funderingar efter besök på smärtmottagning
I dag har jag varit på utredning på smärtmottagningen. Jag vet inte om det gav så mycket, har inte riktigt hunnit/orkat tänka efter. Jag fick träffa en läkare och en psykolog.
Läkaren sa att jag hade fibro, (den diagnosen har jag ju fått redan) men att "så säger vi inte här". De kallade det generaliserat smärtsyndrom eller något liknande och menade att det inte var någon större skilland mot t.ex. utbrändhet/utmattningssyndrom som var den första diagnosen jag fick när jag sjukskrevs. Känner mig lite skeptisk till det uttalandet måste jag säga
Jag fick ju så klart berätta om alla behandlingar jag provat (2 beteendevetare, stresskurs, 4 sjukgymnaster, olika styrketräningsprogram, varmvattenträning m.m.) och hur de hade påverkat min smärta och ork. När jag svarade att det enda som gett något så när effekt var Tradolan, så verkade jag ha svarat "fel" för de blev uppenbart provocerade av det.
Men det är verkligen sant - det som gjort mest nytta är Tradolan! Basal kroppskännedom som jag tränar hos sjukgymnast nu är bra för att jag har lärt mig använda kroppen annorlunda och kan spara lite på orken så jag klarar mer. Jag kan också känna smärtans variationer mer, men det påverkar ju inte själva smärtan.
Men i alla fall. De pratade inte direkt om att göra något åt min värk, utan konstaterade att jag ju redan åt tradolan och tryptizol som har viss effekt. Sedan pratade läkaren om hur viktigt det var att motionera och att det inte är farligt att känna smärta. Intet nytt, alltså.
Den hjälp jag erbjöds av smärtmopttagningen är att gå till en psykolog, för att lära mig hantera smärtan. Och det är det jag undrar över - går det verkligen att "tänka bort" smärtan? Finns det någon här som blivit hjälpt av det? Kunnat arbeta i högre utrsträckning t.ex?
Visst kan jag tänka mig att göra nästan vad som helst för att må bättre, men varje ny sak man testar och hoppas på tar ju så mycket ork, tid och kraft i anspråk att det inte alltid känns värt det.
Och alla dessa människor (inom sjukvården) som man möter och som säger än det ena, än det andra och "vet" hur saker är och vad som är "rätt" och "fel"… jag har ju knappt något förtroende för dem längre och är så trött på dem! Och ändå är man så beroende av dem, och att hålla sig väl med dem.
Ja, ja nu har jag svamlat länge nog.
Visst kan man lära sig att hantera sin smärta. Sen om det leder till att man kan arbeta mer eller inte det är en annan sak. Men ibland så måste man ha kommit så långt med sin smärtbearbetning att man har accepterat att det är så just nu.
Att acceptera betyder inte att man ger upp. Men har man inte accepterat sin smärta o sin situation då är det svårt o komma vidare.
Det är nog bra o få psykologkontakt o den hjälpen.
Vet inte om du hört talas om Mindfulness? Det är ett utomordentligt sätt att hantera sin situation.
Ha en bra dag! Mongu.
Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!
#1 Tack för ditt svar!
Ja, jag känner till mindfullness. Min sjukgymnast är inspirerad av det bl.a. Psykologen jag träffade idag nämnde det också, så jag kanske får lära mig mer hos honom.
Vad bra att du tror att det kan fungera med smärthanteringen! Det kanske jag också tror egentligen, när jag inte är så trött som nu :)
Och sedan jag fick fibro-diagnosen i september har jag verkligen börjat acceptera min situation och ändrat på en massa olika saker i livet. Innan dess hade jag liksom inte så mycket att acceptera… Mer än att jag var en superdålig patient som var lat och inte ville bli frisk och inte tillfrisknade inom förväntad tid och att det jag behövde var en blåslampa i baken och lära mig att bita ihop. Och DET vägrade jag acceptera ;)
Psykologhjälp är jättebra. Önskade jag fick det också när jag gick på smärtmottagning, men det fick jag inte. Fick dock gå i en grupp med andra som har Fibro och det hjälpte ju endel, men nu när jag inte är kvar på smärtmottagningen så skulle jag vilja ha en psykolog istället.
Varför man bör ha en psykolog samtidigt som man gör/tar andra saker som hjälper mot smärtan som tabletter och/eller basal kroppskännedom och liknande, är att om man mår bättre psykiskt så mår man bättre fysiskt också. Men tyvärr är det inte många som berättar varför det fungerar på det sättet. Det är nämligen såhär:
Anledningen till att det är så, är att smärtcentrum och depressionscentrum ligger precis bredvid varandra i hjärnan, så det ena påverkar det andra så att säga. Så har man mycket ont så blir man tillslut deprimerad och om man då inte kommer upp ur sin depression, så får man bara mer ont och så blir allt en ond cirkel. (Det är därför som antidepressiva tabletter i mycket små doser kan fungera smärtstillande och ofta skrivs ut till oss smärtpatienter med baktanken i att just smärtcentrum och depressioncentrum ligger precis bredvid varandra i våra hjärnor.)
Det är bara att tänka på de dagarna det varit bra väder, man har haft rätt så roligt och skrattat en hel del, då tänker man inte så mycket på smärtorna man har och man låter inte smärtan förstöra ens dag.
MEN är det en dag då allt känns hopplöst och man känner det som att ingen lösning finns eller fungerar och det dessutom är grått och regnigt ute, så har man genast mer ont.
Så "tänka" bort smärtan kan man nog inte göra, men att se till att man inte blir alltför deprimerad av sina smärtor, gör att man mår bättre fysiskt också.
Så känn dig lyckligt lottad att ha fått en psykolog, det skulle fler av oss smärtpatienter behöva. *är smått avis*
Lycka till och hoppas att det hjälper!
/ Kram Kavitha
Tack Kavitha för din förklaring. Där fick jag svar på en del av mina funderingar. Jag har ju märkt att ett positivt tänkande påverkar värken positiv. Nu fick jag förklaring på varför.
#3 Tack, Kavitha! 
Där kom Kavitha med nåt nytt!! 
Intressant verkligen!!!
#3 Väldigt bra skrivet.:) Det är ju också så att ex beröring registreras snabbare än smärta (det är därför man blåser på sår och det känns bättre). De antidepressiva jag åt förut gjorde att smärtsignalerna inte gick fram lika fort och på så sätt bidrog till att dra ner på värken. Mycket handlar ju om signalsubstanser.:)
Starta ny diskussion
