Min fantastiska mann mötte mig i dag med världens bästa present!!

Jag hadde en äcklig dag i dag, jag har mycket ont, och i dag skulle jag fixa semestern för flytten. Stor var förtvivlan när min teamleder sa "men det är fullbookat i påsken ju"
Kände en svart makteslöshet övervälma mig och survade lite i lunchen innan jag tänkte ut en plan B som kanske kunne fungera.
Passade på att tala med teamledern på köket om vilka dagar som var svåra så vi kunne prata om plan B, varpå han svarade "jag tror kanske inte det blir nåt problem alls, men jag kollar upp det på måndag iaf"
Kändes lite lättare då, men jag va fortfarande lite nedstämd.

Talar med en kompis på nätet och survar lite om det, men avslutar med att jag skal vänta med att bli grinig tills jag vet säkert om det inte går. Hur går det med dig då typ. "jo min mamma har fått diagnosen cancer"

Typ bums ned på marken, skämdes som en hund och kände mig så dum där jag hadde tjurat över förbaskade triviella semesterproblem! Min kompis mamma skall till op denna månad, sen får man se hur det går. Men forsökte trösta det jag kunne och kommer ju självklart tänka på hela familjen när tiden kommer. Hoppas det går bra nu.

Efter denna lätt utmattande händelse kommer jag då hem från jobbet, det är fredag, min mamma kommer i mårn, vilket innebär panikstädning, städa undan skräp, disken, tvätten…

Och vad kommer jag hem till? Min mann har tagit soperna (hans jobb men det var gjort), städat ur ren disk vilket är mitt jobb, städat smutsdisk vilket även är mitt jobb, städat generellt i lägenheten vilket är tildels vårat jobb, och alt va så snyggt och tvättat o städat när jag kom hem! Vilken fantastisk mann jag har!