Går ut o går.
Åker till havet.
Sitter i skogen
Kramar ett träd.

”Gå igenom” - ta emot ångesten istället för fly.

Rätt reaktion vid fel tillfälle

En läkare vi hade brukade (försöka) avbryta ångest med att näst intill skrika till patienten: VAD GJORDE DU FÖRRA MIDSOMMARAFTON??
Och knäppa med fingrarna framför patientens ansikte.

Jag tror inte det avbröt utan det blev snarare värre. Det som snarare hände var att patienten blev skiträdd men ångesten var kvar.

Jag förstod var läkarens syfte var….att skapa rädsla istället. Men de jag var med när hon gjorde så, sa att deras ångest blev värre.

#3: Vilken skitmetod.

#4: Tyckte vi andra också.
Hjälpte ju inte ett skit.

#0: tar med mig hundarna ut i skogen och sätter mig på en stubbe. Om vädret är som det är nu (isbanor överallt) sätter jag mig vid datorn med hörlurarna på och gör något roligt. Kollar bilder, eller spelar något. Antigen på datorn eller på switchet.

#2: Intressant att du säger detta. De flesta brukar inte känna till detta. Jag håller med dig.

Jag fick ju kraftig panikångest när jag fick en för-tidig-kundaliniresning 1982.

De 3 första månaderna kunde jag inte ens gå utanför ytterdörren (men det gjorde inte så mkt för jag bodde i kollektiv och behövde inte gå ut och handla mat och så.)

I början kunde jag ju inte hantera ångest alls. Men i samma veva skänkte någon mig en bok av Krishnamurti; Att vara fri.
I den berättar han om hur man ska gå in i känslor istället för att fly ifrån dem.
Just vid ångest kommer det ju instinktiv en flyktreaktion.

Det tog mig faktiskt flera år att lära mig detta. Eftersom flyktinstinkten gjorde det svårt att komma ihåg vad man skulle göra.
Men till sist lyckades jag. Och när jag gick in i ångesten - så löstes den upp ögonblickligen.

Efter det kunde jag bemästra den (utom vid ett tillfälle) och så småningom försvann den helt. Många, många år sedan jag hade panikångest nu.

Jag jobbar mycket med att vad min behandlare kallar "rida på vågen". Det handlar om att lägga märkte till känslan som kommer, var den känns, hur den känns i kroppen och psyket osv men sen låta den vara precis vad den är. En känsla och tanke är inte alltid fakta, och definitivt inte evigt ihållande. Att man tex förtydligar för sig själv att "nu kom den här känslan och tanken att jag är värdelös, och det gör ont i bröstet". Sen accepterar man att det är så just nu, för man vet att det kommer gå över.

Min ångest beror ofta på att jag antar saker, eller oroar mig för sånt jag inte vet eller kan veta. Kan vara allt från att om FK kommer godkänna min sjukskrivning till att jag undrar vad folk tänker om mig på bussen om de tittar en sekund för länge på mig. Om jag då kan identifiera vad det grundar sig på kan jag också lättare släppa det som att det är min fantasi som skenar, jag har ju inte all fakta om jag faktiskt inte fått ett besked ännu eller är tankeläsare.

Ibland behöver jag dock bryta rent konkret för att acceptansen inte infinner sig. Det kan vara allt från att tex räkna tegelpannor på taket mitt emot mitt fönster till skölja ansiktet i vatten.

#7: Det funkar faktiskt inte så för alla.
Min son tex som har haft ångestproblematik i många år nu.
Han försöker verkligen att bemöta sin ångest. Att gå in i den för att bemöta den och förhoppningsvis bli av med den.
Men för honom fungerar det inte.

Så det som fungerar för dej annan kanske inte fungerar på nån annan,
Vi är alla så olika och har olika ångestgrader.

#8: Jag kan också få ångest av vissa saker som man börjar grubbla på.
Som tex FK, sonens problematik m.m.
Saker som man inte kan påverka.
Då brukar jag avbryta med att göra något annat.

Men sen finns det en annan ångest…får jag för mej.
En som bara kommer utan att man oroar sej över något specifikt. Alltså ingen förväntansångest.
Och DEN är nog svårare att avbryta på det viset genom att göra något annat.

