Smärtskola
Igår var jag på smärtskola. Vi var fem stycken som ska träffas nu sex onsdagar och lära oss hantera smärta. Igår handlade det om det här med att information leder till mindre oro som i sin tur leder till mindre värk. Det var inte så mycket nytt egentligen men det kändes bra att träffa dessa fyra andra kvinnor som är i samma situation och känna igen sig i deras upplevelser.
Igår var det sjukgymnasten som pratade. Vi kommer också få träffa smärtläkare, arbetsterapeut, kurator och dietist. Det känns verkligen jättebra.
Håller med helt och hållet, gick multimodalrehab i höstas och mycket visste man innan men det var skönt att träffa andra i samma/liknande situation. Lycka till:)
Tack! Roligt att höra att du också tycker att det var bra. 🙂
Åh vad kul! Jag skulle ha varit med på en smärtskola nu, men blev tvungen att tacka nej.
Jag blev nekad att gå på Smärthanteringsprogrammet på Smärtrehab som gav mig min fibrodiagnos i början av sommaren pga min psykiska diagnos och att jag går i dbt-behandling för borderline. Trots påtryck från min psykolog och psykiater nekar de mig plats i smärthanteringsprogrammet vilket känns helt sjukt. Hamnat helt mellan stolarna trots att jag uttryckt önskan om smärtskola/smärtprogram.
#3 Vad synd, hoppas du får chansen igen.
#4 Men så taskigt! Det låter ju inte riktigt klokt.
Idag var jag på andra träffen. Vi pratade om det här med aktiviteter och träning. Det är ett svårt ämne som gav oss alla en hel del stressade känslor. Helst när vi gick in på hur vi tänker framöver, hur vill/kommer vi att göra. Men vi pratade igenom det en massa och sjukgymnasten förklarade det här med att lite träning är jättemycket bättre än ingen träning. Att 30 minuters promenad kan vara tre promnader på 10 minuter. Allt kändes lite bättre då i alla fall. Jag inser att det är bra att träna, bibehålla rörlighet och att det framkallar endorfiner. Men när det är en dålig dag eller mörkt och kallt så är det så mycket lättare att krypa upp i soffan i stället…
Hur funkar det här med aktivitet och träning för er?
Själv jobbar jag heltid med allt vad det innebär men går dagliga promenader med hunden samt försöker varmvattensträning 2-3 ggr/vecka och snart kör korpbowlingen igång med:)
Det låter ju bra med smärtskola. Hoppas jag också kan få gå en sådan.
Jag tränar inte på något gym, men jag jobbar i barnomsorgen och måste då vara igång med barnen om dagarna, jag promenerar med hundarna och står på min vibrations platta ibland.
#6 Jag har fem gånger kvar på varmvattensträningen. Det är jätteskönt! Korpbowling låter kul!
#7 Hur funkar en sån vibrationsplatta? På vilket sätt är den bra?
#8 Det är superkul med bowlingen och det fungerar för det mesta att jag inte får ondare men skulle hag få ont så känner jag att det är det värt för det är så skoj😊
#9 Såna saker är viktiga för det får en ju att må bra! Jag älskar att pyssla - sticka, virka, pärla och allt möjligt sånt. Det funkar ju inte så bra när man har värkiga fingrar, händer och axlar men ofta gör jag det ändå för jag mår bra i själen av det. Man får ju ta det korta stunder.
#11 Tack! 🙂 Verkar ju väldigt enkelt och smidigt.
Igår var jag på tredje träffen. Det var arbetsterapeuten som pratade om balans i vardagen. Tusan så dålig jag är på det just nu. Det känns som att jag springer i motvind oavbrutet och är lite för sen till allt och hinner aldrig återhämta mig. 🤦♂️😴
En sak som hon sa är att man ska vara noga med att ha ställtid - tiden som behövs innan man gör något. Om jag ska iväg kl 10 så kanske jag behöver tio minuter för att borsta tänderna och sätta på mig skorna. Då är ställtiden från 9,50-10,00. Den tiden ska man vara noga med att ha kvar. Den kanske är längre på morgonen för man är trött och stel och då får man ge sig själv längre ställtid helt enkelt. Jag inser att jag nog inte har någon ställtid alls med i mina dagar och det är därför jag springer.
Tack Jeanette för att du delar med dig 👍
Det här med ställtid var ju en jätte bra ide 🙂 det ska jag börja tänka på, och balansen i vardagen. Men då måste man väll veta var obalansen är😉
#14 Helt sant! 😉
