Ha inte dåligt samvete, var glad att du har människor som i alla fall förstår lite, som lyssnar på dig och försöker avlasta så gott de kan.
Det kunde vara värre även om det just nu är nog som det är för dig.😕
Krya på dig och vila så mycket du bara kan!🤗🌺🌺

Tack stollan. Jag vet att min familj gör allt för mig. Många har det mkt värre. Men ibland är det bara tufft. Jag får som punkt Inflammationer. Stora knölar som rymmer i en handflata. De gör så ont så fruktansvärt ont så jag tappar fokus på precis allt.

Om det känns svårt och egoistiskt att ta emot hjälp har det underlättat för mig när jag tänker på att många personer faktiskt inte hjälper mig för att de måste, behöver eller att det "krävs" för att de är tex familj. Många gör det helt enkelt för att de själva mår bra av att hjälpa till med om än de så små sakerna som de kan när någon de älskar behöver hjälp.

Själv är jag bara tacksam när jag kan hjälpa någon med något för jag mår bra av att hjälpa min nära, och har börjat förstå att andra känner detsamma för mig utan motkrav och prestation. På så vis har jag också kunnat börja tänka i banor att andra kanske faktiskt hjälper mig av ren kärlek och välvilja, inte för att jag "är den som är sjukast och behöver mest hjälp" om du förstår hur jag menar?

#3 jag förstår precis hur du menar. Hjälpa andra är inga problem. Men att ta emot är svårare. Igår kunde jag knappt hålla i ett glas. Klart de såg hur fruktansvärt dålig jag var. O klart de ville hjälpa mig. Jag vet hur mkt ansvar min man får ta när jag är liggandes. Som tur var händer det inte jätte ofta. Nu har vår 8åring börjat se o märka att jag inte är som andra mammor. Att jag inte kan göra sånt som annars mammor kan. Vår 13 åring förstår mer o mer. Han hjälper mig redan med saker jag inte klarar av. Jag har en helt underbar familj som ställer upp som dom gör. Men ibland är det så tufft.

Har inte fibromyalgi men andra kroppsliga åkommor som gör att jag däckar vissa dagar. Speciellt när dagen innan varit "för mycket". Förstår din känsla och det där hopplösa i att inte orka och kunna göra allt som man skulle vilja…

#5 bara att vara kronisk sjuk ställer till det så mkt. Fibron är bara en liten del utav mitt liv. Är multisjuk. Man kämpar och kämpar. Ibland tar orken slut

#4 Du kanske inte är och kan göra exakt som andra mammor, men jag tror dina barn kommer att förstå att du älskar dem i alla fall och bli bra "ungar". Barn/unga är rätt anpassningsbara och förstår mycket mer än man tror, så även om det inte känns roligt är din kärlek det viktigaste.