Gnäll allt du behöver här, vi finns här för blant annat det!

Den yngste JAG vet om med diagnose Fibromyalgi Syndrom va 15 år när hon blev diagnoserat.
Tyvärr är det aldeles för ofta dom vuxna har den holdningen att unga är inte sjuka, unga har inte ont. Hur många lider sig inte gjennom saker dom "måste klara av, så ung som dom är" bara för att dom vuxna har fixa ideer? Måtte jag aldrig bli en sådan mamma!

Som pasient har man vissa rättigheter. Om du inte kjänner dig tagen på alvar av den läkare du har kan du begjära tid hos en annan och ett permanent läkarbyte til en läkare du kjänner förtroende för. Du kan begjära utredning av specialist om inte din läkare klarar få reda på hur det ligger till. Jag tycke du skall begjära remis til en reumatolog så dom kan utreda dig för alla reumatiska lidelser, även fibro, för så här som du har det nu kan du inte leva.  Har du kollat upp om du kan ha candida allergi? En kompis av mig har candida, han berätta om ledvärk och bekymmer som blev borta när han åt candida-spesifik diet tex.

Smärta och värk kan även va symptom på att nåt vitamin/mineral fattast, vilket kan utredast med blodprov. Begjär blodprof för att kolla värderna på hur blodsocker, och värder på vitaminer, mineraler och allt annat som skulle finnast i blodomloppet ligger till. Det är tex inte alls ovanligt med enorm järnbrist för unga tjeier, heller inte ovanligt med B12 brist som kan ge illamåendehet och utmattningskjänsla, och i vissa fall även leddsvärk!

åh va snällt :)

känns som om de har tömt mitt blod redan och testat och testat..
candida allergi har jag/de nog inte kollat upp. har inte hört om de heller förrut. får läsa lite..

känner att jag behöver samla lite mod/kraft/ork att ta och ringa läkarna igen. det som känns mest är att de tidigare sagt till mig att jag är omogen, min hjärna inbillar sig smärtorna..det är inget fel egentligen och att "det blir juh jobbigt att leva om man väljer att må dåligt och ha ont". fortsätter läsa lite trådar här och samlar mod.

Läs alla trådar, och gjör som så många andra har gjort: Skriv en dagbok hur du mår varje dag! Skriv om tankar runt detta att du skal innbilla dig smärtan enligt läkarna. Okej, OM så är fallet så måste du faktisk få hjälp för även det! Dom ska hjälpa dig må bra helt änkelt! Om det innebär att säga du innbiller dig saker skal du fortfarande få hjälp att sluta med det. Om det innebär att dom tar fel och du inte innbiller dig nå måste du få den hjälp som finns även för det. Går du i skola? har du pratat med skolsköterska eller skolrådgivare? Kanske det finns nån äldre  du kjänner som skulle fölga med dig till läkare och säga till när läkaren trampar på dig? Som kan va med och påtvinga en läkare att bete sig bra?

En dagbok ska jag börja skriva igen tror jag. De va ett bra tips. 

Jag har gått ut skolan, äntligen. Med stora svårigheter eftersom jag vissa dagar knappt kunnat skriva, varken för hand eller på datorn för handlederna. Skolsköterskan sa åt mig att jag skulle äta mer, och använda kondom. Ibland blir det lite tragi-komiskt. Jag kunde inte ta henne mer på allvar efter det :P

Jag brukar försöka ta med min pojkvän till läkaren. Det har funkat bra, spec eftersom han ser att jag har ont och hör när jag berättar. Sedan lägger han märke till sånt som jag inte tänker på. Lätt hänt att jag glömmer saker, eller tänker att det ska nog vara så liksom.

Ta med honom igjen! Få honom fölga med varje gond, så kan han trampa till om du kjänner för att ge upp! :) Det är sånt man har pojkvänner till! Det, och kramas på ;)

Du kanske även kan fundera på om du skal testa olika dieter? Det finns många fibrisar som kan berätta att dom har blivit hjälpt av ett antall olika dietter. jag själv tex textar low-carb diet nu, och har ingen mer problem med magen så som jag har haft i så många år tex.

MM, kramas på när läkaren säger dumma kommentarer.

Jag försöker äta nyttigt, inte äta sånt med snabba kolhydrater i eftersom humöret redan åker berg- och dalbana. Ser att det finns trådar här redan angående olika dieter. Får kolla upp dem. :)

Gjör så och fråga gjärna! :D

Visst kan du ha ont fast du inte är så gammal. Det är så tråkigt att höra hur du blir bemött.

Tyvärr så är det allt för vanligt.

Utreds din mamma för fibro nu? Troligen så vill/vågar/vägrar hon att se att du har symtom som skulle kunna va det hon själv har.

Som mamma vill man ju att ens barn ska få vara friska o inte ha  en massa värk o elände.

