Fritidsaktiviteter
Fibromyalgin hindrar mig en hel del när det gäller fritidsaktiviteter. Hur är det för eran del ?
Blir ni mycket hindrade av sjukdomen när det gäller era fritidsaktiviteter ?
Vad brukar ni göra ?
Ohhh ja. Fritidssysslor som jag gjorde innan klarar jag inte av alls idag.
Tex som att rida, gå promenader, umgås mycket med vänner och många på samma gång.
Nu får jag umgås med en i taget.
Och jag ska se om jag kan hitta nån privat där jag får vara och pyssla lite med hästarna.
Vi får se om jag nu får sjukersättning eller tvingas ut i jobb igen. Måste jag det så blir min fritidssysselsättning att ligga i soffan resten av dagen och kvällen för att orka med dagen därpå.
Jag har alltid varit mycket aktiv, med hästarna, hundarna och andra fritidsaktiviteter. Men sedan jag fick Fibro för 4-5 år sedan, så kan jag inte göra så mycket av det jag gjorde innan.
Jag går fortfarande promenader med hundarna, men det blir inga långa promenader, och inte varje dag.
Jag är fortfarande i stallet nu och då, men jag kan inte göra så mycket där.
#1: Jag pysslar om hästarna när jag är i stallet. Men det blir mest att jag ryktar lite grann och sedan bara umgås med dem, och sniffa hästmule 😊
Jag ä sjukskriven till den 3 Februari, men jag får se hur det blir om jag skall ut i jobb igen Skall träffa läkaren nu den 17.
#3: Ja det är ju det jag saknar…hästlukten…den är så speciell.
Så jag ska verkligen se om jag kan hitta nån person som vill ha lite enkel hjälp.
Jag är sjukskriven till den 29/1 och inväntar Värnamos beslut…..tar visst lite tid. Så jag måste be om en sjukskrivning till så jag hinner ansöka om sjukersättning igen.
Hur känner du för att ut i jobb igen Draken? Fixar du det?
#4: Vet inte varför, men jag älskar lukten på hästens mule, tycker den luktar så himla gott och tryggt på något vis. 😊
Hoppas du snart får besked från Värnamo, så du slipper stressa upp dig över det i varje fall.
Som det känns just nu, så klarar jag inte av att jobba. Inte med mitt gamla jobb i varje fall.
Jag blir jättelätt stressad och får panikångest om det kommer på tal. Jag har begärt omplacering, men ingenting har hänt ännu.
- Redigerat 2023-01-14 13:41 av Draken
#5: Ja och en hästmule är såååå len. 😍
Nä kvarnarna maler långsamt. Men kan ju ändå vara bra för din del. Att du får läka mer innan de tar det beslutet.
Egentligen allt.
Jag jobbade 2 skift och hade 2 hästar.
Jag har jobbat på Kalmar travet och i privat stall. Sånt är omöjligt nu.
Finns så mycket jag vill göra. Men som jag aldrig kommer kunna göra.
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
#7: Jag jobbade hos Peter Johansson i Trekanten. Det stora travstallet som Zachrisson nu äger.
Kan heller inte hålla på som man gjorde då men pyssla lite med pållarna kanske,
#8: jag har gett upp hästarna. Kanske en. Åsna och ett russ när jag är pensionär.
Vi har haft hästar. Men jag kan inte längre. Kanske köra.
Men finns mycket jag vill göra
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
#9: Ja köra kanske. Där sa du nåt.
Det tyckte jag var nästan roligare än att rida ärligt talat.
Det borde man klara av.
#10: det är du kunna klara av att sela..
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
#11: Det är knepigare och kommer inte alls ihåg hur allt skulle sitta. Man får väl kanske be om hjälp där.
Hmm..känner en som har travhästar…kanske skulle fråga han om jag skulle kunna få pyssla lite.
#6: Jo hästmulen är jättelen. Kan stå och snusa länge 😊🙈
Jo visst är det bra att jag får mer tid på mig med läkningen, men det är lite stressigt också att inte veta något.