#10 Jag har ju haft rätt mycket ångest i samband med mitt missbruk. Dels kring mitt "misslyckande" som blivit beroende av preparat, dels rent fysiskt kemiskt som avtändning och abstinens. Det är den svåraste ångesten för mig att tackla eftersom den faktiskt är rent kemisk och fysiskt på "riktigt" (även om psykisk ångest också är riktig, men ofta i i samma kemiska utsträckning i kroppen). Det finns liksom inga tankar som kan återställa att du rent fysiskt har slut på signalsubstanser i hjärnan.

Det är lite som med fibro. Vid fibro är ju ofta smärtnerverna skadade och kan inte skicka rätt signaler i kroppen. Det finns saker som kan lindra och återställa i alla fall delvis, men är du trasig går det inte att tänka sig frisk.

#8: Känns mer som du pratar om vanlig ångest. Inte panikångest. Panikångest uppstår inte för att man grubblar eller oroar sig över saker. Den bara kommer (någon slags överhettning av nervsystemet kanske).

#10: Helt korrekt. Det är skillnad på ångest och panikångest.

#11: Det finns saker som kan lindra och återställa i alla fall delvis, men är du trasig går det inte att tänka sig frisk.

Exakt. Jag får för mej att viss ångest…den skadligaste..inte går att tänka bort eller ens försöka mota bort. Den bara finns där.
Både inom vanlig ångest och panikångest.

#12 Ja jag pratar om vanlig ångest.

#9: Det kan nog mkt väl fungera. Det är VÄLDIGT svårt att lära sig. Tog mig flera år.
Prova med: Jag ÄR ångest!

#15: Tro mej..Han har provat det mesta. Helt verkningslöst för hans del. Det är det jag menar med den skadliga ångesten som inte går att bota på något sätt.
Den är så pass "ingrodd" som en kurator sa att den kan man inte få bort.

#11: Abstinens är ju ett rent helvete. Har bara råkat ut för det en enda gång. Höll i sig i ett dygn. Gjorde väldigt ont o kroppen också. Det gör ju inte ångest eller panikångest.

#16: Jag hör vad du säger. Och ja, en kurator lär ju inte kunna bota det. Men dom vet inte så mkt om andra metoder än sina egna. Finns ingenting som är så ingrott att det inte går att bota.
Men vad jag menar med att han kan fortfarande lyckas - är att han inte riktigt lyckats med att gå in i känslan än. Han har försökt, men inte lyckats. Det är VÄLDIGT svårt.

Har han provat EFT. Går t o m att bota krigsneuroser med.

Självhypnos kan också hjälpa.

#18: Han har provat EFT och hjälper honom inte.
Han har andra sjukdomar i grunden som säkert påverkar hans ångest. Som tex GAD.
Och han har testat mycket genom alla år vi försökt.

Vissa människor fungerar saker inte på.
Få skulle det ju inte finnas någon ångest alls längre.

#19 Samsjuklighet i flera diagnoser kan göra det jäkligt komplicerat att hitta lösningar för man kan liksom inte på samma sätt härleda problemet till ett visst ursprung utan famlar i mörkret. Är det något som funkat bättre eller sämre för din son?

#20: Ja men precis. Och så är det i detta fallet.
Han har gått hos olika kuratorer, psykologer och psykiatriker men utan verkan.
Han har fått olika mediciner men då han är så pass läkemedelstålig så måste han ta högre doser än man får.

När han tar dessa högre doser fungerar han bättre.
Han skulle kunna börja med de värsta sorterna som är narkotikaklassade men hans psykläkare rekommenderar inte detta då han är så pass läkemedelstålig och måste överdosera för att det ens ska verka.

Han fungerar bra ett tag på Pregabalin men sen avtar effekten och han är nere i samma som innan.

#19: GAD är det generaliserat ångestsyndrom?
Det hade jag också i så fall. GAD räknar jag ju inte riktigt som en annan sjukdom. :)
Men du nämnde fler? Vilka då?

Jag har ju också en rad andra besvär, men lyckades bli av med min ångest ivf.
Det låter lite som ni gett upp. Det får man aldrig göra. :)

Hur gammal är din son?

