Kan det vara så att din mamma får ångestattacker? Hon är kanske helt enkelt rädd för att få en infarkt igen och får ångest och smärtor utav oron.

Kanske du kan följa med henne till ett läkarbesök och kolla upp den saken? Det kan ju även vara någon medicin som orsakar att hon får den där smärtkänslan. Mitt råd är att du följer med på ett läkarbesök till vårdcentralen där ni kan få diskutera hur hon känner det och vad det kan vara som orsakar det hela.

Jag tänkte skriva precis samma saker som Cicki49 :)

Vet en äldre kvinna som också åkte in akut, gång på gång, för hjärtat och de hittade aldrig något fel. När hon sedan flyttade till äldreboende upptäckte de att hon fick ångestattacker. Med hjälp av justeringar  i medicinerna har hon blivit av med problemet.

Bor hon ensam ,din mamma? Jag skulle gissa på ångestattacker, Om hon bor ensam kan det även va psykiska smärter av rädsla för att få nån infarkt medan hon är ensam?

men magproblem, kan väl också kännas i samma trakter, jag tycker att man borde göra en ordentlig läkarundersökning och inte nonchalera det, det kanske också kan verka lugnande.

Jag har varit inne på ångest faktiskt…Vårdcentralen här är rena ankeborg så det är inget att tänka på..Nu är hon i alla fall inlagd men kanske bara över natten…ska ringa läkaren imorgon..tack för era svar..

abbi

Det otäcka med infarkter och kvinnor är att de ofta inte har samma uttalade symptom som karlarna har…. Om alla prover (hjärtprover och EKG) är ok så ska det ju inte vara nåt fel heller.. Hoppas det löser sej för er.:)

En demens kan börja på många olika sätt också. Ångest, oro, hypokondri, humörsvängningar, elakhet, personlighetsförändringar i största allmänhet med mycket mer.

Är man orolig för att det kan vara en begynnande demens så kan man kontakta sin läkare och bli utredd. Det finns minnesmottagningar på olika håll i landet.

Det kan vara svårt i början då sjukdomsinsikt ofta saknas.

Hon är utredd för demens…så hon har bromsmediciner..Nu har jag pratat med dom på sjukhuset och det va en infarkt..Hon har haft 3 infarkter för 20 år sen..Hon är bypassopererad och ballongsprängd..Men ändå tar dom henne inte på allvar..Hon är snurrig säger dom *L*…men vår vård idag är en modern ättestupa…

Bra det inte va nåt jättealvarligt så det inte fick forödande konsekvänser att dom inte tog henne på alvar först :S

Ångestattack låter det som. Jag är inne i en sådan period just nu och är jätterädd för att en speciell sak ska hända mig. Den där ångesten kan sätta sig på olika sätt i kroppen. förutom att den ger hjärtklappning och ibland andnöd så kan man få magkramper så man tror man har blödande magsår. Detta är en mycket lömsk åkomma.

 Hon behöver känna trygghet. Låt henne gå igenom en ordentlig undersökning så att hon får vet att hon mår bra. Sen måste hon känna att där verkligen finns någon som bryr sig OM något skulle hända!

Typiskt. Bara för man har en begynnande demens med bromsmediciner så blir man alltså inte tagen på allvar. Självklart ska man utredas för den åkomma man söker för. Skulle det sedan visat sig ha med ev. demensen att göra så ok men inte bara att ta det för givet…

Det tråkiga är att hon inte kommer ihåg när hon kommer hem vad dom sagt till henne och då är hon lika rädd igen..Tryggheten har hon i att det kommer hemtjäntpersonal 3 ggr om dagen…

Jag blir så arg när jag läser hur vården behandlar din mamma. Jag är just nu mitt upp i att få höra hur vården fungerar, dvs inte alls.

Min väninnas man har fått cancer och har genomgått behandling för det. Det som komplicerar det hela är att han har en svår njursjukdom som de hela tiden varit tvungen att ta hänsyn till.

 Det som hänt senast är att han har enorma smärtor. Förmodligen efter cellgiftbehandlingen. Men man tar det inte på allvar utan exprimenterar sig fram. Man överlämnar inte mellan dag-och nattpersonal ordentligt vad som hänt osv. Min väninna är fd sjuksköterska och vårdlärare (förtidspension p g a fibro) så hon har ju kunskapen att se bristerna samt att veta vilken smärtlindring som skulle kunna fungera. Då blir man förnärmad när hon försöker lindra för sin man. Nu är de helt slut bägge två och min väninna går på knäna. Hon har ju nog med sin egen smärta.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för din mamma och att hon kan få bli lugn och trygg.

Jag blir så arg när jag läser hur vården behandlar din mamma. Jag är just nu mitt upp i att få höra hur vården fungerar, dvs inte alls.

Min väninnas man har fått cancer och har genomgått behandling för det. Det som komplicerar det hela är att han har en svår njursjukdom som de hela tiden varit tvungen att ta hänsyn till.

 Det som hänt senast är att han har enorma smärtor. Förmodligen efter cellgiftbehandlingen. Men man tar det inte på allvar utan exprimenterar sig fram. Man överlämnar inte mellan dag-och nattpersonal ordentligt vad som hänt osv. Min väninna är fd sjuksköterska och vårdlärare (förtidspension p g a fibro) så hon har ju kunskapen att se bristerna samt att veta vilken smärtlindring som skulle kunna fungera. Då blir man förnärmad när hon försöker lindra för sin man. Nu är de helt slut bägge två och min väninna går på knäna. Hon har ju nog med sin egen smärta.

Jag hoppas verkligen att det löser sig för din mamma och att hon kan få bli lugn och trygg.

Jag tycker vården stinker…modern ättestupa.Vårdgarantin  fungerar inte alls.Min mamma fick sin fibro diagnos för 25 år sen .Hon var en av dom första som fick göra biopsi på sina muskler av en forskare på dåvarande usö i Örebro..Innan dess hade FK satt henne på dårhuset i Mellringe då dom trodde hon var arbetsskygg..Sen hon fick sin första hjärtinfarkt och dessutom åldersdiabetes så är hon aldrig sjuk i annat än fibro myalgi..Hon har t.o.m fått cortisonspruta i bröstet av en läkare på vårdcentralen när hon kom in med bröstsmärtor.(hennes första stora infarkt) Den läkaren ringde jag faktiskt och skällde ut..Vi hann in till akuten efter att hon blev hemskickad därifrån..Mamma är nu för gammal för att vårdas..Hon är för skröplig och kostar bara pengar..