8 år av tårar, frustration och tjafs är över för min del. Gör en lång historia kort…

8 år sedan sökte jag hjälp hos sjukvården pga av smärta i knäna, fick förklarat att ta alvedon och blev hemskickad.  Sket sen i sjukvården och började arbeta tills den dag orken var totalt slut i kroppen, jag gick in i väggen och knäna rasa. Återigen besökte jag vårdcentralen och denna gång fick jag höra inbillning, fel i huvudet mm… matades med antidepressiv medicin och skickades till psyk (då hade jag ingen ork att ifrågasätta)

Psyk ignorera totalt att jag hade smärta utan satte stämpeln av två psykiska diagnoser i skallen på mig efter utredningar de gjorde på mig medan jag hade biverkningar av mediciner jag fått. Efter det pumpa de mig på mer medicin efter medicin efter medicin tills den dagen (2 år sedan) jag bröt ihop och skällde ut enhetschefen som i sin tur svara tillbaka med att jag är helt omöjlig och bevisligen har fel i skallen.

I samma veva bytte jag vårdcentral och krävde en som kunde ledsjukdomar, den läkaren sa samma saker jag tidigare fått höra dvs inbillning och att jag är för ung. Tröck på med att få komma till reumatologiska kliniken och hota med patientnämnden, DÅ tog läkaren blodprov på mig och upptäckte en för hög sänka. I samma veva skicka hon remiss till reumatologiska men sade till mig att jag får räkna med att de inte kommer höra av sig för några besvär har jag inte bedömde hon.

Vända mig också därefter till patientnämnden för att motarbeta psyk och patientnämnden svara, jag fick berätta hela historien och de hjälpte till med att tillvägagångssätt.

Strax därefter kom en kallelse till reumatologiska då de bedömde min sänka vara goda själ för undersökning hos dem. Där fick jag träffa en läkare och berätta om mina besvär, ledsjukdomar i släkten mm. Utredning på utredning gjordes, röntgen efter röntgen, HLA B27 provet togs. Och mycket riktigt… efter all utredning fann läkaren att jag 1 har överrörliga leder, 2 har värk överallt, 3 har inflammation i ryggraden från nacke till bäcken.

Diagnoserna blev hypermobilitet (ärvt av in far), fibromyalgi och bechterew (ärvt av min far). Jag fick mediciner, remiss till kurator, sjukgymnast och även remiss till tandläkarhögskolan då min käke tagit skador av alla åren utan behandling (kan inte gapa mer än ca 3 cm, omöjliggör tandläkarbesök). Ska även får träffa bedömningsteam snart för hjälpmedelinsatts.

Nu hade jag allt svart på vitt och gick med det till psykiatrin, förklara att jag tack vare denna kamp och min obehandlade smärta åkt på depression men fick till svar att de inte behandlar depression som kommer av ledsjukdomar. Jag krävde slutligen att få träfa en psykolog jag tidigare träffat av andra själ som satt på landstingshuset och detta gick de med på och kontakta den personen.

Jag fick sedan komma till landstingshuset där jag berätta hela min historia från början till slut och den psykologen blev rent utsagt förbannad och tog kontakt med psykiatrin och rikta några väl valda ord till dem,  i samma veva remittera hon också mig till psykoterapi (något psyk sagt inte finns). Jag blev beviljad 20tim betald psykoterapi hos en privat psykolog direkt.

Slutligen ringer psykiatrin till mig och säger att jag nu avskrivs vård hos dem och att diagnoserna de gett mig inte är gällande längre. Någon ursäkt får jag inte bara ett "nu är du ju på rätt väg så vi behövs inte mer" och sen var det över.

Det är min kamp, mitt helvete till att hamna rätt inom sjukvården.
Medicinerna jag idag äter hjälper, vården jag får börjar återställa mig och återge mig orken sakta men säkert. Min läkare är fantastisk och verkligen lyssnar på mig.

Trots skador min kropp tagit av alla åren utan behandling är jag idag en mycket gladare och positivare människa och för det har jag och tacka patientnämnden, psykologen på landstingshuset, reumatikerförbundet, diverse personer med ledsjukdomar som varit stöttepelare, min far och min man.

Med detta vill jag säga till alla som kämpar, ge inte upp… Var många gånger jag ville göra det men den känslan gav mig bara med mod att kämpa och jag fick rätten på min sida till sist.