#0: Usch ja, jag förstår hur du känner. Och känslan att man ar förståelse för de som tar sitt liv. De har redan grott fast här.
Men trotts att jag förstår dig så väl. Så försök att se det positivt. Du har ett underbart barn, han är värd att leva för. För vem skulle ta hand om honom om du inte gör det. Pappan på en pråm? Knappast.
Så du behövs för din sons skull.
Som du mår borde du kunna bli sjukskriven för att du är sjuk. Har du pratat med läkare? Vad säger dom?

Kramar om

Förstår precis hur du känner, jag har också varit där. Vem vill anställa en som inte kan arbeta heltid eller som kommer vara borta titt som tätt osv? Jag sitter själv i den rävsaxen, men på ett lite annorlunda sätt. Jag har ingen fullständig gymnasieutbildning, vill bli klar med den, men orkar just nu inte ens plugga mina 25% (en dag i veckan).

Men om jag blir heltidsjukskriven får jag inte plugga alls och då står det istället helt still. Men jag kan inte gå upp i tid heller för att bli klar med utbildningen lite fortare, för då måste jag ta studielån och klarar man då inte 80% av kurserna man skrivit upp sig på blir man helt utan pengar från CSN och då har jag bara 50% från fk att leva på tillsammans med min sambos lön, och vi klarar oss knappt som det är nu när jag får 75% från fk. För som det är nu skulle jag inte orka gå upp i tid och tänker inte chansa. Jag vill vara säker på att jag klarar av att plugga 50% isåfall.

När jag precis hade fått min diagnos så gick jag på en datorkurs och mina dagar såg ut precis som du beskriver dom, upp, iväg, vara på kursen, hem och inte ens orka laga middag till mig själv utan direkt i säng och kanske orka göra mig en macka efter några timmars vila och sen i säng igen för natten och så samma sak nästa dag. 

Man längtar måååååånga gånger till döden när man sitter fast på det här sättet. Men en sak ska du veta, att FK älskar när det står depression på papprena, då får man mycket lättare sjukersättning från dom har jag märkt.

Jobbigt jobbigt. Så länge du har dina sjukintyg så får du inte kalla handen av soc om FK kickar ut dig och dom kräver inte att du ska söka jobb när du är sjukskriven. Det är just till soc våra politiker vill ha oss sjuka inte hos FK enligt deras motion dom lämnade in dagarna före jul.

Skickar styrkekramar till dig.

Jag förstår hur jobbigt du har det. Önskar att man kunde slänga ett trollformel över AF och FK så att de själv fick bli dåliga och känna på hur vi har det.

Du ställer frågan vem som vill ha en som ska vara borta titt som tätt. Ställer du den frågan till AF och FK så säger dom säkert att så ska du inte tänka. Det finns ett jobb till alla. Alla är behövda.

Jag ställde den frågan till de sex personerna som jag träffade under PILA-projektet och fick de svaren som jag skrev ovan.

Kram Yvette

Det är inte en lätt situation du har. Men samtidigt så har du guldkorn i din vardag. Det gäller bara att orka se dom.

Ett stort guldkorn är ju din son. Han ger dig säkert väldigt mycket men samtidigt så gör han att du har mycket jobb som bara måste fixas.

Försök o härda ut. Har du nån du kan prata med? Det har hjälpt mig enormt med samtalsterapi.

Sen är det vad du har för mediciner. Tänker på din stelhet på morgonen. Jag har Brufen o förut hade jag den ggr 2. Men sen några månader får jag ta 2 tabletter på kvällen istället för en morgon o kväll. O trot eller ej. Den stelhet som var så otroligt svår den är mycket mindre idag. Lite stel men jag klarar ändå att ta mig upp nu.

Hoppas det ordnar sig för dig.

Kram

Urs, livet är inte lätt när man inte är frisk.. vårt samhälle motarbetar oss på alla sätt.. det är fruktansvärt.. Det är ju nog jobbigt bara att ha ont o vara sjuk.. Sändet kramar till dig Imasy!

Har varit sjukskriven i 2 år och har just fått sjukersättning, min chef har haft svårt att dölja sin glädje över att hon har "blivit av med" mig. Klart att hon inte vill ha en sjuk som anställd - som för det mesta är borta. Hon har under de åren som jag var sjukskriven av och till gjort vad hon kunnat för att "psyka" ut mig, att få mig att må dåligt psykiskt och "göra sig av med" mig. Jag kommer ALDRIG att gå tillbaka till det jobbet, ALDRIG. Inte så länge hon är kvar som chef där i alla fall. Mår mkt bättre psykiskt sedan jag sluppit henne.

jag hade ju inte tänkt ta livet av mig, det har jag inte tid med ;) men ibland så hade det bara varit så skönt att skita i allt och gå i nån slags dvala.

sist jag var till läkaren för denna åkomma för att få hjälp mot värken och få träffa reumatologen kände jag bara hur det snörpte sig i bröstet och det vart väldigt tungandat och jag kände att tårarna sved bakom ögonlocken. är det nån form av panikångest förresten?

vet inte vad jag ska säga för att inte framstå som en lat white-trash som ska suga ut soc för resten av livet för att jag vägrar att jobba. och nej, att bli sjukskriven och leva som en fattiglapp är inte direkt lockande, och det skulle inte vara så kul för psyket att gå till soc varje månad och tigga åt sig några få kronor heller. vet inte vad som är värst, att gå och jobba och må pest, men ändå ha pengar till mat och nåt litet nöje, eller sitta hemma och vila hela dagarna, men aldrig ha en krona att hitta på nåt skoj för?

usch, varför vart man inte miljadär? eller kunna trolla sig frisk?

Ja att gå till soc är ingen höjdare. Jag har funnit det otroligt förnedrande och nedvärderande. Och de bryr sig inte om personerna bakom utan bara sina paragrafer. Som det faktiskt finns egen mån att besluta i men de skiter i det.
Usch för soc. Det är inget att rekomendera. Tragiskt att det ska vara så för det är en rättighet som man har anser jag att få hjälp. Vi har ckså betalat skatter och hjälpt till med dessa pengar. Så varför ska inte vi vara berättigad till hjälp för när andra är det.
Men ja för mig är soc inget alternativ. Jag mår så dåligt när jag är där. Jag vill bli bra och få mig ett jobb. Eller jag kräver inte ens att bli bra, bara lite bättre så jag kan jobba.

Så är det faktisk även i norge, att man känner det är lite ansiktsfaktor, dom måste tycka om den som kommer inn förens man får pängar känns det som. En nedvärdigelse jag aldrig nånsinne EVER EVER kommer utsätta mig för vet jag.