Jag har inte det dilemmat eftersom jag vägrar skaffa barn. Det finns inget i världen som skulle kunna få mig att skaffa barn.

Tyvärr kan det nog vara så att har man fibro så kan man behöva prioritera. För vissa är den prioriteringen att jobba heltid och sen inte orka någon fritid, för andra är prioriteringen att ha fritid men kanske inte jobba så mycket. Jag själv lever hellre på en lite mindre summa pengar och har tid och ork för sådant jag tycker är roligt, än jobbar slut mig själv helt och sedan inte orkar göra något alls. För dig är kanske barn så pass viktigt att du inser att du väljer att ha deltidsjobb eller kanske jobba med något som du egentligen inte tycker är så kul för att ha ork till dina barn. Ibland måste man vara lite hård mot sig själv och tyvärr prioritera om för att man själv ska kunna må bra.

Jag är 28 så jag är inte mycket äldre än dig. Jag vet hur det är att se på framtiden och undra vad sjutton man har framför sig, om det är värt det och vad man ska leva för när allt kretsar kring hur man mår. Jag har psykiska problem också som gör att vad jag kan och inte kan ex jobba med är otroligt begränsat inte bara pga fibro. Men jag har börjat försöka se det som ett detektivarbete. Ta reda på så mycket som möjligt om mig själv, vad jag vill, vad jag prioriterar och önskar osv, och sen vad jag kan, orkar och vad som funkar fysiskt. Sen får man liksom hitta nya sätt eller alternativ till hur man kan lösa det man faktiskt vill.

Tack och lov att jag fick 2 barn, som är vuxna nu förre jag fick fibro.

Men om jag var dig ..så skulle jag prioritera barn. Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan barn!  Trots allt det helvete som jag var med om i livet ..det var alltid mina barn som var meningen med att fortsätta att kämpa.  Jag lever på soc. bidrag. , Har universitetsutbildning. Men söker inte jobb( har en mkt liten pension) .Jag vet att jag kommer inte att klara med fibro ett  jobb inom sjukvården, Kommer att gå undan pga stress, och smärtor Men du måste bestämma själv hur du vill leva ditt liv.

Varma kramar!

Jag har verkligen känslorna att jag vill ha barn och även min sambo och det ganska snart. Problemet är bara att jag tvivlar på om jag ska orka och klara det. Just nu är det väldigt tufft ekonomiskt också. Har 500 kr över när alla räkningar är betalda och lever just nu på min sambo och mamma :( Känner att jag måste börja jobba. Samtidigt som ja känner att jag inte klarar det. Har provat att jobba 2 gånger innan under alla dessa år, men båda gångerna har jag nästintill gått in i väggen och blivit jättesjuk och inte klarat av att sköta hemmet, laga mat eller umgås med familj och vänner, de va bara jobb sen hem och sova, även om ja bara jobbade halvtid. man är lite kluven för de känns som att vad man än gör så blir det fel :(

Jag har ej fibro, är fortfarande under utredning. Men… har värk och smärtor i snart 1 år.

Som det är nu känner jag att jag inte har ork med barn, speciellt inte om jag ska jobba heltid, kanske med halvtid men då med ett jobb som inte är så krävande.

Jag är 29 år och vill ha barn, bryr mig inte om jag adopterar, insemeneras eller får med en man. Men… just nu känns det inte som prioritet 1 för mig.

Jag vill få en diagnos först, sedan bli bättre, ha en karriär eller i alla fall ett stadigt arbete så min ekonomi blir mer stabil och jag blir mer självständig.

För så som min kropp är nu skulle jag inte ens våga bli gravid för jag tror inte min rygg eller mina fötter skulle klara av det.

Barn är långt ner på listan just nu, och skulle jag få en bra karriär med fast jobb så lär jag försöka adoptera istället och då har jag mer år på mig.

Har exakt samma problem. Har inte heller fått diagnos. Är också under utredning, min läkare på vårdcentralen säger att det troligtvis är fibro efter undersökningar och provtagningar. Väntar på en tid hos smärtklinik, men det är ca 4-5 månaders väntetid på att få träffa en sjuksköterska, och ytterligare tid för att få träffa läkare och andra i teamet. Känner att jag vill ha barn nu, men vågar inte bli gravid. Vill så gärna ha en diagnos först och fått läget under kontroll, men jag är så trött på att vänta och på att de känns som att alla har så dålig koll på det här med fibromyalgi :(

Tänk såhär istället, klarar vi oss ekonomiskt så som vi har det och kommer få det när vi skaffar barn, för det blir föräldrarpenning i 1 år och det är inte mkt om man är arb-lös.

Sedan tänk också, klarar jag av det med den värk jag har. Du kommer gå upp i vikt, när de är spädbarn är det nog inte så svårt, de är små, men sedan kommer de upp i åren och springer omkring osv.

Jag tycker självklart att du ska skaffa barn om ni verkligen vill ha, för annars kommer det vara något du ångrar dig resten av ditt liv.
MEN, du är 26 år, du har fortfarande tid.

Jag är 29 och känner klockan ticka, och det är inte en rolig känsla.