Jag kan inte göra allt som jag kunde göra förut för det är fysiskt omöjligt. Som du sa, det är omöjligt att lyfta tunga saker exempelvis.

Däremot så kan jag göra delar av, eller i minskad utsträckning,  allt jag vill. Dvs att bara för min diagnos så innebär det inte att jag bara sitter hemma och gör inget. Jag kan tex promenera en liten stund, även om det inte är de där 5 km jag önskade. Jag kan diska en tallrik, även om det är alla 5 jag skulle vilja diska på en gång. En bra dag gör jag mer av det jag vill för att kroppen orkar mer, en dålig dag gör jag kanske bara en liten, liten del av det jag vill för att kroppen inte kan mer-

Så kanske menar han att du kan göra det du vill men i den utsträckningen din kropp klarar av! Du behöver inte helt släppa alla intressen och önskningar och viljan, utan du får anpassa det så att du gör allt du vill till vad din kropp klarar av och orkar med.

Jag kan om jag tvingar mig själv.. och accepterar "boten" jag får sen av Mr Fibro i min kropp. jag får betala dyrt för att tvinga mig leva som innan jag vart riktig sjuk kan jag säga.. men jovisst.. det GÅR ju. Om du med "det går ju" anser det helt normalt att kräkas av värk dagen efter.. :P

Om jag skall leva så jag mår så bra det går är det en annan sak, då kan jag inte alls göra saker jag normalt gjorde innan på samma vis eller göra det alls.. :/

Visst kan man göra saker..men inte i den takten som man gjorde innan. Och långa raska promenader på 5-6 km varje dag går ju inte längre. Utan kanske 2 km i sakta mak. 
Så han kanske menade att jag KAN göra saker men att det ska ske på mitt villkor att jag gör det i de takt jag klarar av numera. 
Och jag säger som du Rita…att man kan göra som man gjorde innan..men till vilket pris? Att resten av dagen så är man värkbryten så man inte fixar mer. 
Det är svårt att ställa om sej från att ha fixat allt innan och kunnat göra saker snabbt…
Nu får man tänka efter lite. Städa kan numera ta en hel dag. 
Meeen…så mår man bättre med.

#3 eller en hel vecka med litegrann varje dag.. :D

#4 ja kanske det…hihihi..😃
men svårt när jag hjälper min morbror att städa….Känner att efter 1½ timmes städning så säger ryggen ifrån och igår låste sej i ena höften och ner i skinkan. 
Gäller att gå loss det då men usch så ont det gör. 
Mamma säger till mej att jag MÅSTE lugna ner mej..men svårt när man haft ett snabbt tempo innan i livet…😕

#5 Lyssna på din kropps varningstecken och tvinga dig själv att avbryta eller pausa i tid, innan kroppen plötsligt helt låser sig och du inte kan röra dig alls. Då kan du inte göra något alls istället och det vill du ju inte hamna i.

Det är en svår balansgång att göra lite lagom, men inte göra så mycket att kroppen blir lidande. Särskilt när det kan gå från att vara okej till att plötsligt bara låsa sig på en sekund eller vid en fel rörelse. Det gäller helt enkelt att tvinga sig att pausa emellanåt även om det känns okej.

Min sjukgymnast brukar säga att jag ska lära mig att pausa innan jag behöver det. Det är så svårt att komma ihåg bara. 🙂

Jag tror tyvärr många läkare fortfarande utgår från att fibrosmärta sitter i huvudet bara. Att säga att man kan göra allt man vill är inte helt okej tycker jag. 

Igår städade jag hönshuset. Det är ett jobb som egentligen är alldeles för tungt men jag kände att jag verkligen ville få det gjort. Då måste jag planera för ett par dagar då jag får ta smällen för detta. Men visst kunde jag göra det. Gillar inte såna där uttalanden. 😡

#7 Du förstår vad jag menar. Gillade inte heller just det han sa med att jag kan göra ALLT. Även om han menade allt men saktare och utefter mina egna förutsättningar. Tyvärr kan jag inte göra ALLT idag som jag gjort innan. Så är det bara. 
Jag kan tex inte gå mina 2.5 mil i veckan längre. Bara det är frustrerande.

#8 Det är en sorg faktiskt tycker jag att inse att man är begränsad.

#9 
Jaa..det tog mej ett tag att inse att jag faktiskt är det. 
Jag vill ju ut och gå mina mil i veckan i snabbt takt…men skulle jag ens försöka med det idag så skulle jag krypa hem mestadels av vägen. 
Det som var lite konstigt med var att överläkaren sa  att kan kan utesluta ledgångsreumatism till 100%…men det är bara det att jag har ont i leder på bägge sidor på mina händer. Mamma som har detta tror även att jag har det med.

Det är samma för mig. Har också mycket ont i lederna men ingen ledgångsreumatism…

Jag tror att läkaren menade det han sa. Du kan göra allt precis som innan för även om det gör ont så är det inget brutet, inget som tar fysisk skada av att du gör det som du brukar. Utan du har "bara" smärtor av fibromyalgi men som sagt så går inget sönder om du går 2,5 mil i veckan som tidigare. Nu vet jag att det ABSOLUT INTE är så "bara" att ha ont utan att det i sig kan vara nog så invalidiserande (lever själv med dagliga smärtor) men jag är övertygad om att det mycket väl kan vara så läkaren menade. Och det är ju faktiskt sant och viktigt att komma ihåg att "visst det gör mer ont av det här men det är inget som går sönder för det". Kram

#12

Jovisst kan man säkert göra allt. Men när jag får så ont så jag knappt kan röra mej om jag tex lyfter tunga saker, gått 2,5 mil i veckan  m.m.
Går jag bara 2 km så får jag jätteont i höft/lår/skinka så att det låser sej. Det är inte värt det. 
Lyfter jag tunga saker så blir nacken lidande och jag får rent ut sagt skitont (har lidit av det inatt).
Jag vet att det är bra att röra på sej och jag försöker verkligen. 
Och visst är det inget som går sönder. Men ha sådan smärta att man inte kan röra sej är heller inte så skoj. Jag gör hellre lite mindre och i framtiden så kanske jag kan göra det jag gjorde innan. 
Det får tiden utvisa.

Jag har haft fibro när jag var 30 år och nu har jag 42 år och jag kan säga att den är ingen dödlig sjukdom men den tortyrer mig varje dag. jag har provat allt .

just nu går jag bara på sjukgymnas och tar caroten, ipren, alvedon och naproxen.