Bra att du tar din pojkvän med till läkaren. Ofta är det dom som står en nära som ser alla saker som man inte klarar. Sen är det tyvärr så att finns det en till med så tas man på allvar. Har själv råkar ut för det med mitt knä o i samband med knäop o hur jag blev behandlad efteråt.

Stå på dig. But läkare tills du kommer till den som ser o förstår dig.

Oj vad jag känner igen mig i vad du skriver. Jag tycks aldrig bli tillräckligt gammal heller för att "få ha" ont. Jag hade dessutom ont och var smal och vältränad, inte direkt vad läkarna var van vid att deras patienter var. Så då var de skeptiska och kunde t o med kläcka ur sig -Inte ska väl du ha ont som är så ung Nähä men nu är det ju så ändå.  De skickade en remiss till smärtklinik men jag kom inte dit för kön var för lång??? Hade jag stått i kön så hade jag ju varit där nu åtminstonne. *suck*

Eh blev väl inte så upplyftande för dig detta kanske. Men låt din pojkvän vara med till läkaren, låter jättebra att han är på din sida. Å så står ni på er att du ska bli ordentligt utredd tycker jag. :-)

Hej. Jag har haft fibro för 18-20 år, tappat räkningen, men innan jag fick diagnosen fick jag höra av alla läkare att jag var för ung för att kunna få fibro (var runt 24-25 år), när jag väl träffade en proffessor från Sahlgrenska  så berättade  hon att  hon hade en patient  på  4 år. Så det där att få höra att man e för ung e tyvärr alldeles för vanligt. Trodde det hade bättrat sig nu när fibro är mera känd och inte längre går under namnet " sveda, värk och brännkärringssjukan" som det har gjort.

 Kram från Zimba

Smärta har ingen ålder för så fort hjärnan är utvecklad för att uppleva smärta så finns den där. Detta utvecklas i fosterstadiet.
Fibromyalgi finns dokumenterat ner till 9 års ålder.
Smärtan hos barn är inte annorlunda än hos vuxna och skall tas på största allvar. Detta för längre tids smärta hos barn kan starta en permantent föränding i hjärnan på hur hjärnan skall tolka smärta och smärtöverkänslighet uppstår.
Nästa gång dina föräldrar påstår att barn inte kan känna ordentligt smärta be om källhänvisning dvs bevis för att det är så.
Att spädbarn inte kände smärta trodde man förr men nu vet man bättre. Att deras hjärnor inte alltid tolkar smärtsignaler korrekt eller att dom inte alltid kan ge uttryck för var är en helt annan sak.
Det borde vara straffbart att säga att barn inte kan känna smärta nog. Det är och förblir en lögn/myt.

Jag vet exakt hur du känner dig! Dom tyckte samma sak om mig när jag sökte för smärtor när jag var 20. Tog mig fyra år att få dom att lyssna. Dom yrkade också först på depression och ville ge mig antidepressivt fast jag inte ens hade varit hos en psykolog. Hade just då problem med ena handleden också vilket jag snurrade runt i vården för i två år, tills dom kom fram till att den behövde opereras och att det INTE satt i mitt huvuvd.

Sen tog det då två år till för att få dom att inse att jag har ont i resten av kroppen och att det kanske är Fibro. Vårdcentralen var helt emot mig och skulle prompt gå efter sin egen utredning som visade på att jag var frisk. Tillslut så fick jag en remiss till en läkare som min systers väninna går till för sin Fibro och som hon varmt rekomenderade.

(Intressant det där att man själv måste lägga fram vem dom ska skicka remiss till.)

Han gjorde iallafall en riktig utredning och jag blev diagnostiserad med Fibro. Men inte ens då så lyssnade vårdcentralen utan ville gå på sin egen utredning istället som dom hade gjort ett år tidigare som visade att jag var frisk. Efter mycket tjat och två utlåtanden från smärtspecialisten så gav dom med sig att skicka en remiss till Smärtrehab, men bara om jag gick med på att träffa en psykolog först som skulle kolla så jag inte var pyskiskt störd.

Tyvärr så har jag haft väldig otur i vården och jag hoppas att det går lättare för dig. Det viktigaste är dock att inte ge upp, hur mycket man helst vill det. Jag gjorde det ett tag, men sen kände jag att jag var tvungen att fortsätta kämpa eftersom värken inte gick över. Att din mamma utreds för Fibro kan vara av stor vikt när det gäller dig också eftersom det kan vara ärftligt.

