Visst är det skönt när ens vänner och beanta får den här ahaupplevelsen. Långt ifrån alla kommer att kunna, vilja , orka förstå dig. För dom har fullt upp med sig själv, så ta vara på vännerna som bryr sig på riktigt och vill försöka förstå dig.

Till dom andra kan du ta och skriva ut "mitt namn är fibromyalgi" (jag puttar upp tråden) så kanske dom förstår

Lycka till

Håller med Lina. Själv har jag kanon vänner som fattar o behöver inte sitta o förklara, utan dom vet o hjälp får jag av dom om jag behöver. Skulle önska att alla hade sånna vänner.

Love you all.

#0 Puttade upp tråden "hur kan du hjälpa" också

#2 Jag har en del bra vänner som vill och försöker förstå, som hjälper mig osv. Dom andra vännerna som inte förstår, dom orkar jag inte öppna mig för, dom vet inget om mig utan är endast ytliga vänner som ibland kan vara bra och ha om man själv kanske vill slippa tänka på sin sjukdom…..

Väldig många kommer till en bra innsikt varje gong influensatiden kommer i gång här, ond som jag är brukar jag oskuldigt påpeka till gnällspikarna att "Ja, så har jag det varje dag så jag vet hur ont du har just nu din stackare" till dom som inte har fått insikten! ;) Ond är jag. OND! :D MUAHAHA ..*Host harkel*

#4 - Det kanske är ett litet wake up call för dem kan man hoppas :-)

I början när jag hade fått diagnosen så var det "hälsovecka" på vårdcentralen och det var diverse utställare i entrén, bl a reumatikerförbundet och de hade en broschyr för patienter med fibromyalgi som man kunde ge till anhöriga, där i stod det hur det känns att ha fibro, den var faktiskt väldigt informativ. Så den broschyren tog jag en bunt av och gav till släkten bl a. Och i början så tyckte jag nog att de kanske förstod hur jag hade det. Men med tiden så har de blivit oförstående igen tycker jag mig känna. Eller så är de trötta på mig, att det alltid är ngt fel på mig, att de aldrig får höra att jag mår bra när de frågar… vad vet jag. Men det kanske kan vara något för dig, en sådan där broschyr, att ge till omgivningen, du kanske har bättre tur än jag. En annan sak har jag märkt också; en del frågar helt enkelt inte hur jag mår, hur det är. De orkar väl inte lyssna.  Är det någon av er som märkt det också??? Men ofta är du ju så att när någon frågar hur man mår så säger man för enkelhetens skull att man mår bra, att allt är bra.

Jo det har jag märkt pisan, sällant frågar kompisar hur jag mår. Jag och min mann har en deal oss i mellan om att han inte frågar hur min fibro är när han frågar hur jag mår, han frågar om alt annat jag inte dras med varje dag, på så sätt kan jag ju faktisk svara "helt okej" och med detta menar jag då "föruten det vanliga med fibron mår jag bra i det andra" eller hur jag skal förklara det. Nu är ju jag norsk, och i norge frågar man inte hur den andra mår man frågar "hur går det" och sammanfattar "hur går det med dig" med "hur går det med livet, jobbet, vänner och allt" i en och samma. gjör det lättare att kunne svara positivt utan att "gnälla" över fibron då man kan svara" jodå, kan inte klaga, jobbet är ok" eller nåt liknande

På frågan om hur jag mår, har jag börjat säga att det är så bra som det kan, om det är en "bättre" dag. Annars säger jag att det inte är så bra.

#8 jag brukar faktisk mäst svara "å du vet, samma gamla du vet" bara nu , här i sverige där man frågar hur man mår :) Folk fattar rätt bra tror jag.. Samtidig som jag tycker det inte lyder så gnälligt så är det ju att säga sanningen på samma tid :)

Jag e nog dum ihuvudet men när nån frågar hur jag mår, säger jag bra, men e jag förkyld ex, då säger jag att jag e sjuk.

Jag brukar svara: Jämna plågor så det är bra.

