Innan jag fick hel sjukersättning så jobbade jag bl.a. med administration. Det gick bra tills jag fick problem med nacken. Jag kunde ta korta pauser vid behov och det var bra att ha skrivaren mm på avstånd så jag var tvungen att lyfta på rumpan. Har du någon utbildning som du kan använda dig av? Jobbade du innan föräldraledigheten?

Innan jag blev sjuk jobbade jag som sjuksköterska på en njurmedicinsk avdelning. Där vi hade helheten för de patienter som var njursjuka. Allt från mottagning till avdelning och dialysavdelning dels för bloddialys men vi hade också en hel del med s.k. påsdialys (peritinealdialys) De patienter som hade påsdialys skötte sin dialys själva i hemmet. 

Vården av dom startade ju på mottagningen och sen när det var dags för dialysstart så var vi även med nere på operationsavdelningen. Sen gjordes hembesök hos dessa regelbundet.

Så som ni förstår hade jag ett varierat och mycket bra arbete. Jag trivdes verkligen och det är med sorg i hjärtat jag tänker tillbaka.

Nu startade inte min fibro direkt utan den har kommit efter att jag gått länge med smärta från mitt knä. Ett knä som är opererat med halvplastik för 11 år sen men tyvärr aldrig blivit bra. 

Men nu är arbetslivet över tyvärr om det inte sker nåt alldeles stort mirakel, det klart att jag hoppas att det ska bli bättre men innerst inne så är jag ändå tveksam. Men ett litet hopp tror jag man måste ha kvar.

#1, jag har jobbat inom handikappomsorgen som personlig assistent och även på särskola o liknande. Dock väldigt tunga jobb. Jag har även utbildat mig till undersköterska och är i princip klar.

Jag har praktiken kvar nu i juni och det känns som oerhört svårmanövrerat. 100 % i tre veckor på sjukhuset och smärta varje dag. Förhoppningsvis kommer det gå bra. Men jag har redan nu haft stor ångest över detta ganska länge.

Just nu hobbyjobbar jag samtidigt som jag är mammaledig med hudvård o makeup o det tycker jag är så nedrans roligt att det går bra ändå. Även om det gör ont i kroppen så ger det så mycket positivt. Plus att jag styr själv när jag jobbar så jag kan ju välja arbetstider som jag vet att kroppen brukar vara i schack. Så där ligger väl mitt hopp sen. Men fram tills att jag kan ha det på heltid så behöver jag ju jobba med något annat med.

Har du varit i kontakt med af? Det som är bra med uska är ju att jobbet är rörligt, och du kanske kan jobba med det på halvtid och sedan gå uppåt. Det är nog bra med en diskussion med af om dina funderingar,och prata med din läkare också sedan. När är det dags att börja jobba? Tänkte om det är dags att börja söka jobb.

Nope, inte ännu. Vill låta utredningen bli klar först så jag vet vad jag ska utgå i från. För även om jag tänker fibro så är det ju inte säkert. Just nu är diagnosen myofasciellt smärtsyndrom. Väntar på remiss till arb.terapeut, sjukgymnast o psykolog. Om maken (som är arb.lös) ska gå hem o va pappaledig så borde jag söka nu. Dottern blir ett i juli så innan dess finns inget dagis oavsett vad. Vi får se. Jag kollar ju utbudet via af hela tiden iaf.

Jag är lärare för grundskolans senare år. Dock orkar jag inte att arbeta med det eftersom det är alldeles för stressigt och tungt. En lärartjänst på 100% är i verkligheten 120%. Jag har istället arbetat på bl.a. Fonus begravningsbyrå och på TeliaSonera.

Nu ska jag dock göra en ordentlig utredning på AF så att jag har på papper exakt hur mycket jag orkar arbeta!

Jag jobbar som sjuksköterska på en rehabavdelning. Jobbar natt så det är lite lättare än på dagen, men det är tungt ändå. Hjärnskador och ryggskador. Men jag måste orka..

Jobbar 25% som personlig assistent och 25% på samhall med produktion.(båda anpassade arbeten med tillgång till vila) Ingen sjukersättning trots att jag inte orkar jobba mer.

#8, men hur klarar du dig om du bara får 50% betalt? Eller kan man vara berättigad andra bidrag?

#8 jag jobbade på Samhall innan jag fick sjukersättning :)

#9 har en man som får in lite pengar som tur är. Annars hade man nog bott på gatan nu 😕. 

#10 trivs jättebra. Alla är så trevliga och de förstår att man har problem , annars hade man inte varit där.

#11 Låter bra. Tyvärr hade jag inte det lika bra :)

Jag jobbar som projektledare på ett bokningsföretag. Jag jobbar hemifrån och har fått beviljat så AF håller på att anpassa mina arbetsmöbler och utrustning.

