har inte fibro, saknar tyvärr diagnos, men lever trots det med kronisk smärta, brännt minne mm, mm.

Så jag vågar nog säga att jag vet hur det är, vissa dagar är det inga svarta moln, medans andra dagar så orkar man inte med livet längre.

Ensamt,,,jomenvisst, utom  här då, villsäga.

Känns skönt, taskigt nog, att det är fler som vet precis hur det kan vara. Annars hade man verkligen inte orkat med längre.

Jag förstår dig precis! Tror nog vi är väldigt många som känner igen oss i din beskrivning. O även att man vet att det finns massa andra i samma situation så hjälper det ju inte när de runt omkring en ändå inte fattar.
Jag känner mig också ofta ensam pga detta, att familj o jobbarkompisar inte fattar hur det är.
Du är inte ensam, men det vet du ju redan. Vi är många men det gör det ju inte mindre jobbigt.

Men fortsätt skriv hit o skriv av dig allt du vill o behöver. Här förstår vi dig i varje fall!

Håller med er fullständigt. Har fått höra allt om att se fräsch ut osv. Har t.o.m blivit anmäld till fk (det e mååånga årsen) över att jag minsann inte kunde ha ont eftersom jag kunde va på krogen o dansa, men va dövade jag smärtan med då, jo öl. Men efter mycket om o men så förstod dom. Ja jösses va man fått höra saker, men jag valde bort alla dom människorna o har min underbara förstående skara vänner.

Blir så enormt ledsen när du skriver att du vill ta livet av dig, men samtidigt förstår jag dig, men det e ingen bra lösning, tänk på hur galet lessna dina ungar o din familj o vänner skulle bli. Jo jag vet att det e lätt o säga o att dom flesta här har upplevt samma som du e ingen tröst. Men vi förstår o det e jättebra att du skriver av dig, här finns alltid nån oavsett tiden på dygnet som kan lyssna o skriva nåt tröstande,

Det e skitsvårt att kunna acceptera sin sjukdom o speciellt när den inte syns, det blir så jäkla lätt att få höra att man simulerar o e lat etc.

Skickar massa tröste kramar till dig.

Tack! Vad gulligt! Det värmer. Det är inte så att jag har allvarliga självmordstankar utan - äsch! ni förstår vad jag menar va?

Pisan: Nä, det  hoppas jag verkligen inte att du har,  fattar vad du  menar,  ibland  känns  det som enda lösningen, man blir så ego i sitt tänkande att man skiter i allt o alla. Jag har tro det el ej varit i den situationen flera ggr ( nu får väl ni en chock, men Zimba har faktiskt en allvarlig sida oxå). Man vill inte, men just då när allt e så jävla hopplöst o mörkt så blir det lätt så.

Skickar ännu mer tröstekramar till dig o hoppas att vi kan hjälpa dig härinne.

Pisan Jag känner väl igen mig i det du skriver. Ibland är livet riktigt jävligt och man saknar livsgnistan helt. Jag har också stött på människor som tycker att jag ser pigg ut och är så ung så mig kan det väl inte vara något fel på. Jag är hyfsat noga med mitt utseende och sminkar mig tex alltid om jag ska nånstans så jag ser väl något sånär pigg ut. För mig känns det viktigt för att jag ska må bättre psykiskt iaf. Det folk inte fattar att en enkel vardagsmake-up som normalt tar 10min tar minst 30min för mig att göra pga värken och att jag måste vila emellan.

Men om folk tittar lite nogrannare på mig skulle dom nog bla se att kroppen inte hänger med, jag tappar lätt saker, är inte särskilt uthållig, kan knappt resa mig när jag suttit länge får gå dubbelvikt och stapplande innan det går att gå vanligt, sitter aldrig med ryggen lutat mot ryggstödet på stolar för att det gör outhärdligt ont osv.

Det är inte ofta jag stött på personer som vet något om fibro, en del vet att det iaf har med värk att göra.

Zimba- Jag har också stött på personer som inte fattar att man kan festa trots värken (dock inte från FK) För det första så går det bara att göra sånt om man har en bra dag och lite ork. Sen resulterar det ofta i att man får sota för det i flera dar framöver för man blir så dålig, och då menar jag inte bakfyllan ;) , utan värken. Jag passade på att festa på påskafton för då visste jag att jag skulle ha några dagar på mig att återhämta mig.

Det är en ständig kamp att leva med fibro!

Misimurf: Håller med dig. Sen e det ju oxå så att när folk ser en då mår man någorlunda bra att man kan ta sig ut, men dom ser inte hur man e när man måste hålla sig inne. (Nu har jag ju vovve så jag måste ut, han går bara med mig.) Det har funnits perioder då jag velat sätta upp en videokamera o filma när man e som sämst, sen visa den filmen för alla som tror man bluffar.

Pisan du är inte ensam. Även om det känns så. Jag känner samma sak. Har ett otroligt dåligt samvete inför mina barn att de inte har det lika bra som de som har friska mammor. Mammor som orkar och kan göra saker. Saker som är så självklara i en vardag med barn men som jag inte längre klarar av.
Skönt att höra att du inte har allvarliga självmordstankar. Försök att prata mycket om det så du slipper komma dit. Det är ingen skön känsla att sitta och jämföra för och nackdelar med att leva och dö och inse att det finns så mycket mer som talar för att dö än för att leva. Så se till att du får hjälp i tid.

Att leva med att folk inte förstår en att de tror man bluffar. Det är mer en vanlighet i vardagen nu för tiden känns det som. Varför ska man behöva lägga energi på att försöka få folk att förstå när den energin behövs till annat.
Så tragiskt. Jag känner för att be alla tvivlare gå in på denna sajt och läsa och se om de kan börja förstå något.

Hur som helst du är inte ensam.

Kram

Tack för alla kramar! Ni är goa . Det känns lite bättre idag, lite lättare. Har varit hos arbetsterapeuten och hon skall hjälpa mig att få städhjälp av Hemtjänsten. Känns jätteskönt. Skall även få hjälp av kuratorn med allt administrativt jobb man har med FK, försäkringsgrejer etc och även söka fonder - sånt där man inte orkar med själv.

Men va skönt att du kan få lite hjälp, det kan lätt kännas som en börda att göra allt själv. Hon verkar ju vara en pärla din arbetsterapeft o kurator, skönt med sånna människor.

Kram

Vi är nog fler som inte vill ha fibro, men det betyr ju även att vi är fler som fattar hur du mår här inne iaf.. välkommen till oss!

Tack Rita!

#12 det var så lite så, man måste ju forsöka se det positiva i det, eller hur? Och det är nog positivt att jag kan förstå hur andra har det iaf :) Alltid nåt typ?

Inte vill jag fortsätta leva med den livskamraten inte. Om jag bara kunde göra slut ändå. Den tar så mycket tid och kraft av mig. Snacka om energitjuv. Eller vad det nu heter.

#14: Exakt energitjuvar brukar man kalla dem. De som bara tar och tar ens energi.