Jag fick min diagnos för några år sen av husläkaren jag hade då.Jag hade då haft ont i kroppen sedan högstadietiden. Det började med värk höfterna sen spred det sig til knän, händerna och sen resten av kroppen.

Jag vet inte hur många läkare och hur många prover och undersökningar som gjorts genom åren för att försöka hitta felet på mej, jag tappade räkningen på det för längesen. När jag fick diagnosen kändes det som en befrielse, äntligen fanns det ett namn på mina symtom. Innan dess hade jag ofta blivit misstrodd, en läkare sa bla till mej; det finns dom som har det mycket värre än dej, tänk på dom som bara har ett ben.

 Jag gick sjukskriven i nästan två år, detta berodde både på fibron och att jag hade problem med ryggen som kom efter att jag blivit misshandlad. Innan dess arbetade jag som personlig assistent och inom vården men jag insåg att det var ett arbete som jag inte orkade återgå till.

Därför utbildade jag mig till Fritidsledare så nu jjobbar jag inom skolan vilket funkar ganska bra.

Det jag upplever som värst är att inte orka göra allt jag vill, jobbar jag en dag så orkar jag i stort sett inte göra nåt mer den dagen. Det kan vara samma sak om jag åker och hälsar på nån då orkar jag inte göra nåt mer den dan.

Just nu så har jag väldigt dåligt socialt liv för jag fokuserar på att jobba, orkar inte träffa mina vänner och va social också. Känns så jäkla trist.

måste ta en paus i skrivandet nu…fortsätter min historia senare

här kommer fortsättningen: Min förhoppning inför framtiden är at jag ska orka jobba, just nu ser det inte ut som att jag kommer att klara heltid men jag vill verkligen jobba. Har haft mycket problem med nacken en period men jag har varit bra i nästan en vecka för jag är sjuk och har inte orkat göra så mycket. Var hos sjukgymnasten idag och blev jätte rädd att hon skulle föreslå sjukskrivning eftersom jag mår bättre när jag tar det lungt. Hon frågade så ingående hur det funkade på jobbet oc om jag var bättre när jag var ledig så därför blev jag orolig. Jag fick ett stretchprogram för nacken som jag ska göra dagligen.

Just nu mår jag inte speciellt bra psykiskt heller, vet egentligen inte varför, allt känns bara trist. Tror att det kan bero på att det enda jag orkar med är jobbet just nu. Märker att jag är näst intill otrevlig mot folk i min närhet för jag är så trött och orkar inte engagera mig i andra (förutom barnen på jobbet när jag är där)

Jag känner mej helt slutkörd, ibland känns det som att jag bara vill sätta mej ner och gråta. Som tur är så har jag min lilla hund som livar upp tillvaron för mej, utan henne skulle jag nog inte komma ut lika ofta.

Just nu kommer jag inte på något mer att berätta men det kan hända att jag lägger till nåt mer sen

När hösten och vinten kommer med mörkret och kylan. Då ja uch jag blir så trött på allting.  Man får stå ut. Jag försöker att alltid ha något att se fram till, om bara något litet, som när dom där dagarna kommer när solen skiner och marken är vit av snö. Men det är svårt ibland speciellt när det värkar vara så långt bort. men den dagen kommer!

Vet inte om det blev en dikt eller.. vad det blev :/ det bara kom. hoppas att det kunde ge dig något. Söt hund du har :)

Oj förlåt, förstog inte att det var meningen att man skulle prata om sin fibro här. Jag har ingen sån diagnås, bara vanlig depångest

#4 ingen fara, vi kan prata även om depretioner med ;D  fast folk utgick nog från att det var fibro man skulle berätta om sedan du glömde skriva det var depångest du tänkte på själv :)

(Det var nog lite fel skrivet av mig det skulle nog varit pungt där imellan i stället :))

puttar upp den här tråden för jag är fortfarande nyfiken ;-)

 putt putt

Jag försöker ta det så kortfattat som möjligt…

Fick diagnosen när jag var 19 år (1999) efter att ha gått genom en massa olika tester i 7 års tid. Symptomen började vid 12 års ålder med enstaka värktillfällen och migrän. Det bröt ut ordentligt vid 14 års ålder då jag hade migrän 10 veckor i sträck + värk i en axel. Huh, vad jobbigt det var! Jag har gått genom så många tester….röntgen, fystester, blodtester, datortomografi, varit till sjukgymnaster, läkare, psykologer, homoepater, kiropraktorer, healing-utövare ja allt möjligt…Har varit desperat på lindring och hjälp. P.g.a hög frånvaro på högstadiet fick jag inget betyg och fick söka till gymnasiet på "fri kvot". Kom till slut in på barn och fritid (via några år på individuella och ett halvår på omvårdnad) där jag tog studenten 2002 (22 år gammal).

Jag har nu halvtids sjukbidrag medan jag pluggar på högskola den andra halvan. Pluggandet sker på distans och jag lägger upp mina egna tider. Perfekt för mig! Då tar jag allt när jag är som piggast och jag sätter upp veckomål istället för dagsmål.

Jag tycker det är otroligt jobbigt med all misstro från försäkringskassa och andra. Som att man inte har nog jobbigt med värken och tröttheten liksom? Jag har mötts av mycket skit från olika håll, men det ska jag inte gå in på här.

Hur sköter jag fibron idag? 2 gånger i veckan tränar jag mild träning. Det brukar variera mellan vad det är, jag kan inte göra samma sak för då blir det bara värre. Någon gång går jag och simmar lite, en annan gång joggar jag lite lätt ute i skogen (detta endast under det varma halvåret) och annars så lånar jag syrrans löpband och antingen promenerar eller går. Jag tar neurontin som är en muskelavslappnande medicin. Den hade bytt namn nu, men jag kommer inte ihåg det nya då jag inte löst ut några än. Försöker undvika andra tabletter, men då det är som svårast måste jag även ta värktabletter. Ibland receptfritt och ibland inte. Det kan vara bl.a. Orudis, Alindrin etc.

Försöker göra sånt som gör mig glad, för att glatt psyke har jag märkt är väldigt viktigt!

#8 vad pluggar du till?

#9 - Först läste jag 30 poäng psykologi, vilket var mest för eget intresse. Nu läser jag turismkunskap för att förhoppningsvis få ett jobb inom turismen :-)

Jag fick diagnosen för ungefär 10 år sedan, fick remiss till smärtkliniken där man konstaterade fibromyalgi och 2 skolioser. Ena benet är 2,5 mm kortare. Blev sjukskriven och fick gå till smärtkliniken varannan dag. Fick tabletter och gick på sjukgymnastik. Får  absolut inte träna på gym. Nu går jag hos en kiropraktiker först 2 ggr i veckan nu ungefär var 8 vecka. Får sprutor i lederna med destillerat vatten för att smörja dom.Har slutat med tabletterna eftersom dom inte går ihop med min astma. Men det fixar sig. Har fått pension sedan 5 år tillbaka.

putt