#22: Nämen alltså…jag vill inte sitta här och skriva vad vi gjort eller inte gjort och vad för andra sjukdomar han har, inför en helt okänd människa.

Jag kan bara säga så mycket att vi har gjort allt vi kan med alla instanser.
Vi har inte gett upp. Men ALLT går faktiskt inte att bli av med eller bota och speciellt inte när det ligger andra sjukdomar till grund också.

Jag ville bara poängtera innan att det finns olika slags ångest och inte alltid man kan bota de men de kan mildras med olika metoder eller mediciner.

#23: Helt ok om du inte vill berätta.
Jag är shamansk healer annars. Så jag kanske kan hjälpa er.
Det finns 2 tillstånd som en person kan ha som omöjliggör all bot innan man fixat dem (eller det ena om det bara är ett).
Skriv ett meddelande om du vill.

#24: Jag har en släkting som är det också så ska höra med henne.

#24: En fråga bara:
Det finns 2 tillstånd som en person kan ha som omöjliggör all bot innan man fixat dem (eller det ena om det bara är ett).

Gäller detta alla sjukdomar menar du? Cancer också? Eftersom du skriver ALL.

#26: Ja det gäller alla sjukdomar om det är något av dessa 2 besvär som är orsaken.
Det jag talar om är:
1) Besväret har uppstått/härstammar ifrån ett tidigare liv.
2) Besväret beror på en själsdelsförlust.

#27:
Om nu Shamansk Healing hjälper så varför är detta inte mer känt och implanterat i sjukvården? Om nu ALLA med ALLA sjukdomar kan bli botade.
Och vilka sjukdomar pratar du om mer specifikt?
För jag tänker som så att det kan inte finnas många där problemet ligger från ett tidigare liv eller en sk själsförlust?

Men jag ska prata med min släkting om detta och se om hon kanske kan göra detta på mej.
Jag är skeptisk men kan ha ett öppet sinne just för att se om det fungerar.
Beroende på vad det nu kostar då. Man blir INTE rik på sjukpenning.

#28: Sen NÄR är sjukvården intresserad av alternativa metoder?

#30: Säkert när det verkligen finns bevis på att något fungerar.
Nä jag vet att de inte godkänner det.
Men varför framkommer inte detta mer då om det fungerar? Då skulle ju folk vara jättefriska idag och inte många sjuka.

#31: Det finns inte många som klarar den healing jag föreslår.

#32: Jag ska testa iallafall.

#33: Ska du testa själv?

#34: Jag ska be min släkting göra det på mej som är Shamansk Healare.

#35: Kan hon resa i tidigare-liv. Inte alla shamanska healers som kan det.

#35: Jag vill också säga att shamanska healers jobbar väldigt olika. Det finns ingen enhetlig utbildning. Så man kan olika saker.

#37: Har inte fått tag i min släkting än men ska försöka idag och under helgen.
Då är det ju absolut inte så enkelt som det verkar vara gällande, att få rätt behandling av en Shaman.
Vi gör allt vi kan lite till mans med att hjälpa oss själva.
Om man sen vill testa sånt så är det upp till var och en. Men man ska inte behöva höra att man gett upp.
Och det kostar säkert en massa.

#38: Jag menade inte att ni har gett upp. Uppfattade du det så, så ber jag om ursäkt.
Jag menade bara att man inte får ge upp. Man vet aldrig - förr eller senare kanske det dyker upp något som hjälper. :)

#39: Det låter som om ni gett upp, skriver du.
Det har vi inte.
Han får den hjälp han behöver och det finns faktiskt de som inte blir bättre i sin ångest eftersom det finns andra grundläggande sjukdomar också.
Man kan bli bättre men inte helt fri.
Man kan lära sej leva med det och komma ut i arbetslivet men det finns faktiskt de också som aldrig gör det.
Vissa saker får man bara acceptera att det är så. Och sen göra det bästa utav det man har och det man kan.

#40: Jag bad faktiskt om ursäkt. Såg du inte det?

Jo det såg jag.
Och jag förklarade sen hur det kan vara.