Känner så väl igen det där… :( Har så länge jag kan komma ihåg haft ont i kroppen, började med hanglederna. Besökte skolsyster som trodde jag överansträngt mig, mina föräldrar var inget direkt stöd för är man ung så har man inte ont… Har varit till läkare men ingen har tagit mig på allvar. Kroppen gör såååå ont! Har med ålder blivit övervitkig och det enda svar jag fått från läkare är "Gå ner i vikt så blir det bra". Hur kan det bli bra när jag hade problem långt innan övervikten??? Visst den hjälper inte… Nu sitter jag här, 29 år med fruktansvärd värk, en djup depression och dödslängtan. På fredag ska jag till en doktor, jag gör ett sista försök att få hjälp…

Jag känner också igen mig, jag sökte hjälp när jag var 14 först för värk och yrsel och nu är jag 21 år. Det har inte hänt särskilt mycket, olika sjukgymnaster, varmvattensbad, olika mediciner.. Ingenting gör det bättre, fysisk aktivitet gör det snarare sämre, till och med långsiktigt. Nu är jag hemma i lägenheten, sover, klär knappt på mig…. Har ingen läkarkontakt heller nu för tiden för det händer inte så mycket när jag väl träffar någon heller.

 Usch det var inte meningen att döda ditt hopp nu, du har inte helt samma symptom som jag så det är säkert inte samma och du kan nog fortfarande tjata och få dig en ordentlig utredning.. Jag orkar inte göra det mer.

Efter flera år med värk fågade jag min läkare: vad är det för skillnad på mig och en som har fibromyalgi. Då började han kolla och si - diagnosen var visst inte så svår att ställa…

de vill ju helst inte ställa diagnosen fibro på för unga, därför fick ju jag vänta så länge, fick min diagnos när jag var 20 efter utredning i fem år

Det är väl också som så att ibland är det svårt att sätta diagnos.

O då vill läkarna va helt säkra innan man ger en diagnos som har konsekvenser för ens fortsatta leverne.

Jag känner igen mig i ditt brev, jag hade ont jämt hamnade hos kiropraktore, läkare, sjukgymnaster, idrottsläkare inge kunde hjälpa mig. Sen hamnade jag i Nynäshamn på utredning på Riksförsäkringsverkets sjukhus tror jag att det heter. Där kliade sig läkaren i huvudet och menade på att jag var sliten ikroppen som en 60 åring som hade jobbat ett helt liv, fast jag bara var 18 år. Det var någon där som nämde att jag kunde ha fibro mendet blev inget mer prat om det . Jag blev utskriven inte mycket klokare än jag var när jag kom in, med ett läkarutlåtande som talade om vilka rörelser jag hade svårt att göra.

Min fibro fick jag diagnostiserad nu när jag är 44 år, har haft problem med smärta hela livet. Jag brukar skoja och säga att har jag tur kanske jag får en smärtfri ålderdom hahah

#19 har du varit sjuksriven hela tiden då eller har du ändå lyckats jobba?

oj så många som har skrivit.. och tack..även om det inte är så positivt alla gånger, men så är vården tyvärr..

har nu gått hos sjukgymnast hela sommaren och halva hösten..blev tårögd varje gång jag tränade för att det gjorde så j.vla ont, men sjukgymnasten sa att det blir bättre om jag tränar hårdare..summa sumarium; jag går inte dit nåt mer. 

har nu samlat lite kraft, är arg och upprörd och har tusiken ont överallt. på måndag ska jag ringa till vårdcentralen och säga till dem att jag tror att jag har fibro och be dem sätta upp en tid så jag får prata med en läkare om det. min pojkvän ska med. och den läkare som bara känner på min kropp och hävdar att jag inte har ont blir det synd om.. banne mej!!

säger de nåt tänker jag hänvisa till mina journaler så kan de se att jag har sökt för de flesta symptom på fibro utan att jag vetat om att det är symptomen på just fibro.

Jag säger till dej, som jag har sagt till så många här:

Jag har skrivit en del filer om fibromyalgi. Maila till mej på mettan@comhem.se

så skickar jag dem till dej. De är 11 st och ganska bra att ta med och "slå i skallen" på läkare och annat löst folk.

Har precis avtalat med Rita att filerna ska finnas tillgängliga här för nedladdning, men hon ska ju få dem och lägga upp dem först, så därför kan du skriva direkt, så får du dem snabbare.

Sedan det där med att du inte kan ha ont, för att du är så ung, säger de likadant till ett barn som har cancer också? Det FINNS faktiskt barnfibromyalgi, det har jag läst på www.smartguiden.se, som är ett öypperligt ställe att vara medlem på. 3 månaders fritt silvermedlemskap och sedankostar det 100:-- för ett år. Jag är med för femte året nu, tror jag. Där finns forum plus massor med fakta om både sjukdomar, läkemedel och hur man gör för att komma vidare i vården, alltså vart man kan vända sig.

Det är en sajt, som jag rekommenderar ALLA. Den drivs at smärtläkaren Björn Bragée, som dessutom har skrivit en bok som heter Kroppens Vrede och den är ypperlig att läsa. Brukar finnas att låna på bibliotek.

Så hör av dej bara, så får du filerna