Sjukersättning är det som hette förstidspension innan. Det har bara bytt namn.
Mår du inte bättre så ska du klart ansöka om sjukersättning.
När du sedan fyller 65 så heter det pension.

Ok, då var det som jag trodde då 😁 Tack för förklaringen

Varför skall läkarna krångla till allt för .🥴

#2: Ibland kanske de inte ens fattar själva.hahhah 😂

#3:Jag funderar också på det ibland. 😉

Sjukersättning kommer innebära större stabilitet för dig. Var gång du sjukskrivs måste FK ta ett nytt beslut om din sjukskrivning och sjukpenning är beviljad. Görs detta var tredje månad är det ständigt nya beslut som ska tas och det är ju alltid en risk att din ansökan avslås. Det ska den ju inte göra om du fortfarande är berättigad, men FK är som de är och nån jävel som misstolkat vid beslutsfattning kan sabba saker.

Får man sjukersättning så gäller att man gör en undersökning för fortsatt sjukersättning med ett visst antal ÅRS intervaller. Det innebär att du i princip slipper det här med att nya beslut ska tas vid var sjuksrivning, du har din sjukersättning för en bra lång tid framöver och behöver inte oroa dig var tredje månad för om FK är på bra humör eller inte.

#5: Ah ok. Då förstår jag vad han menade.

Ja jag får verkligen hoppas att d FK inte krånglar med min sjukskrivning, det blir tufft ekonomiskt isf🥺

Jag kan säga såhär, angående att fråga t:ex sin läkare och dylikt kring olikheter bland olika ersättningar och begrepp. Efter att ha pratat med min läkare själv om ämnet väldigt ingående så förstår jag att de inte alltid har koll. De får nämligen inte alltid mer information än vi får, och de förstår inte alls bättre än vi gör ibland. Min läkare tycker det är jättetråkigt, då hon såklart vill kunna svara på frågor om det utförande och informativt. Men hon erkände att ibland kan hon inte för hon vet inte heller. De byter namn för ersättningar, de byter regler, de byter vilka som har behörighet, osv, och gör det ibland så ofta att de helt enkelt inte hinner hålla sig helt informerade.

Jag menar, läkare vid t:ex psykiatrin har ju andra arbetsuppgifter som är mer akuta än att hålla sig 100% uppdaterade kring vad FK sysslar med. Och min läkare sa liksom att ibland får de en notering om en uppdatering, men hinner inte lära sig den innan de får en ny.

Tråkigt såklart, men förståeligt också egentligen. Läkare är ju inte nödvändigtvis smartare än oss andra, på det sättet alls, att det skulle vara enklare för dem att förstå. Och när de har annat som är viktigare att hålla sig uppdaterade kring är det inte så konstigt att något faller lite mellan stolarna.

#7 I en del fall kan det vara så att läkarens intyg ändå inte kommer se annorlunda ut, det som de skickar till FK. De gör en sjukskrivning, sen skickar du som person in en ansökan om då tex sjukersättning, sjukpenning eller liknande.
Min läkare igår sa att vill jag hellre ansöka om sjukersättning kan jag göra det direkt på FKs hemsida, hans intyg han skulle skriva skulle ändå se likadant ut så honom personligen blir jobbet han gör exakt likadant.

Sen finns det såklart situationer och intyg som ska skrivas olika beroende på vad man ansöker om, men då brukar de ha koll på att det är för något speciellt.

#8: Ja alltså allmänkoll tror jag de har. Men min läkare sa liksom att just när det gäller att veta exakt, hur kommer det bli för personen som frågar, hur ska jag förklara det så de förstår 100%, osv, kan bli svårt för de är inte alltid helt insatta heller i hur just FK resonerar. Sen att läkaren skriver sitt intyg som de skriver det oavsett vad FK säger är ju något annat. Men hon sa liksom att jag kan inte alltid förklara för någon som frågar för jag vet inte riktigt heller.

#9 Nej det förstår jag. Och just som läkare vill man säkert ha lite koll och kunna hjälpa till med så mycket det går i hela processen när man är sjuk. Men erfarenhet säger att inte ens FK själv vet hur de menar så jag förstår om inte andra heller gör det.

