Jag gjorde den i Lund för typ 2 år sedan om jag inte minns fel. Samma upplägg som du, olika vårdinsatser som gjorde olika tester. Jag fick bekräftat att jag inte kan jobba inom överskådlig framtid, men trots det godkänner FK ändå inte sjukersättning utan envisas med att jag ska sjukskrivas var tredje månad.

Jag tyckte det var en bra utredning som inte bara snöade in på tex hur fysisk begränsad man är utan man fick påvisa de lite mer mentala problemen man också har. Att fibro inte är en rent fysisk sjukdom som bara gör att det kan vara svårt att tex promenera utan att den drabbar med hjärndimma, minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter osv också. Att man får ta hänsyn till helheten, inte hur en sak funkar var för sig utan ser fibron som en helhet.

#1: Ja det har du rätt i att det var bra att göra den.
Jag lärde en del om mej själv där och då att jag inte fungerar som jag ska längre.
Fick inte ihop det med att bygga en bokhylla och sen sätta upp böcker i bokstavsordning efter författarens efternamn.
Han fick avbryta för det tog för lång tid. 😂

Och jag tyckte också det var bra att även andra såg mina problem. KÄnns ibland som att man inbillar sej.
Nu fick man detta på pränt att man inte gör det.

Jag har inte gjort någon sådan utredning. Men då har jag kunnat jobba ända fram till nu. Att jag är långtidssjukskriven nu, har inte med fibromn att göra, utan jag gick in i väggen och kollapsade fullständigt i januari då sonen äntligen blev tvångsomhändertagen till behandlimg och jag kunde släppa detta helt .

Dock har det blivit värre med värken, då kroppen inte har några ressurser över att ta av.

#3: Jag fick göra denna utredning då jag vart sjukskriven av just utbrändhet och utmattning.
Just då for jag mest illa av utmattningen än av fibron.
Och de gick enbart på en utredning av min fibro.

Du har ju levt i en sån oro för din son att kroppen varit på helspänn hela tiden dygnet runt.
Man kan få fibro av just det.

#4: Jag har, enligt min läkarte, gått på ren viljestyrka det senaste halvåret, efter flera överdoser och kraftiga psykoser hos sonen.

#5: Kan inte ens föreställa mej hur det varit och hur du kämpat.
Man gör ju allt för sina barn. Finns inget värre när de inte mår bra.

Jag har en son som har psykisk ohälsa så han jobbar inte. Får hjälpa honom med en del saker. Men det är långt ifrån så illa som med din. 💖

Nu ringde min handläggare på FK.
De har tagit beslut om att jag ska göra en ny utredning i Värnamo.
Precis som jag själv ville.

Så nu bara att invänta en kallelse. 😀

#6: Jo man gör det, även fast man egentligen inte orkar. Sonen blev omhändertagen av soc och psykiatrin i början på Januari, och när han var tryggt "inlåst" släppte mina spänningar, och då kollapsade jag. Det bekräftade vad läkaren och psykoterapeuten redan innan misstänkte, att jag gick på ren viljestyrka.

#7: Vad skönt 🙂