Jag tycker att det är jätte skönt att jobba hemma för då kan jag vila när jag behöver på ett sätt som är svårt på en arbetsplats. Jag sover tex ofta en stund på lunchen.

Jag jobbar 100%, på ett kontor. Det är mycket telefon, registrering etc. Självklart inte det bästa med mycket enformigt arbete men jag har höj- och sänkbart bord, ergonomisk ståmatta, mousetrapper etc etc. Har även en mycket förstående arbetsgivare och trivs fantastiskt.

Fibron kom efter att jag blev utbränd, när jag väl hade rehabiliterat mig tillbaks till 50% och höll på att öka. Men så småningom var jag tillbaks till 100%. Jag har dock lång resväg och kommer att försöka flytta närmare arbetet, då jag verkligen inte vill byta.

#14, Låter bra! Tror att en förstående chef är fruktansvärt viktigt.

Måste fråga vad ni menar med en förstående chef? Att ni kan lägga er och vila 30 min varje dag? Är nyfiken. Jag fick inte ta så många pauser som jag behövde trots anpassad arbetsplats, utan man ska kunna göra sitt jobb utan att gå undan för ofta/länge. 

Jag är iaf uppriktigt avis på er som kan jobba trots smärta och om ni har bra smärtstillande. :)

Jag är lyckligt lottad som kan arbeta. Verkligen. Det är ju långt ifrån alla förunnat att klara det.

Min arbetsgivare är förstående för om jag har en sämre dag får jag anpassa som jag vill, det är aldrig något gnäll om jag mot förmodan går hem (vilket sällan händer). Nu när jag är på smärtklinik får jag styra min arbetstid själv så att det passar mig bäst. Jag kan låta bli vissa saker ibland, om det är svårt för mig någon dag. Behöver jag lägga mig så gör jag det. Det är inte så ofta det behövs faktiskt. Men som sagt, är lyckligt lottad som över huvud taget kan arbeta.

#17, Det låter toppen!! Så tänker jag mig att en förstående chef är :)

Jag arbetar mellan 90-100% som djurskötare med grisuppfödning vilket är tungt och extremt krävande. Detta mår min kropp bäst av! Att försöka ta det lugnt och vara stilla är ett helvete för min del och även om jag har ont så känns det ändå bättre att vara i rörelse

#19, Tänk vad olika det kan vara!

#20 Själv tror jag mycket på att kroppen skall vara i rörelse. Efter 16 års sjukdom (jag är 33) så har jag lärt mig känna min kropp. efter 3 v semester mår jag som värst. Tyvärr är många sjukdomar påverkande på psyket vilket kanske gör att man hamnar i någon ond cirkel som gör att man till slut blir ovillig att röra sig. Jag vägrar låta det hända med mig. Så jag tror att mitt starka psyke gör stor skillnad även om jag ibland bara vill försvinna… De läkare jag varit i kontakt med både på vårdcentral och smärtmottagning är positiva till mitt sätt att tänka och arbeta. SEN är det ju så att vissa dagar kan jag göra mer och andra dagar mindre så det är inte så att jag mår bra, det vill jag inte påstå. Just nu sitter jag i kläm mellan mediciner som inte fungerar och det är ett rent helvete. Men det måste finnas en lösning på det också

Rörelse är bra för kroppen, sen vad det innebär är ju individuellt. Tyvärr så är inte alltid rörelse bra för min nacke, det är det som är det stora problemet för mig.

#21 jag har också ett starkt psyke och kan tvinga mig till saker men tyvärr blir man inte bättre av det utan rentav sämre så det funkar inte på alla men vad skönt att det funkar för dig, jag hade gärna jobbat fulltid om det hade funkar . Sedan att man har fler sjukdomar påverkar ju kroppen med tyvärr.

#22 Allt är ju individuellt, absolut.

#23 som jag sa… det kanske inte funkar för andra men för mig är det ett måste med rörelse. Är ju viktigt att lära känna sin kropp för att förstå vad som är bra eller dåligt för just dig eller mig… Jag har två dåliga diskar i ryggen utöver min värk vilket gör att de motarbetar varandra en del men än så länge har jag fått det fungera. MEN kommit till en fas där smärtstillande inte fungerar så vem vet hur länge man kan vara igång

Det är bra med rörelse och träning men i alla lägen fungerar det inte. Då jag även har ME så fungerar inte träning på min kropp. Jag blir så mycket sämre.

Det tar totalstopp när jag försöker och sen är det en krasch.😟

Puffar upp den här tråden. För har ju tillkommit en hel del.
Och jag är fortfarande nyfiken på vad folk jobbar med :)

Kan ju berätta förövrigt att mitt hopp har ökat. Nu jobbar jag 75 procent som undersköterska på en hjärtavdelning på ett sjukhus. Och det funkar. Jag har inte jobbat så länge men det känns lovande.