#10: Nä tyvärr är det så. Jag minns inte exakt varför, men jag ringde FK för kanske fem-sex år sen och hade några frågor. Jag kopplades runt typ fyra gånger och inte en enda av dem sa samma sak till mig…

När jag la på sista gången började jag grina och ringde mamma och frågade vafan jag skulle göra. FK verkade ju inte ens veta what the fuck som gällde liksom. Hur skulle då jag kunna? 🙄

#7: Det var lite så jag kände, och jag hade rätt i mina misstankar 😊 De som sitter i samma sits som mig, vet betydligt bättre hur det fungerar 😉

Min läkare är helt fantastisk, han hjälper och stöttar mig så mycket som han kan. Jag hör till en privat vårdcentral, och där har man familjeläkare. Jag slipper hattas fram och tillbaka mellan olika läkare hela tiden, utan jag har en fast som jag går till.

Och sedan är det också skillnad på om man tros kunna arbeta någon gång i framtiden eller aldrig kunna arbeta igen.
Om man inte tros kunna arbeta någon mer gång (om man alls har gjort det) i livet, så kan man få sjukersättningsbeslutet permanent. Alltså, att man inte behöver göra en ny ansökan efter några år om det är ett permanent sådant.

#13: Ja jag tänkte väl att det fanns ett sånt beslut att man inte ska behöva söka om det efter ett tag. Stressande i sej att inte veta.

#14: jo precis, särskilt som FK kan vara väldigt svåra att ha att göra med, alltså förstå varför man ska ha sjukersättning trots att man är berättigad det.
Många är det som blir utförsäkrade istället. 😞

Min familjeläkare fick verkligen trycka på och skriva utförligt om mina besvär för att det skulle gå igenom.

En annan sak om sjukersättning…
Aktivitetsersättning, vars beslut tas om kontinuerligt, har man fram tills man fyller 30, behöver man ansöka om nytt efter fyllda 30 så är det sjukersättning man ansöker om då.

#15 Min aktivitetsersättning övergick i "sjukpenning i särskillda fall" när jag blev 30, inte sjukersättning.

#16: då hade väl inte du samma anledning som jag och en del andra då.

Min övergick till sjukersättning.

#17: Min övergick också till sjukpenning i särskilda fall när jag fyllde 30, och min handläggare vid FK sa att det var normen.

#18 Samma här, fick höra att det är så det blir automatiskt.

Har någon av er autism då som jag?
Är en av den vanligaste orsaken till att man får sjukersättning.
Vi är typ överrepresenterade.

#20 Nej, det har jag inte. Men så som du skrev det låter det som att det är normen att aktivitetsersättning övergår i sjukersättning, vilket är felaktigt. Normen är att det övergår till "sjukpenning i särskilda fall", sen kan man givetvis ansöka om sjukersättning om det behövs.

#21: beror ju på varför man har fått aktivitetsersättningen till att börja med.

Men okej, hade kunnat varit lite tydligare i min första kommentar.

#22 Det är ju inte helt klart alla gånger vad som gäller med FK. Det vet de knappt själv.

#23: nä, precis, en av anledningarna att de är jobbiga att ha att göra med.

Min son har psykisk ohälsa som GAD, ospec. personlighetsförändring och andra saker.
Vi har bett om en utredning igen då han själv känner att det är nåt annat också.
Tex som Asbergers eller autism.
Han är över 30 år nu och går på sjukpenning i särskilda fall.
Men denna utredning kommer liksom aldrig i gång. Han har väntat i 1 år nu.

#20: Jag har aspergers syndrom Ja.

#26: ok.

#20: Har man Autism och har aktivitetsersättning pga det, då övergår oftast aktivitetsersättningen till Sjukersättning när du fyller 30, OM du uppfyller kraven.

Om man inte uppfyller kraven när man har fyllt 30, så övergår det till sjukpenning i särskillda fall. Det var så FK sa till mig när jag frågade om hur det skulle bli för ena dottern, hon har högfungerande autism grad 2

#28: Vad är det för krav de ställer? Ofta är de omänskliga på FK. Hur mycket kan de begära av en sjuk människa som vi VET aldrig kan jobba?

Jag är inte säker på vilka krav de ställer, det ändras hela tiden. Det högsta kravet är att hon skall ha provat på att jobba på flera olika ställen och inte fixat det. Hon skall gå på daglig verksamhet, och hon skall vara i ett sådant skick att hon inte kommer ut på den "riktiga" arbetsmarknaden.

Nu vet jag att hon uppfyller alla kraven och lite till, hennes läkare och psykolog på Habiliteringen säger samma sak, så jag tror inte det blir några problem för hennes del.

#29 Jag fick höra att de kan neka på så lite som att om de i framtiden anser att det kan finnas jobb du klarar av med anpassning, tex för att arbetsmarknaden förändras och nya sorters jobb skapas.

