Men fyyy…förstår att du är besviken. Att du verkligen ville.
Men man kan inte tvinga kroppen en längre tid heller. Ja du vet ju.
Vila nu och kanske du kan testa en gång till efter ett tag.
Men vad är det värt det om man ska trilla ihop i en hög?
Det tar bara ännu längre tid då för kroppen att läka.

Jag jobbade så på mitt jobb också tills jag bröt ihop mentalt.
Kollegan kom och frågade hur jag mådde och bara för att jag hade fått en extra EKG-tagning på patient så var det just detta som tydligen var droppen.
Jag storgrät och sa att jag inte orkar mer och därefter sjukskrev jag mej.

Så hur mycket man än vill och kämpar och kämpar så är det tyvärr kroppen som bestämmer.

Kram till dej 💖

Jag har inte fibro men snavade in här via Nya Inlägg

Att jobba på ett hundtrim är väldigt fysiskt. Jag var med båda gångerna min varghund skulle badas och trimmas och fast jag bara hjälpte till och hunden min var väldigt medgörlig, så känns det helt klart i kroppen efteråt, och det var då efter en snäll hund. 😅

Jag kan inte föreställa mig hur det är att arbeta med fibro, dessutom i den värmen, så jag tycker du gjorde ett jäkla jobb tills kroppen gick i protest.
Hoppas du kan känna dig stolt över vad du faktiskt åstadkom. 😀

Tyckte du det var roligt? Gav det mersmak att lära dig mer om pälsvård och att trimma och frisera?

Jag har som sagt inte fibro men ett gravt synfel som jag stundvis hatar med en brinnande passion. Just att kroppen inte kan vad jag tycker, vad jag vill, att den ska kunna och klara av. 😔

Klen tröst i stunden men jag tycker du kämpade tappert. Som Mia skriver så är det i slutändan kroppen som har sista ordet. Bara att bita sig i tungan och rätta sig efter det, hur jäkla surt och frustrerande det än är.

Hoppas du vill fortsätta med hundfrisering på något sätt, du känns som en person som skulle passa där.

#0: Se det inte som ett misslyckande utan att det handlar om att hamna på rätt plats med rimliga krav.

Du har höga krav på dig men tanken är ju att du ska prova och se hur det går i det finns även att du måste backa.

Ta en funderare på vad det var som var bra - hur kan du utvidga och utveckla det positiva?

Hur kan du bli bra på att läsa din kropp och ditt mående?

#1 Mia, tack för de snälla orden. Jag var ju där just för att se hur kroppen fungerade. Länge har det varit mentalt jag inte kunnat jobba och att då haft fibro på det har liksom inte hjälpt. Nu är jag redo mentalt, men kroppen visade sig vara i mycket sämre skick än man märker när man går hemma. Tror jättemycket berodde på värmen också, så om jag får prova i höst funkar det kanske bättre. Och så kanske man kan anpassa med att lägga in "tvångspauser" och kanske att jag bara tar mindre eller lättare hundar, gör vissa saker osv.

#2 Jag vet att om jag nånsin ska jobba igen ska det vara med djur. Inte nödvändigtvis med hundar på hundtrim, men djur. Själva pälsvården och allt det där hann jag inte få så mycket uppfattning om, men det hann inte bli "det jag absolut vill göra", även om jag väldigt gärna vill lära mig mer och absolut tyckte det var en grymt spännande "avdelning".

Försöker verkligen se det som att det inte är ett misslyckande. Jag vet ju att jag verkligen ville och verkligen gav allt, och troligen skulle jag fallit ännu snabbare om jag inte var så sabla enveten om att jag verkligen ville och puschade mig nog lite väl långt. Så det är inte att jag gav upp psykiskt, vilket är en enorm vinst för mig.

#3 Grejen är att jag känner ju min kropp utan och innan i att bara gå hemma, anpassa mig dagligen efter formen och smärtan osv. Jag har ju faktiskt inte satt "press" på kroppen på lång tid och det är nog där jag måste vara mer rättvis. Att kunna ha lite press på kroppen, men inte gå över gränsen tror jag är det som är min stora utmaning. Jag kan inte det här med "lagom" eller "halvfart", utan jag vill verkligen kunna jobba med djur och då puschar jag mig direkt 100% jag får chansen, istället för att kanske gå in 25% och istället satsa på att hålla över tid.

Just det Zadeira. När man "bara" går hemma så glömmer man bort hur jäkligt det var att jobba med fibro och utmattning eller med det mentala som bråkade.
När man är hemma så anpassar man sig efter vad man vet att man klarar av.
Och tror då att man skulle kunna jobba lite lätt igen eftersom det "inte är så farligt längre". Fastän det är just det.

💖

#4: Men det är ju inte kört för det utan en början till något annat - bra och bättre! 👍

#0: Men fy vad tråkigt 😢🥺 Du kanske kan försöka igen till hösten, när värmen inte ställer till så mycket ?

#7 Ja vi ska testa då igen om det är så att de har ledig plats. I så fall blir det dessutom mer anpassat med fler pauser osv.

#8: Det känns väl skönt 🙂

#9 Ja verkligen. Och om vi inte kan anpassa så det passar får vi se oss för efter något annat ställe. Min behandlare har lovat att det kommer bli med djur oavsett i alla fall nästa gång vio testar, även om vi kanske får tänka om till något mindre poåfrestande.

#10: Låter som att du har en klok behandlar - se till att hämta kraft och var stolt över din insats!