Beklagar sorgen ❤️

Så tråkigt men kissen har det bra nu.

Så sorgligt. Vet själv hur det känns när man mister ett djur som varit med en länge. Kram. 💔😿

Beklagar sorgen. 🖤

Du tog ett svårt, men osjälviskt, beslut och gjorde vad som var bäst för din pälskling. Det är kärlek.

Känns alltid lika fjuttigt att säga till sörjande, men det kommer inte alltid göra så ont som det gör just nu.
Ta dagarna som de kommer medans du hittar fotfästet igen.

Styrkekram!

Beklagar 😔

Tack alla 💗
Det är tufft…mitt hjärta krossades igår.
Känns som om jag inte får luft ibland.
Men jag har kommit på ett sätt.

Jag har en bild på honom som ligger här på bordet…tända ljus och sen pratar jag med honom.
Det känns som om han lyssnar och är här om än inte fysiskt.
Skulle nån höra mej så tror de att jag blir spritt språngande galen.
Men detta är mitt sätt att sörja honom.
Och jag vet inte vad ni tror på men jag tror att deras själar finns kvar hos oss.

Jag känner ofta en katt som hoppar upp i sängen fastän det inte är någon där.

Jag vet att jag tog rätt beslut eftersom det bara inte var ett problem utan mer komplext. Pratade med veterinären på tele idag och bad om att få hem askan sen.
Jag sa att jag trodde det fanns tumör i lungorna och hon sa att det är inte alls omöjligt. Eftersom han hade vätska i buken också och dessa följer varandra.
De gjorde inget ultraljud igår utan hon lyssnade och knackade på lungorna och detta räckte för henne.
Och även så på magen.

Jag fortsätter prata med honom för jag tror han finns här.

#6: Jag känner lite då och då rent fysiskt en katt som stryker sig mot mina ben, men när jag tittar ner är det ingen där och min (levande) katt ligger och sover i ett annat rum. Så det är nog samma med din katt. Den hälsar på dig även nu. ❤

#7: Ja Ozzy kommer när han är redo.
Det värsta är i min sorg är om han är ledsen också. Det vill jag inte han ska vara.
Jag får hoppas att han är tacksam att jag tog bort hans smärta.

#8: Tror inte att han är ledsen. Han har det säkert bättre nu.

Vår lilla tik blev biten på julafton, hon blev så skadat att vi fick ta bort henne. När jag sitter i soffan och tittar på TV på kvällarna, så känner jag en tyngd och värmeutveckling som från en liten hund, precis där hon brukade ligga i min famn. Men det är ingen där.

Dumförklara mig gärna om ni vill, men jag är helt säker på att de finns med oss, även efter att de har gått bort.

#10: Men jösses…stackars liten 😥
Jag beklagar din sorg. 💓

Men visst finns det med oss även om de är borta.
Jag bara väntar på ett tecken ifrån min Ozzy. Det kommer.
Känns lliiiiiiite bättre idag men fortfarande hemskt ensamt och vilset.
Jag forsätter prata med honom som jag gjorde när han levde. Det känns bättre
än att bara avsluta.

#11: Det blir lite bättre dag för dag, men sorgen och saknaden kommer nog aldrig att försvinna helt.

#12: Nä så är det ju.
Idag gråter och gråter jag. Var lättare igår men inte idag…det kommer nog vara så här i vågor ett bra tag.

#12: Hur mår du nu? Känns det lite bättre? 💓
Jag själv mår till och från.
Pratar mycket med kissen. För jag känner att han är här.
Inatt har han busat med en pappersboll som han brukade när han levde.

Det gör ont att inte ha en päls att klappa. Han älskade att bli masserad i nacken och på huvudet.
Då gjorde han speciella ljud.

Men tyvärr bara att lära sej leva utan det.
Jag är ändå glad att han besöker mej trots att jag inte ser honom. Men jag vet att han lyssnar på det jag säger.

#14: Jodå, det blir bättre. Jag har ju, tack och lov, min Troll också. Han märker direkt om jag blir ledsen eller nere, då kommer han och lägger sig hos mig och "tuggar" på mitt finger 🥰

Älskade, underbara "bråkstake"💖

På tal om djur som är med en. Det sjukaste hände sommaren efter att min första sköthäst avlivades. Jag och mamma satt och mediterade en kväll i vår koloniträdgård. Vi satt båda och blundande, med enbart ljuden av vinden i träden. Plötsligt började mamma rycka upp gräs, lite i taget, men var gång jag öppnade ögonen slutade ljudet. När vi sedan efteråt pratade fårgade jag varför hon gjorde så och då sa hon storögt "Var inte det du?"

Efter att ha testat dra upp gräs med nypan själv kom vi på att det lät exakt som när sköthästen gick och betade och man satt bredvid och bara njöt av sällskapet. Vi var övertygade om att det vi båda hade hört var Hettan som betade i vår koloniträdgård när vi mediterade. Som för att visa att hon hade det okej.

#16: Jag tror benfast på att de djuren som har lämnat oss, finns med oss hela tiden, även fast vi inte ser dem.