Tankens kraft i mina ord gällande fibro/ME handlar för mej mer om att orka göra saker fastän man har ont och har 38.5 i feber.
Att tvinga sej kanske tex att ta fram dammsugaren.
Tankens kraft där får mej att orka göra mer.

Men med tankens kraft kan jag icke tänka bort värken, febern, öronsuset/pipet, yrseln.

#0: Svår frågeställning.

Tanlens kraft för mig, är att jag måste gå ut med hunden att barnen behöver hjälp med läxorna t.ex

Detta är sån jag måste göra och på så vis orkar jag ju mer, fast jag egentligen inte orkar.

Låter det flummigt, eller förstår ni hur jag menar 🙈

#2: Ja det är en jättesvår fråga.
Jag förstår precis vad du menar. Att man med tankens kraft gör det man egentligen inte orkar för stunden.

Jag tex gick och jobbade med tankens kraft om att jag SKA orka.
Men till slut föll det.

Ja precis

#1:

Jag håller med om att man inte kan tänka bort saker som har manifesterat sig i fysiken. Det går inte att tänka bort saker som diskbrock t.ex. eller gifter i kroppen.

Däremot påverkar tankarna psyket och psyket påverkar i in tur kroppen. Man kan nog i alla fall påverka förloppet av en sjukdom med tankarna. En holistisk syn på sjukdomar innebär att man inkluderar kropp, psyke och energier och sambandet mellan dessa i sitt resonamang. Det funkar inte att säga att nu försöker jag med bara tankar eller att bara bry sig om kroppen. Man måste bry sig om hela helheten.

Jag såg en gång en TV dokumentation, som handlade om en liten pojke som drabbades av en obotlig aggressiv cancerform. Läkarna gav honom bara ett par månader att leva. Föräldrarna beslöt att nu ska de göra barnets sista tid på jorden så fin som möjlig. Varje dag var för honom julafton och födelsedag samtidigt. Dagarna för honom var t.ex. en dag i nöjesparken, nästa dag djurparken. Han blev bortskämd och fick göra saker som barn i vanliga fall inte får göra, t.ex. dricka öl. Sen hände det otroliga, cancern försvann.

Ett mirakel? Jag tror att det beror på att han för det första släppte taget och accepterade sitt öde. Det tar bort en hel del psykiska och fysiska spänningar. I stället för att ha sin uppmärksamhet på en lönlös kamp, hade han sin uppmärksamhet på att ha det roligt. Och sist men inte minst, fick han uppleva en sorts uppmärksamhet och kärlek av sina föräldrar som han kanske inte hade fått om han aldrig hade blivit sjuk.

Tankarnas kraft är fortfarande en stor gåta. Man kan också göra sig sjuk med sina tankar. Psykiska spänningar leder till fysiska spänningar. Alla sorters spänningar blockerar energiflödet i kroppen och det kan man bli sjuk utav. Släpper man taget, flyter energin bättre. Känslor påverkar psyket. T.ex. att ha en olycklig relation, att leva i rädsla, ilska, hat är saker som man kan bli sjuk utav. I så fall hjälper det inte att tänka positivt och tänka bort det negativa, dvs. suggerera att allt är toppen och kalla det "positivt tänkande". Men om man accepterar sitt öde, släpper taget, släpper samtidigt en hel del spänningar och det kan ändra på ens öde.

#5: Det kan inte ha varit så att läkarna i sej hade fel om pojkens diagnos? Att den kanske inte var livshotande och obotlig eller ens aggressiv?
Bara en tanke hos mej.
Eller var det ett mirakel.

Jag tror inte att med tankens kraft eller ens med positivt tänkande att man blir friskförklarad från en sådan diagnos om den nu vart rättställd.

Man kan uppnå en hel del med positivt tänkande så missförstå mej inte nu.
Man kan säkert förlänga livet vid en svår och dödlig diagnos. Att omges med kärlek och omtanke gör givetvis sitt också.
Min pappa fick en obotlig cancerdiagnos. Han fick 1 år. Han levde i 2 år på ren vilja och tankens kraft. Så man kan förlänga livet/lidandet.

Jag försöker alltid tänka positivt. Vara glad. För jag vill inte vara Fibro/ME.
Mina tankar är för det mesta positiva. Och det hjälper en del. Det hjälper en att orka framåt, göra saker, ta sej ur sängen efter en mycket dålig natt.
Jag får ofta höra att jag bara skrattar åt när jag har som mest ont, när jag ramlat och gjort mej illa.
Så klart det hjälper. Men jag tror inte på att man kan bli fri från en obolig och aggressiv sjukdom.
Bara mina tankar och åsikter om det hela. 😊

#6:

Jag minns inte vilken sorts tumör som pojken hade, men jag tror inte att läkarna diagnosticerade den fel. Spontan remission av cancer är sällsynt, men förekommer ibland utan att läkare har en förklaring.

Vad som gäller pojken i TV dokumentatinen, så var det en möjlig förklaring av mig till varför han blev frisk.

Som jag skrev, tror jag heller inte att man kan suggerera sig positiva tankar som botar cancer. Men det finne en koppling mellan känslor - tankar - psyke - energier - kropp - sjukdom som kan vara avgörande för att bli frisk eller inte.