Jag tror, nu är det en ren hypotes eftersom jag inte kan svara för alla här inne. Men jag själv vill jobba men kan inte testa ens just nu. Jag tror att fibron kan vara olika svår. Jag har till exempel även en bra dag svärt att ens klara av mitt hem. Om jag har en bra dag och plockar ur diskmaskinen så kan jag inte röra mig på två dagar sedan för jag är tvärdålig. Jag äter efter en sån grej mellan 8-12 tradolan med Ibumetin på de två dygnen. Att jobba skulle således inte göra det bättre.
Annars tror jag på att försöka arbetsträna så snart man har möjlighet till det.

Ja jusst ja, jag glömde att gratulera dig till att du klarar av att jobba. Det är inte alla förunnat tyvärr.

Grattis Sue_Ellen till ett "fullvärdigt liv" med familj och jobb. Det är tyvärr inte alla förunnat, precis som förra inlägget påtalade. För 15 år sedan när min värk "bara" hållit på i en 6-7 år så jobbade jag också heltid och hade småbarn hemma. Visseligen hade jag en man, men vi jobbade skift (olika) båda två. Det funkade med värk, småbarn och en i det närmaste obefintlig nattsömn i fler år…. Nu får jag lida för att jag var "så duktig och klarade av allt för egen maskin" Att ens tänka sig att arbetspröva är otänkbart. Mitt liv har tagit helt nya banor. Mina intressen har jag fått omvärdera, hästen är såld,kan inte rida eller sköta honom längre…. Motorcykeln är såld, klarar inte av att köra längre.

Så att viljan att arbetspröva finns,men inte kraften. Så tror jag det är med de flesta av oss. VI VILL OCH ÖNSKAR INGET HÖGRE,MEN KROPPEN SÄGER IFRÅN !!!!

Jag hoppas verkligen för din skull att du klarar av att hålla din Fibro på ett hanteringsbart avstånd i många år framöver så att du slipper uppleva den vardag vi har iaf så länge dina barn är små.

Kram och ha ett bra liv

Jag går på arbetsträning och det är jättejobbigt. Det är omöjligt att klara hem och familj samtidigt. Och hur jag ska klara att jobba förstår jag inte, men jag måste försöka. Jag tycker du är duktig som klarar ett heltidsjobb. Jag försökte men det gick inte. jag blev så dålig att jag gått sjukskriven sedan dess och har numera sjukersättning på heltid.

Jag tror jag formulerade mig lite fel här i morse.Jag är inte bara fumlig i kroppen utan språket också tydligen*usch*

Vad jag ville var att höra lite olika åsikter.Nej jag har inte ett fulländat liv naturligtvis,barnen är inte så små längre heller så det borde va lättare ändock är det tvärtom.

Men reumatologen(specialist sjukhus) sa att det var bra jag inte slutat jobba och det var viktigt jag fortsatte.Har ni också fått höra sånt?

Ett litet tips jag fått är,ta 2 tsk linfröolja varje dag.kan med fördel blandas med annat då det inte smakar så gott:)

Jag arbetar 75% som Förskoleassistent till en 4-årig pojke. Det fungerar bra och jag planerar i stort sett själv vad vi ska göra, detta beror på att han inte klarar att vara med i barngruppen hela dagarna. Jag utgår självklart från hans intressen och vad som är pedagogiskt bra för honom. Vissa dar planerar jag jobbet lite mer utifrån mig själv. Det är de dagar när jag har riktigt ont. Då sitter vi kanske och läser, bygger pussel, tittar på film eller gör någon annan lugn aktivitet istället för att tex gå till lekparken. Dessa aktiviteter är bra för honom eftersom han även behöver ha lugn och ro och han är oftast nöjd med det även om jag kan känna att jag gör ett halvdant jobb.

Jag arbetar även varannan helg på ett korttidsboende med två autistiska pojkar (+ en personal till) men det ska jag dra ner på så att det bara blir en helg i månaden. Jag känner att det blir för mycket att jobba som jag gör nu dvs jobba 12 dar ledig 2 och sen jobba 12 dar igen. Att bara vara ledig 4 dagar i månaden är inte så kul. När jag jobbar helg jobbar jag antingen 30 eller 12 timmar. Så det blir ganska tufft.

Innan jag började jobba med det här så utbildade jag mig till Fritidsledare (blev klar i juni förra året) Innan dess hade jag gått sjukskriven i ca 2 år. Arbetade tidigare som uska men det jobbet fungerade inte alls till slut pga att jag hade så mycket värk och inte orkade med lyft.

Min förhoppning är att jag ska kunna fortsätta jobba som jag gör men känner jag att det inte fungerar så kommer jag att sluta helt med helgjobben.

Visst är det bra om man kan jobba så länge och mycket som möjligt.Allra helst med dom underbara skatteregler osv som vår underbara regering har gett oss som är sjuka.*ironi* Men när man har försökt i flera år och märker att det går sämre och sämre så är det inte precis upplyftande. Visst, jag skulle gärna jobba, heltid om det funkade, men nu gör det inte det. Istället har jag "fyllt" min vardag med saker jag klarar av att göra och som jag tycker om för att inte bli helt skogstokig!! Eftersom jag alltid varit en mycket aktiv människa som hållit på med både hästar och mc och sport av olika slag i större delen av mitt liv så är det rätt jobbigt att inse att den delen av mig finns inte längre. Ja den finns,men den är skröplig och kan inte längre, även fast jag själv vill. Det är ju inte som att bli gammal och själv besluta sig för att lägga av med en sport t ex. Utan här har jag varit tvungen att sluta. Precis som med arbetet, jag ville,men inte min kropp, det spelade ingen roll vad jag fick för  hjälpmedel som avlastning. Och hemma klarar jag inte längre av mer än max matlagning. Hur kul är det ??? INTE ALLS!!!!

Nåja, ska inte klaga mer nu.Visst har läkaren rätt #6. Så länge man kan jobba, så är det ju underbart för både kropp och själ. Kan man inte det, sitt inte bara då i soffan och tyck synd om dig själv!!! Gör något, skaffa en hobby som inte tär så mycket på kroppen. Läsa böcker, göra smycken, handarbeta, teckna, måla, fotografera. Bara man aktiverar sig på något sätt så tror jag att man kan behålla livskvaliteten .

Kram