#7: Det är tråkigt när det blir så 🥺 Men jag förstår precis känslan. Jag fick ge upp hästarna och hundutställning när kroppen sa ifrån. Det är något jag saknar fruktansvärt.
Visst kan jag pyssla med hästarna nu också, men det är liksom inte samma sak.
En "komisk" (i brist på bättre uttryck) sak jag märkt är att de flesta jag känner med fibro eller liknande diagnoser har en historik av att vara häst/hund eller djur-människor. Kan givetvis vara en ren tillfällighet eftersom man umgås med personer med samma intressen, men ändå en reflektion jag gjort. Är det så att vi "djur-människor" på nåt sätt är i större risk för kronisk värk?
#15: nej det tror jag inte.
Det har inget med våra intressen att göra
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
#16 Fast på ett sätt är det ändå en tanke att vi som ägnat våra liv åt djur ofta kan ha råkat ut för skador eller överansträningar i samband med just djuraktiviteter som kan trigga kronisk värk. Jag menar, hur ofta har man som stalltjej inte gjort mer än man borde trots feber och sjukdom, eller flygit av och orsakat trauma på kroppen som aldrig fått läka ut? Inte så att jag vetenskapligt tror det är så att djurintresse hör samman med fibro, utan mer som en liten reflektion.
#17: jag vet exakt vad som utlöste mitt och det var inte djuren. De var min räddning så jag orkade kämpa mig tillbaka till livet
…………………………………..
Sajtvärd sällskapskaniner och häst och ridsport(Rexkanin inaktiv)Medarbetare fibromyalgi och diabetes
Driver Djurflockens hunddagis och Djurflockens kaninomplacering
Vi kvinnor ska ju alltid överprestera. Vi håller på med så mycket på en och samma gång.
Vi ska jobba…vi ska sköta våra barn och vi ska ta hand om hemmet.
Bara som ett exempel nu.
Och vad jag förstår så är det överlag mest kvinnor som får fibro.
Inte undra på att vi får värk då vi ska göra allt och vi schasar på oss själva att jobba i 190.
Tror dessutom att vi lägger ner mer känslor i det vi gör. Vi är mer känslosamma av oss.
Det KAN finnas nån lite koppling till att vi är häst och hundmänniskor. de har inte tagit på ett elakt sätt men vi går all in så att säga.
Bara en fundering på varför vi kvinnor har lättare att få denna skit.
(fast jag har faktiskt stött på en man med fibro)
Ja det är märkligt hur det kan bli. Men tror nog hellre på att vi kvinnor ger oss fasiken på att vi SKA fixa allt. Männen är lite mer Manána 😊
(fast jag har faktiskt stött på en man med fibro)
Min äldre bror har Fibro. Men han är inte alls lika begränsad som jag är. Det kanske är så att män inte drabbas lika hårt som kvinnor ?
#20: Ja jag pratar nu med en man som har fibro och även utmattningssyndromet.
Så det finns män som också har det men jag har faktiskt inte stött på någon. Eller så har de inte sagt något.
På tal om fritidsaktiviteter.
Min kollega på jobbet har ju 12 stora hästar. Så hon sa igår att jag kunde få vara hos henne och pyssla lite.
Vet inte om jag pallar vara bland ett gäng hispiga fullblodare….😎
#22 Jag är en kallblodstjej om jag får välja men hade inte tackat nej till nån häst nu oavsett 😉
#23: Och jag är van vid varmblod….😁 och islänningar.
Får jag, så börjar jag med de små.
#24 Nejnej, ju större desto bättre! 🤣
#25: Hhahahha……🤣Nu fick jag konstiga tankar…hahhahah
#26 😱😝
#26: 😂 men Mia då 😲🤣
#27: Ja hon är hemsk den där Mia 🙈😵😆
#28: Hhahaha 🤣🤣😎😍