I slutändan är det ju människor som jobbar på FK med att utreda och bevilja olika bidrag. Även om de har ett regelverk att förhålla sig till blir det ändå nån form av tolkning av din ansökan och ditt läkarintyg som avgör beslutet. Hur man än vänder och vrider på det så kan två personer tolka samma ansökan olika och utfallet skilja sig åt. Det ska inte vara så att det skiljer sig, men det är ett faktum att det faktiskt gör det. För folk uppfattar inte samma saker exakt likadant.

#31: Jo så är det. Hon är 28 nu, så det är två år tills dess. Hoppas bara att de inte ställer till det för henne.

#28: aha, det förklarar också varför jag inte har hört talas om detta om sjukpenning i särskilda fall, då det inte har varit aktuellt vare sig flr mug eller någon av de andra jag har känt på dagliga sysselsättningar jag varit hos.

Ja, varje dag lär man sig något nytt. 🙂

#31: Så var det för mig. Jag ansökte om sjukersättning men nekades. Jag har haft massor med arbeten och aldrig klarat att jobba i längre än 5 månader. Jag har studerat massor med gånger men aldrig klarat längre än ett år lite drygt. Jag VET att jag aldrig kommer kunna arbeta men de anser att det inte stämmer så de ville inte fatta ett sådant pass mer permanent beslut. Nu är det några år sen jag fyllde 30 och jag mår bara sämre och har ännu mindre förutsättningar för att någonsin kunna arbeta men skulle jag ansöka om det nu skulle jag nekas också.

Det som är jobbigast för mig personligen är att om jag godkändes sjukersättning skulle jag kunna ansöka om avskrivning av mina CSN lån. Jag kommer aldrig ha ett arbete som gör att jag kan betala av över 350 000:- i studieskulder och nu äter det upp den lilla summa jag får att tvingas betala av varje månad…

#34: Jag förstår inte hu FK resonerar mellan varven. Man kan ju tycka att har man så pass stora svårigheter som du har, då borde de ju tänka till. Hoppas att et lättar för dig snart.

#35: För min del är det att de tror helt enkelt inte på mig. Jag hade ju arbeten som var icke traditionella, typ som au-pair och svartjobb vid en bar bland annat. De tror helt enkelt inte på mig när jag förklarar hur mycket det trasade sönder mig vid dessa jobb. Jag menar, jag har aldrig ens klarat av att ha ett sommarjobb en hel sommar…

#36: Har du någon kontakt med psykolog eller kurator ? Kan inte någon av dem isf lägga press på FK ? Det kanske tar hårdare om en "professionell" person säger till ?

#37: Inte just nu, nej. Jag hade en psykolog som tillsammans med mig skulle gå igenom mina barndomstrauman för att hjälpa mig att hitta verktyg för att hantera dem så de slutar att förstöra min vardag så jäkligt. Efter två år och ungefär ett samtal om just trauman så sa hen att nu har vi nåt vårt mål och jag mår bra så vi ska avsluta kontakten…

Ska dock träffa min läkare på onsdag och be om att få träffa någon igen.

#38: Det låter ju helt sjukt . De kan inte säga att det är klart efter bara ett samtal, det är inte säkert de kan säga att det är klart efter 20 samtal, det är ju helt individuellt från person till person.

Hoppas din läkare kan hjälpa dig så du får någon hjälp.

#39: Jag träffade psykologen en gång i veckan i två år, men det var bara vid ett-två möten som vi diskuterade just mina tidigare trauman. Enda anledningen till att jag ens bett om att få träffa en psykolog. Men hen bestämde att vi hade fullföljt vad jag behövde hjälp med och sa att vi inte hade något mer att prata om. Trots att jag mådde sämre då än jag gjorde när vi började ses.

Hoppas bara att jag kan få träffa någon annan denna gång. Pytteliten stad och knappt någon personal. Risken är enorm att det inte finns någon annan att prata med, i så fall är det kört. Hen vägrar jag prata med någonsin igen.

#40: Det är väl, som jag har förstått, dina trauman som du faktiskt behöver den mesta hjälpen med.? Då skall han/hon väl ta fasta på det och jobba utifrån dina trauman ?

Det tycker jag i alla fall.

#41: Jo det var ju så det var tänkt, men inte så det blev. Vi pratade helt enkelt aldrig om det ordentligt. Eller ens knappt flyktigt. Som det är nu är jag inte redo att börja nysta i nåt sånt tungt, med tanke på att jag fortfarande inte har ens påbörjat att bearbeta mammas bortgång, så nu är det väl där jag behöver hjälp mest. Men vi får se på onsdag, ska i alla fall ta upp det med min läkare och se vad hon säger.

Håller tummarna att det blir bra.