Jag mår generellt bättre tack vare träning och medicin och en egen ökad kunskap om mig själv :)

Grattis till jobb FruJag!

Jag jobbar hemifrån deltid med ekonomi. Det gör att jag kan styra ganska mycket hur och när jag ska jobba. Jag har mina deadlines varje dag då saker ska skickas in, men jag kan pausa (oftast) och vila mellan varven.

 Det är också ett skäl till att jag fortfarande inte riktigt "kommit ut" med mitt mående… Jag gömmer mig bakom detta att "jag jobbar hemifrån". Ingen på mitt jobb vet hur jag mår.

Har påbörjat min väg mot att få veta varför jag mår som jag gör och öppnar upp för omvärlden på vägen. 🙂

Arbetar som systemförvaltare, stressigt, mycket att göra, ofta långa dagar, men, har nära till jobbet, ca 7 minuter med bil, underbart, dessutom tycker jag att arbetet är mycket roligt och givande. Har märkt att jag har svårare att klara stress, svårt att koncentrera mig, måste absolut ta en sak i taget. Arbetar heltid, men borde gå ner i tid… Tips att testa om ni har i närheten där ni bor: basal kroppskännedom. Inte vanlig träning utan ett medvetandegörande av din kropp, hur den mår, hur du kan balansera den och må bättre. Har hjälpt mig mycket genom åren.

Jobbar som sjuksköterska på ett äldreboende 90%, har ett väldigt varierat arbete och är inte med i det dagliga vårdarbetet på avdelningen utan är mer konsult till omvårdnadspersonalen. Kan känna av mer värk vid stressiga dagar men också om det är för lugnt eller för mycket stillasittande. Har ett helt underbart jobb med kollega som verkligen ställer upp när jag behöver stöttning:)

Snart egenföretagare. Startar hundagis & hund pensionat. Är utb hunddagis & hundpensionats föreståndare. Jobbar ungefär 12 timmar/dygn. men efterssom jag har allt hemma i mitt hus kan jag vila när jag vill & ta allt i mitt tempo.

Har innan jobbat på metall industri som tagit död på kroppen. Är även svetsare i botten. innan man blev sjuk

Jobbar 50% som undersköterska. Hade 50% sjukersättning men FK nekade mig det när jag sökte för en ny 3års period. "Kronisk smärta är inte en orsak till att inte kunna jobba heltid." Har levt på min sambo de senaste 7 åren. Känner mig värdelös.

#32 har du Fibromyalgi diagnos?

# 32 liknande här. lever på min mans akassa (oj vad rik man blir på det). Jobbar 25% och arbetstränar 25%. Får inget från fk. Varit sjuk i många år. Är inget fel på mig enligt dem trots flera diagnoser. Helt galet att det får vara så =/. Blir kul till pensionen =/

#33 Jag har nyss fått min fibrodiagnos men har lidit av kronisk smärta sedan 15 år tillbaka. Var med i en bilolycka och fick en medelsvår whip-lashskada. Har aldrig blivit ifrågasatt angående mina smärtor eftersom mina skador syns på röntgen men sedan M kom till makten och skulle komma åt alla "arbetsskygga" så har ju FK rätt att behandla folk hur de vill. Så FK bedömmer att jag kan jobba heltid trots mina problem. Så nu har jag levt som en halv människa de senaste åren och fått lita på min sambos generositet. Tycker inte det är roligt att leva men jag fortsätter kämpa för mina barns skull.

#35 har man Fibromyalgi diagnos så är det inte helt omöjligt att få sjukersättning…svårt ja men inte omöjligt

#36 Har ingen ork till det speciellt som det blir så lite peng i slutet. Min SGI baseras ju på min halvtid så då blir det harta borte harta å harta borte he. (Hälften av hälften och hälften av det) Och framför allt så finns det ingen energi till det.

Jobbar inom vården, och har gjort det i en del år. Har aldrig varit tal om sjuksrivvning, sjukpension, gå ner i tid för mig utan jag har fått tuta och köra. Men kanske det är bättre för visst då man har smärta, men de blir ju bara värre om man sitter still..i alla fall på mig.nu har det även satt sig i händerna plus att de är ev förslitning , men det är bara att knipa i hop. kanske är det skillnad på människa o människa,,,,,,,,,om vem som får hjälp och inte

Jag pluggar heltid på högskola och jobbar som timvikarie inom vården, men märker att jag inte alls orkar lika mycket som innan, jag har ingen diagnos än men det pågår någon form av utredning.. Men det är så jobbigt att känna att man inte orkar med något som man älskar att göra…

Själv jobbar jag nu inom kundtjänst på telefon. Bytte jobb när jag insjuknade, innan det jobbade jag två jobb; Städerska i veckodagarna och gårdsavlösare i helgerna.