ljusning. Fick även veta idag att jag fått en ny handläggare på FK. Tyckte om henne jag hade och vi kom bra överens. Nu känner jag mig utelämnad och vet inte hur den nya kommer att göra. Kommer hon att pressa mig?!
Usch, livet känns inte kul=(
Vill vrida tillbaks tiden till innan jag fick min värk, 14 år sedan. Gick på högstadiet, full av energi, spelade fotboll hela dagarn. Var faktisk duktig på det. Blev erbjuden egen tränare, de tyckte att jag även var duktig på att springa och den chansen ville jag inte missa. Värken tog tyvärr över och den styr hela mitt liv!
Skönt att ni finns och att ni förstår.
Skickar dig massa mjuka kramar. Förstår dig precis.
Gjorde själv en sådan utredning 1996 skickades hit och dit och var aldrig i stillhet. Till slut bröt det ut. Det som man inte ville visa. Så "det var nog det som skulle hända dig" för att även din kropp sa ifrån.
Har inte själv kommit tillbaks i arbete pga det dyker upp mer och mer smärta. Först en axeloperation (känner igen dina smärtor i armen) sedan bröt fibron ut ihop med artros i alla leder.
Jag säger som dig skulle vrida till den tid jag var frisk. Nu är man bara ett stort smärtarbete.
Ta det lugnt Stina låt ingen hasta på dig du måste få en chans att hämta andan.
Hoppas du tar till dig vad alla skriver för du har ju en smärta som sätter sig på den psykiska fastän vi inte vill det.
Gråt ut. Visa att du inte pallar med mer undersökningar utan låt det ta den tid du behöver. Bra att du har en läkare som kan du kan prata med. Jag kan säga att jag blev totalt mycket sämre av alla sjukgymnastk. Går på Goffriesmottagningen och de har förbjudit mig att träna mer. Kroppen har fått vad den tål.
Du är så ung så var rädd om dig.
Kram
Åå jag förstår så mycket väl att du bröt i hop, att det blev för mycket för dig nu! Men samtidig kan det va nåt bra i detta.
âr du organiserat i nåt fack? Dom flesta fack erbjuder faktisk carriärcoaching, och dom är inte beroende av att nå någon statistik om att få X ut i arbetslivet och brukar då gärna va mer upptagen av vad du kan/vill och inte vad dom kan lyckas få dig ut i! Kanske du skulle vurdera att prata med en karriärcoach i ditt fack om du är organiserat? :)
//Rita, sajtvärd på Husmorstips, fibromyalgi och julen, medarbetare på Lantdjur
Följ min julblogg, bloggen och min hemsida.
Tycker så synd om dig men hoppas att detta gjorde att du får den "rätta" hjälpen. Jag vet precis hur det är när man håller masken, jag har varit expert på det i många år. Men efter smärtkursen så har jag fått mycket hjälp just med detta, den enda man straffar genom att hålla masken är en själv. Så trodde jag inte förut…
Jag håller tummarna för att din nya handläggare på FK förstår dig och att du får den hjälpen vidare du så väl är värd. Inte kul med värk i så många år. Jag kan också sakna den tiden, den utan värk när man hade hela framtiden framför sig och man var full av energi….
Jag tycker också synd om dig och hoppas att någon ljusning ska komma.
Jättekramis på dej!!!!
Starta ny diskussion