Det går automatiskt för mig också. Någon frågar hur det är…jag svarar "det är bra". Jag går nog lite på samma som du gör Rita.S. Att om det är den "vanliga" fibron så säger jag så och om det är något annat, eller om jag har en riktigt dålig fibro-dag DÅ säger jag att det inte är bra. Många som frågar hur man mår vill egentligen bara ha svaret "det är bra". När jag läste psykologi så diskuterade vi detta och det kom fram en del intressanta saker. T.ex. att folk oftast inte menar frågan och inte vill gå på djupet utan säger den mer som en "kallprat"-fråga.

Usch för kallprat. Gillar det inte alls. Jag är en sådan där person som hellre tiger om jag inte har ngt att säga…. När jag frågar någon hur den mår eller hur det varit sedan vi sågs sist så menar jag det, att jag  vill veta hur personen mår alltså.

#13: Jag är som di, jag vill veta. Fast jag tror man blir rätt van vid att folk säger att det är bra. Jag frågade en som jag inte träffat på länge hur det är, och fick svaret: Skit jag ska ta livet av mig. Inte direkt det man väntade sig att höra inne på mataffären i värsta rusningen. Men det fick mig att stanna till och fråga mer ingående vad som hänt, och stötta henne. Inte i beslutet att ta sitt liv, men genom att försöka se en ljusning på hennes problem. I det här fallet gick det bra. Men i vissa fall går det bara inte. Om man själv inte ser någon ljusning eller lösning på problemet heller är det svårt.
Men jag försöker alltid. Och som du sa, jag menar alltid att jag vill veta ärligt hr någon mår om jag frågar det eller något annat.

Jo jag med anser att frågar man om hur man mår så får man ta det svaret man får. Annars kan man fråga om nåt annat "har det hänt nåt nytt" tex är ju ett sätt att fråga om man har det ok utan att rakt av fråga om man mår bra eller så.

Samtidig kan jag förstå hur deperimerande det måste va för min mann om jag ärligt skulle säga "ja du vet, fibron är skit, jag har sovit dårligt, ont här, här, där, där och där, trött, kraftlös du vet" varje dag när han frågar hur jag mår,  han skulle ju så gjärna fixat allt detta för mig. Så jag sade till honom att jag svarar om fibron om den är sämre enn normalen. Jag kan säga "i dag har jag ingen bra dag" och då vet han det är et helvete tex, och säger jag inget om fibron så är det "som vanligt" och sen behöver jag inte berätta i detaljer, inte för honom i alla fall. Han vet tyvärr aldeles för väl.

Så är det här också, min gubbe känner mig väl, han ser oftast på mig hur läget är - och jag ser på honom hur det är med honom(han har en rejäl fot- och ryggskada sedan tonåren). Men han är mer tystlåten om hur det verkligen är, medans jag kan säga att "GUD vad jag har värk i höften idag!", det gör inte han. Men jag ser. 

Kom med tanke på ovanstående att tänka på en sak som min äldsta dotter sade för ett tag sedan när hon inte lyckats hålla en sak hemlig för mig:"Mamma! Du ser och märker ju ALLT!"

Det händer när någon frågar hur jag mår att jag svarar: "Huvet upp och bena ner"  Eller: " Jämna plågor". Eller" Jag mår som jag förtjänar". Men för det mesta säger jag nog "Som vanligt" med en suck.

#17: haha, exakt samma som jag kör med.

#17 Brukar också köra med dom orden, även ojämna plågor. Haha. För som sagt, vad ska man säga.

Mina sk vänner försvann när jag blev sjuk så någon insikt om hur jag mår har de ju inte.

Och folk har överlag slutat fråga hur jag mår, och skulle de göra det så svarar jag nog för det mesta bra, eller att det är som vanligt.

ibland, när jag mår dåligt brukar jag säga överkörad av x tåg och hoppad på eller dragen genom en mangel och hoppad på. Bra dagar huvet ner och fötterna upp. (mitt normalläge liksom)